Hej, jag registrerade mig på forumet idag. Mest för att berätta om parkour, men även för att verkligen titta in forumet för att se vad det är för sorts forum.

Den lilla text jag har skrivit här handlar om parkour. Det är lite av det jag lärt mig; förhoppningsvis respekterat ihoplagt. Det är skrivet av mina tankar denna kväll så små stav- och gramatikfel kan finnas.

Det jag tänkte berätta om är helt enkelt om parkour. Det är inte historian om parkour utan mer parkour i sig. Det kan vara lite odetaljerat beskrivet eftersom jag rakt av tagit det från mina tankar.

Orsaken till detta är den felaktiga synen på parkour då många anser att ''parkour är att hoppa mellan hustak, och göra volter (som för den delen inte är parkour) och vara allmänt cool.''

Det kan för vissa ses som en lång och dryg förklaring och för andra informativ och intressant. Det känns som att lätta på sig själv genom att skriva mina tankar och lite om Le Parkour. Om det är några frågor så kan jag försöka besvara dem så gott jag kan, om jag kan.

Parkour handlar om att kunna röra sig obehindrat genom alla miljöer, dvs inte enbart genom att hoppa mellan hustak eller att vistas i städer. Det handlar om att anpassa sig till omgivningen oavsett om det är betongens värld eller skogens. Sättet man rör sig på skall läras in sakta från grunderna; att kunna gå, springa, klättra och balansera. Med ''gå'' menar jag att du kan gå balansgång på ett räcke en halv meter ovanför marken, eller att gå på ett räcke fem meter ovanför marken. Med springa menar jag att du kan springa i balans, springa på ojämna underlag, hala underlag, i djup snö etc.

Det handlar om att på ett diciplinerat och försiktigt sätt öka sin förmåga att kunna röra sig smidigt, snabbt och kontrollerat genom diverse miljöer med endast kroppen som hjälpmedel. Det är du själv VS din omgivning, dvs parkour är inte tävlingsinriktat. Det handlar om att bygga sig en fysiskt och mentalt stark kropp för att kunna ta sig över hinder - Hinder som förr eller senare kommer att dyka upp i det verkliga livet. Att kunna anpassa sig, vara lugn och harmonisk och försöka se hinder som en möjlighet istället för en barriär. För varje hinder du hanterar, desto större växer ditt självförtroende.

Det handlar, precis som i gymnastik, om diciplin och kroppskontroll.
Bara för att man hoppar från ett hustak till ett annat så behöver det inte vara parkour. Det är den neutrala sättet du gör det, den mentala förståelsen om filosofin och konstformen, att förstå varför man tränar. Det är ett sätt att tjäna självförtroende, bygga sig en stark kropp både fysiskt och mentalt för att kunna använda dessa egenskaper för att hjälpa andra i svåra situationer.

Det handlar om personlig vetenskap om sin egen kropp. Det sätt lär dig att vara försiktig och kunna bedöma om vad du klarar av, både mentalt och fysiskt. Ett lätt missförstånd är att många verkar tro att ''Så länge man vågar så är det O.K.'' vilket inte stämmer. Det handlar om diciplin. Att du, inom dig själv kan säga att ''Jag är säker på att jag klarar det.'' inte att ''Jag prövar, och ser vad som händer.''

Passion, sättet du rent av känner av rörelser, hur du ser arkitekturen.. Passion och vetenskap för vad du gör.

Personligen när det gäller skador är det värsta jag har fått en smalbenssmäll vilket är vanligt i början. Däremot har jag flera polare som spelar fotboll och har dragit på sig massor av skador. Parkour är minst lika mentalt som fysiskt. Detta märker man inte till en början. Då man börjar förstå sig på filosofin, då man känner av parkour i sig, inte enbart fysiskt utan man känner det lixom inom sig. Då man lär sig känna sig själv och börjar tro på det man gör och tänker inom sig.

Parkour är så neutralt det kan bli. Det är ett faktum att vi har parkour, som själva rörelsesättet, inom oss. Då vi är liten vill vi automatiskt börja krypa. Börja gå. Börja springa. Börja hoppa. Börja klättra..

En gång då jag tränade såg jag något fantastiskt. Trottoarkanter består som sagt av flera ihoplagda stenar och jag ser på en unge som precist hela tiden hoppa mellan dessa stenar som om sprickan mellan dem vore ett stup.. Det är inget spektakulärt hopp, men han gör det med inlevelse gång på gång. Han går balansgång på trotoarkanten..

Det är så neutralt det kan bli. Vi alla föds med parkour (som rörelsesätt) inom oss. Det som stoppar oss att fortsätta röra oss på detta sätt är p.g.a dom normer vi skapat. Man går inte balansgång på trottoarkanter. Man hoppar inte... Ett staket betyder en gräns, där man måste gå runt.

Man är instängd då det kommer till städer. Vad har en vägg för uppgift mer än att den skyddar något på insidan? Rent fysiskt så används aldrig väggar, staket etc. till något speciellt. I parkour ser jag allt möjligt. Jag känner mig fri.

Man bryter mot alla tråkiga normer. Man lär sig att uppskatta det lilla som finns runt omkring en. Man lär sig mer om sin kropp, sitt sinne och sig själv. Man lär sig att vara försiktig.

För mig är jag alltid konfunderad över om parkour är en sport.
Parkour beskrivs enklast enligt mig som... Parkour. Det är så svårt att beskriva för folk vad det är, och det är uppenbarligen en faktor till att alla säger ''Man hoppar mellan hustak'' och liknande. Dock så är det så, så mycket mer. Mycket mycket mer än vad jag har skrivit ovan. Det är verkligen svårt att säga om parkour är en sport eller inte. Det vore som att säga att exempelvis meditation är en sport. Det är inte ens tävlingsinriktat. Det handlar om dig själv som traceur (*parkourutövare).

Efter mina år då jag har tränar har jag insett att parkour i första hand inte handlar om fysisk rörelse utan om mental rörelse inom dig... Parkour var djupare än jag någonsin ens kunde tro.

Jag har blivit possitivare, lärt mig lita på mig själv mer, jag har lärt mig mer om min kropp, jag har fått en fysiskt stark kropp, jag har mentalt sätt blivit lugnare och tänker mer.. Jag har äntligen förstått vad som menas med att parkour är en förberedelse på livet, ett sätt att leva, ett sätt att tänka och göra saker.