Hej!
Har haft stöd tidigare och vill helst slippa alla nertryckande kommentarer.
har ett väldigt vanligt problem, eller vanligt vet jag ju inte.. Men är kaos i mitt huvud...
jag känner mig värdelös, och finner ingen mening med livet!
Arbetslös och att få ett jobb idag är lika lätt som att vinna på lotto..
är lycklig mestadels, mest när killen är hemma och är med mig, jag sitter helt enkelt och väntar på att han ska komma hem.
Han vill att jag ska ha jobb, vilket jag också vill, lämnat cv på alla möjliga ställen, sökt via internet och ringt runt.. Men har inte blivit någon lycka..
han mår dåligt och blir frustrerad över att jag inte har pengar och att jag är lättretlig.
sista tiden så har min hälsa varit rubbad och jag funderar på att gå tillbaka till att äta antidepp igen, problemet är att jag vill känna mig lyckad utan hjälpmedel i medicinsk form..
anser inte att jag är värdigt något längre, känns som att jag har en stämpel i pannan där det står "hjälp mig!"
Drömt flera gånger att jag dör och blir lycklig, kan få tanken när jag åker bil att vi kommer krocka och att det kommer bli en lättnad för mig om jag försvinner, både för mig och killen.. Han behöver inte vistas kring mig längre och sluta tvivla på oss..
vet inte vart jag ska ta vägen!! Kämpar genom varje dag, vill såklart inte ta livet av mig men blir tokig på att tankarna styr allt, känns som att killen kommer dumpa mig när som och att jag kommer gå under jorden.
vill så gärna vara en av dom lyckliga, med arbete, kille och lägenhet. Försöker tänka positivt, men det negativa tar alltid över på något höger och vänster, någon vänlig skäl som kan få mig att tänka om, få mig att inse att livet kommer förbättras...
Vännerna är inget att vända sig till då jag är nykterist (av många skäl) och dom är singel och super så ofta dom kan.. Förlorat dom helt enkelt..
Du kan köra en kortare yrkesutbildning så är chanserna goda för jobb. Det beror såklart på var du bor, men det får du nästan anpassa utefter vad jobben finns.
Plugga vidare?
+1 på tidigare förslag. Känns det för jobbigt att kasta sig in i en studiemiljö kan du ju börja med att plugga på distans. Dock vore det nog rätt dåligt i ditt fall då du verkligen, som de allra flesta av oss, behöver komma ut och träffa folk för att må bra och inte bara sitta hemma och grubbla.
Tycker verkligen att du ska börja med antidepp igen om det fungerar för dig. Det här med att vara "lycklig utan recept" är fånigt.
Jag tycker att om du känner att det går åt helvete så ska du inte vara rädd att ta chanser. Ju värre någonting blir desto större blir chanserna för något bättre.
Tänk inte på att vara en av de lyckliga, tänk på att vara den starka. Famla inte vilset omkring efter någon som kan hjälpa dig. Bestäm dig för att du överlever.
Om du känner att ditt liv rasar ihop så ser du glaset som halvtomt. Se det som halvfullt. Skit i de klossar som rasat, du kan inte plocka upp dem igen. Bry dig om de klossar du har kvar, även om den enda klossen kvar är "du".
"Ta inte tag om ditt liv" som vissa säger, uppskatta det.
Du behöver inte din kille för att vara lycklig. Du behöver din egen kärlek. Och visa den till de små saker i vardagen som du har.
Det enda sättet att besegra sin fiende är genom att lära sig älska den.
Vadskajagha: Arbetslös och att få ett jobb idag är lika lätt som att vinna på lotto..
Hur gammal ar du? Kan du kanske plugga nagot, medans du letar? Det kan hjalpa dig hitta nya vanner, och networka. Samt ge lite CSN.
Vinna på lotto? Lol nej. Man kan inte bara gå till arbetsförmedligen en gång och vänta på att ett jobb ska komma till en. Gå bara till närmaste ICA om du är så desperat. Om det inte funkar så är det bara att gå till nästa, och nästa, och nästa.
Jag letade efter typ 10 jobb på våren, fick ett av dom och började jobba 2 dagar senare 😀
jag busringde runt lite å råkade komma fram till Christer Fuglesang. Snacka ett tag å han bjöd upp mig till kontoret å nu är jag astronaut 😀
