hejpåer!
jag går rakt på sak..
det är så att min lärare fixade en tid hos skolkuratorn till mig förra veckan. Jag ville absolut inte gå dit men gjorde det tillslut iallafall...
När jag var där satt jag bara tyst och var jätteobekväm, samtidigt som kuratorn överröste mig med massvis med tunga frågor om mig själv och mina problem.
Jag nekade eller svarade "jag vet inte" på alla frågorna..jag tror att hon blev ganska irriterad på mig.
Min lärare som jag litar på vet om alla mina problem och "hemligheter", räcker inte det?
Jag förstår inte HUR det ska hjälpa MIG att jag berättar för ÄNNU en person...
Dels så litar jag inte alls på kuratorn, jag är rädd att hon ska kontakta mina föräldrar om jag börjar prata... och då blir det bara KAOS.
Imorgon har jag en ny tid där och min lärare ska följa med denna gång...annars hade jag inte satt min fot där igen.
När jag frågade min lärare varför jag skulle prata med kuratorn fick jag svaret "det behövs!" eller "hon kan reda ut dina tankar!"
Är det någon som har någon erfarenhet av att prata med en kurator? Hur gjorde ni? Hur hjälpte det er? Vad gjorde kuratorn med det ni berättade?
Just nu känns det bara hopplöst...jag förstår inte vitsen med att berätta för en kurator som ska låtsas bry sig..det hjälper mig inte.
tack!
Till skillnad från din lärare så är ju kuratorn utbildad till att prata med dig och få ordning på dina tankar, eller vad du nu skrev. Det är väl därför läraren skickade vidare dig, för att han/hon inte riktigt vet hur man tampas med det du berättat.
Kuratorn har väl tystnadsplikt?
Jag har varit hos kurator innan och det hjälper faktiskt att prata ut med en profisonel. Gör det bara, värt ett försök, right? Särskilt om du litar på din lärare bör du lita på hans omdömme om att du kanske behöver det.
Berätta lite i taget och ser hur kuratorn reagerar.
NananaBATMAN:
Kuratorn har väl tystnadsplikt?
Hon babblade på om någon sekretess som jag skulle vara medveten om. Att hon var tvungen att "gå vidare" om jag berättar något som kan vara skadligt för mig.
Jag mår dåligt över massvis med saker..saker som hänt i det förflutna, Skolan (byter klass imorrn också),vänner(är ensam), mina föräldrar osv. Känner mig så jävla värdelös och livet känns meningslöst. Har slutat äta också och drabbas konstant av ångest...har börjat skada mig själv för att dämpa ångesten...fyfan, jag är sjuk i huvudet. Hon kommer ju bryta tystnadsplikten om jag berättar ALLT? ellerhur??
Jack.O:
Gör det bara, värt ett försök, right?
Jo, kanske är det värt ett försök, men jag är rädd för den där förbannade sekretessen...
varför då:
Berätta lite i taget och ser hur kuratorn reagerar.
Smart! ska nog göra så...
tack.
Delife:
Smart! ska nog göra så...
tack.
Hoppas det går bra!
tystnadsplikt. det som kan hända är att hon råder dig till att berätta för föräldrar, eller att hon verkligen tycker att föräldrarna bör dras in (som att de är med på något möte) men om det kan ställa till problem för dig så kommer de inte dras in.
tror det finns något kryphål för allvarliga brott. fråga kuratorn om det innan du börjar prata.
Jack.O:
profisonel
Delife:
och då blir det bara KAOS
När jag berättade att jag blev misshandlad till skolsköterskan och kuraton så kontaktade dom socialen och DET BLEV CPKAOS! Det råkade komma ur min mun sen så var dom tvunga att snacka med varandra o bestämma vad de skulle göra, och självklart är man skylig att anmäla eller blanda in socialen när man hör sånt, om man inte är myndig dvs. Men det förstörde mig ännu mig, och jag blev besviken för jag trodde att jag kunde lita på kuraton liksom.
Men jag kan förstå varför din lärare vill att du ska prata, det lättar på trycket och det är faktiskt sant, och kuratorer har ju tystnadsplikt, det du berättar till henne/honom stannar mellan er. Men är det något sådär allvarligt, typ misshandel och såna otäcka saker så råder jag dig att vara tyst OM DU INTE VILL HA HJÄLP, då är det ju ditt val. Det hjälper vissa, mig har det inte hjälpt.
Lycka till nu, kram.
