Klockan är halv tolv. Jag går in på toaletten för att borsta tänderna. Men så knackar det på ytterdörren. Jag öppnar dörren och där står en man. En man storlek större i kavaj och slips. Ser inte hans ansikte, så jag backar 3 meter för att försöka föra honom in i ljuset. Mannen följer genast efter som om vi hade något magnetfält mellan oss, och jag skymtar hans ansikte. "-Can I come in?" säger han. Följdaktligen visar jag med hela högerarmen i riktning in mot köket.

Mannen som verkar vara i 60 års åldern sätter sig bekvämt ner vid köksbordet. Jag stirrar på mannen ett tag, tills jag själv blir medveten om vad jag gör. Mannen verkar vara seriös, men på något sätt ändå väldigt underlig. Är han kanske psykiskt sjuk? Kanske har han sprungit runt vilse i skogen i en månad? Hursomhelst måste denne man få hjälp. Jag fingrar lite på mobiltelefonen i fickan. Men sedan inser jag att det finns ett djup i hans ögon. Det känns som om jag måste säga något... Om inte annat äter han väl upp mig när som helst.

Istället går jag fram till kylskåpet.

Mannen ursäktar sig och berättar att han varit på "luffen" i Europa och att han tillslut hamnade här i Sverige. Han berättar hur han först hamnade i grekland utan en spänn på fickan och utan minne utav vem han var. Eftersom han saknade körkort så stal han en åsna och sedan bar det iväg runtom i Europa. För att försöka hitta vägen till "Det förlovade landet" som han sa. Han börjar insinuerar kvickt med allvarlig blick hur otrevliga endel människor varit. Han kvavlar upp skjortärmen och visar ett snitt precis under höger axel. "-A man in france stabbed me here when I refused to give him my Jacket". Sedan skrattar han till och säger "-But It's just a bruise". "I called the US department of defense the day after. They probably got that bastard". Mannen ler förnöjt och skavankerna verkar som bortglömda.

Jag öppnar en öl och ställer den på bordet framför mannen.

Jag frågar honom om vad han jobbar som, men han svarar undanflyktigt. Han mumlar något om att han jobbat som clown på ett nöjesfält, att han varit marknadsanalytiker och affärsman. Men jag tror inte på honom ett skvatt. Trots att han ser lika seriös ut som han sett ut sedan jag först såg honom. Varför skulle en sådan person luffa runt i Europa? Isåfall hade han ju lätt kunna köpa Sverige med enbart räntan från besparingar. Jag tänker; antingen döljer han något, eller så har han hoppat in i clownbranchen igen. Mannen suckar till djupt som om han kan läsa mina taknar...

Sedan säger han:

"-My right limb is made out of steel"
"-I've saved thousands of lives with my right limb"
"-You see, if you are about to get crushed by a container or a car, there's not much that can save you. But I can."
"-I was born with it... I can't help it".

Jag blir lite imponerad utav mannens berättelse. Eftersom jag fortfarande är skeptisk så jag funderar om jag inte borde sparka honom på smalbenet. För att se hur han reagerar. Skojar han bara så får han väl skylla sig själv. Men mannen hejdar mig. "-Wait I'll show you"

Mannen ställer sig på knäna och med vädjande blick så säger han. "-For the american people please donate me some money."

Jag hinner knappt säga något innan det knackar på dörren igen. Jag inser att jag nästan blivit lurad och säger "-They are here now". Mannen får fram ett lågmält och utdraget "-Yeah..."
Jag klappar mannen på axeln. Vilket följs upp utav en hård kram utav mannen, nästan så jag får andnöd. Jag nyper mannen i rumpan. Mannen släpper då och jag känner mig lättad. "-Take care" säger han.

Jag nickar inställsamt, samtidigt som jag ser mannen försvinna ut i mörkret...

Nu såhär efteråt är det nästan så att man saknar honom lite faktiskt...

Vem var han och vad ville han?