Jag vet att tråden antagligen får en massa troll och skräp, men jag tänkte att jag kunde skriva av mig lite och så iaf.

Jag har slutligen fått min könsoperation godkänd. ska opereras från kille till tjej. Det tog väldigt länge att få den godkänd eftersom jag länge vägrade att prata med psyk då jag var förolämpad över att öht behöva ha med psyk att göra. Men slutligen gick jag med på att prata med dem, och nu är allt slutligen ordnat. Har grälat med psyk så länge att det känns som ett stort antiklimax att jag vunnit till slut. Att jag får tillåtelse till att leva nu, för så känns det när jag får en kropp som motsvarar mig själv och min sexualitet.

Jag tvekar inte direkt på att jag är en tjej och skulle känna mig mer hemma i en tjejkropp. Min sexualitet är en heterosexuell tjejs. Skulle mkt hellre ha varit bög eller rent av heterokille, eftersom det finns fler fördelar med det, men det är helt enkelt inget att göra åt.

Jag har haft en väldigt trygg och bra och på alla sätt väldigt skyddad uppväxt. Jag har också haft det väldigt mycket enklare och bättre än dom flesta transexuella, eftersom jag redan ser ut som en tjej och killar som inte vet vem jag är tom stöter på mig i tron att jag är tjej. Så jag "vet" att jag inte skulle få svårt att få killar efter operationen. har aldrig blivit mobbad i skolan, eftersom alla i skolan accepterat min transsexualism pga att jag sett ut som en tjej.

Mitt enda problem har varit att jag haft fel kropp, vilket gjort att jag inte kunnat ha ett sexliv utan isolerat mig i lägenheten. Har gjort många självmordsförsök pga detta.

har alltså haft det bra i övrigt, men jag har isolerat mig i lägenheten och...har aldrig levt. Låter konstigt, men har aldrig levt. bara suttit på mitt rum. har aldrig varit på en fest, så vet inte vad man gör på fester...

Jag har aldrig levt, och nu när jag får bli opererad, så kommer jag att kunna leva och börja mitt liv.

Men jag undrar så mycket hur det kommer att bli att leva. jag måste bli opererad för att leva, men är det värt att göra det? Killar kommer antagligen inte att vilja ha en tjej som gjort en könsoperation, eller hur? Heterokillar kommer inte att vilja det för dom ser en säkert inte som en tjej, och inte homokillar heller eftersom dom vill ha en kille. Så då kommer jag antagligen att få fortsätta att leva i celibat iaf. Så vad tjänar det till?
Visst, jag kan hålla det hemligt, och med mitt utseende kommer ingen att misstänka något, men jag vet inte om det känns så bra det heller.

Jag är en tjej, men är en tjejs liv så mkt värt att leva, när det finns så mycket som är orättvist mot tjejer? kanske det vore bättre att leva som bög? jag är inte bög, jag är inte kille, men jag har ändå sett på människor utifrån utan att själv riktigt leva, och jag tycker det verkar som om tjejer har det mycket sämre än killar. är det värt att leva sitt liv, om man är tjej? Ska man välja ett leva som en man för att killar har mer fördelar i livet, trots att man inte är en man?

men ja.....jag är inte en kille, även om jag mycket helre skulle vilja vara det, för att killar har det så mycket bättre i livet än tjejer. Trots att jag också är tjej har jag aldrig behövt leva en tjejs liv, jag har ju inte levt alls, bara suttit på mitt rum. Har inte levt som kille heller, har inte levt alls.

Förut ville jag dö för att jag hade fel kropp, för att jag inte kunde ha sex, för att jag inte kunde leva, för att jag var en tjej i en killkropp, för att jag var ledsen och olycklig.

Nu när jag vet att jag får leva och få en kropp, så har jag märkt att det finns ett till problem: jag har ingen motivation till att leva. Jag är inte längre ledsen och olycklig och deprimerad, det försvann när jag fick veta att jag ska få bli opererad. Men jag har upptäckt att jag inte har någon direkt motivation att leva. Har kämpat så länge för att leva, men vet inte vad jag ska göra nu när jag får det. Jag vet inte hur man lever. Är livet värt besväret? Särskilt om man har gjort en könsoperation?

Känns som om jag kan ta livet av mig nu, men inte för att jag är olycklig, utan för att jag inte har någon motivation till att leva. Jag har inte fått någon glädje utav livet, så har ingenting som lockar mig.

Nu när jag har chansen att leva så vet jag plötsligt inte varför man alls ska leva.

Den här tråden handlar eg ej om min transsexualism, så vill ni jag ska förklara den så skriv i pm istf här. Vet inte riktigt varför jag skriver, men....ja, vad finns det för anledning att leva....?

Vet inte om jag alls kommer svara i den här tråden, kanske jag inte gör det utan bara tittar vad ni skriver. men...är inte van vid att leva, varför ska man leva?

Vet att det låter knäppt för dom flesta, men är inte van vid att leva, och vet inte vad livet kan ge en människa.