hej, skulle jag forts må bra om jag gick ner till 46-47 kg från mina 49 kg? Om ni undrar så är jag 171 cm, tror jag. Jag var 170,5 förra sommaren 2011, men jag är inte så säker.
Bara en fundering....
Tacksam för svar!!
jag tror inte du mår jättebra ifall du vill gå ner mer i vikt. Ta hand om dig
Nej det tror jag inte jag tror du skulle må bättre om du slutar bry dig om din vikt
emilsh:
du skulle må bättre om du slutar bry dig om din vikt
+ bara en illusion
du är dessutom jättesmal redan, om det är det du strävar efter
jag känner igen livskraft längre bara
Bonnie:
ag känner igen livskraft längre bara
du kommer inte känna mer livskraft genom att äta mindre. Äter man för lite orkar man inte må bra.
tror inte du märker någon skillnad i mående på 2 kg nej. men du behöver nog inte bry dig om din vikt alls.
Bonnie:
jag känner igen livskraft längre bara
välkommen till vuxenlivet :')
kommer inte vara någon skillnad... förutom på vågen då.
Bonnie:
46-47 kg
Du kan inte vara frisk :O
Bonnie:
jag känner igen livskraft längre bara
Kanske det beror på att du äter för lite? Vad tror du?
Din vikt är redan ohälsosam, om du går ner mer riskerar du din hälsa på flera punkter och dessutom förutsättningarna att klara av ditt liv i längden.
Om du vill tycker jag du ska låna "Mattillåtet" av Gisela Van Der Ster på bibblan btw
jag är femton år i februari och har ett bmi på 16.6 allt handlar om att jag inte vill leva. det känns som om jag inte passar in. jag vill inte känna så. men det gör jag. jag har själv skärt mig i handleden förra året. för att jag vill dö. jag prövade dessutom att dricka flera liter vatten på samma gång. konsekvensen blev att jag onte kunde sova för att jag låg och hade jätte ont i magen och den blev helt yppblåst. . hjälp
om man mår dåligt och skiter i att äta mat mår man ännu sämre
true story
Ditt BMI ligger precis på nedre normalgränsen för din ålder. Du skulle alltså inte vinna nånting - varken ur hälso- eller utseendesynpunkt - på att gå ner i vikt.
Det verkar som att du mår dåligt och vill hitta ett sätt att visa det på - eller så tror du att du skulle må bättre psykiskt om du vägde mindre. Hur det än ligger till vill jag att du ska förstå vad du ger dig in på när du försöker döva din inre smärta genom att påverka vikten.
För det första är det väldigt lätt att utveckla en ätstörning. Du skulle inte märka när det hände, du skulle inte kunna stoppa det liksom. Däremot är det otroligt svårt att bli av med den. Dels är det svårt för att du måste riva ner hela din verklighet och bygga upp den på nytt igen, men också för att det är så otroligt svårt att få hjälp med sina ätstörningar. De flesta får nöja sig med BUP som stöd, och de är inga specialister. De allra flesta personer som svälter sig övergår till att bli bulimiska om de inte får (någon/tillräckig) hjälp.
Oavsett om du bestämmer dig för att banta, så kommer känslan inuti dig finnas kvar. Du kan inte fly ifrån den genom att gå ner några kilo, det funkar tyvärr inte.
GÅ TILL SKOLKURATORN ELLER BUP SNÄLLA SÖTA. Eller PMa, vetja!