Delife:
hejpåer!jag går rakt på sak..det är så att min lärare fixade en tid hos skolkuratorn till mig förra veckan. Jag ville absolut inte gå dit men gjorde det tillslut iallafall...När jag var där satt jag bara tyst och var jätteobekväm, samtidigt som kuratorn överröste mig med massvis med tunga frågor om mig själv och mina problem.Jag nekade eller svarade "jag vet inte" på alla frågorna..jag tror att hon blev ganska irriterad på mig.Min lärare som jag litar på vet om alla mina problem och "hemligheter", räcker inte det? Jag förstår inte HUR det ska hjälpa MIG att jag berättar för ÄNNU en person...Dels så litar jag inte alls på kuratorn, jag är rädd att hon ska kontakta mina föräldrar om jag börjar prata... och då blir det bara KAOS.Imorgon har jag en ny tid där och min lärare ska följa med denna gång...annars hade jag inte satt min fot där igen.När jag frågade min lärare varför jag skulle prata med kuratorn fick jag svaret "det behövs!" eller "hon kan reda ut dina tankar!" Är det någon som har någon erfarenhet av att prata med en kurator? Hur gjorde ni? Hur hjälpte det er? Vad gjorde kuratorn med det ni berättade?Just nu känns det bara hopplöst...jag förstår inte vitsen med att berätta för en kurator som ska låtsas bry sig..det hjälper mig inte.tack!
Svarar bland Annat detta som står här under: (läs sedan mer under det).
NananaBATMAN:
Till skillnad från din lärare så är ju kuratorn utbildad till att prata med dig och få ordning på dina tankar, eller vad du nu skrev. Det är väl därför läraren skickade vidare dig, för att han/hon inte riktigt vet hur man tampas med det du berättat.Kuratorn har väl tystnadsplikt?
Lärare är bra med det är långt ifrån alla som kan ta det så som en kurator kan. Kuratorn finns där för att hjälpa dig inom sena gränser. Tystnadsplikt har den men även anmälningsplikt om du råkar illa ut. Om det är något som den behöver ta med dina föräldrar så gör den det. Jag tror dock att kuratorer brukar säga det till den som kommer till dem att den kommer göra det innan den gör det. Det kan vara bra för dina föräldrar att veta hur du mår och vad du går igenom.
Sen klickar man inte alltid. Be i sådana fall att få prata med någon annan kurator eller eventuellt BUP (barn och ungdomspsykiatrin).
Oavsett hur du känner, våga ge det en chans.
Delife:
Hon babblade på om någon sekretess som jag skulle vara medveten om. Att hon var tvungen att "gå vidare" om jag berättar något som kan vara skadligt för mig.
Det är väl kanske om du i så fall skulle säga "jag skär mig" eller något åt det hållet. Om det är som du säger så är det nog sådant hon skulle gå vidare med.
Fast jag tror nog ändå kuratorn har tystnadsplikt.
NananaBATMAN:
Det är väl kanske om du i så fall skulle säga "jag skär mig" eller något åt det hållet. Om det är som du säger så är det nog sådant hon skulle gå vidare med.Fast jag tror nog ändå kuratorn har tystnadsplikt.
Som jag skrev ovan, tystnadsplikt har den men även anmälningsplikt om ungdomen råkar illa ut.
Xisco:
Som jag skrev ovan, tystnadsplikt har den men även anmälningsplikt om ungdomen råkar illa ut.
Dubbelmoral :<
NananaBATMAN:
Det är väl kanske om du i så fall skulle säga "jag skär mig" eller något åt det hållet. Om det är som du säger så är det nog sådant hon skulle gå vidare med.Fast jag tror nog ändå kuratorn har tystnadsplikt.
Ja, hon har ju frågat "Har du skadat dig?" och jag har nekat av rädsla... då sa hon "är du säker på det?". jag ljög o svarade "ja..". Jag antar att hon fattade att jag inte var helt ärlig...
Xisco:
Som jag skrev ovan, tystnadsplikt har den men även anmälningsplikt om ungdomen råkar illa ut.
Ja, det är ju detta som är så förvirrande! Man vet ju inte om hon tänker "gå vidare" om jag är ärlig...känns som om det är väldigt riskabelt..
NananaBATMAN:
Dubbelmoral :<
JA!
JaamenLol:
DET BLEV CPKAOS!
Stackare! det är just det jag är rädd för ska hända mig..man vill ju kunna lita på kuratorn...suck.
Det slutar väl med att man får prata med en präst eller nåt..