människans socialitet och vårt samhälle bygger inte på rationella grunder, utan snarare emotionella. eftersom vi genom att som barn härmar andra, för att sedan leka andra och till slut ha skapat oss tillräckligt många jämförelser mellan oss själva och omvärlden för att självbilden är ett objekt som vi kan föreställa oss hur andra uppfattar, så har vi en relativt klar blid av andras uppfattning om vem "jag" är, dvs. vårt själv.
att upprätthålla bilden av sitt eget "själv" är, är en nödvändighet för samhällets fortlevnad - eftersom "självet" är allt det samhället förväntar av oss själva (som tar sig uttryck genom våra samlade förväntade förväntningar som samhället har på oss). för att inte bryta emot dessa förväntningar så har samhället genom social kontroll makten att få oss att känna skam, ifall vi bryter mot en regel så korrigeras vårt beteende genom skamkänslor (viktig skillnad mellan skam och skuld, skam = riktat mot hela vår personlighet, alltså vi själva som socialt objekt, skuld = riktat mot en viss specifik händelse, dvs. drabbar inte oss som personer).
skam kommer oftast inte ur handlingar som är direkt amoraliska, utan snarare då vi handlar klumpigt, dvs - vi bryter mot sådana regler som inte behöver lagstadgas kring, utan återfinns i våra samhälleliga normer.
skuld spelar också stor roll, även om det inte kan "krossa" vårat "själv" på samma sätt som skammen kan göra. genom att känna skuld inför en viss handling som är moraliskt "oriktig" (i förhållande till kontexten) så upprepar vi inte en sådan handling, om den utförts, undviker den, ifall den inte än har begåtts, och i många fall kanske även aktivt arbetar för att utföra altruistiska handlingar för att gottgöra forna/framtida "skuldfällor". naturligtvis styrs vi även av andra emotioner, men inte i lika hög grad.
är det någon som håller med, eller "styrs" vi av mer rationella orsaker?
Wow
slut citat
Exner:
slut citat
va ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
samhället är ett skämt.
Det är klart att människan grundar sina handlingar i det emotionella. Vi går på känsla, oavsett vilken situation vi är i. Det handlar inte bara om känslor, snarare evolution och nedärvda beteendemönster. Samhällets normer har inte blivit byggda över en natt och allt vi känner i situationer eller gentemot andra människor idag är ju det mesta instinkter. Flykt, rädsla, överlevnad, att inte stå ut från mängden.
Vi gör oftast inte det vi vill, vi gör det som förväntas av oss.
Har lite att invända och tillägga osv. Sen, när jag orkar.
internet:
är det någon som håller med, eller "styrs" vi av mer rationella orsaker?
jag håller med om att människor fungerar så.
att tro något annat är nästan dualism.
Exner:
slut citat
Han läser ju fucktist sociologi. Behöver inte ha direktciterat en annan välskriven text. ![[no-no]](/img/smilies/no-no.gif)
internet:
är det någon som håller med, eller "styrs" vi av mer rationella orsaker?
Beror på hur man definierar rationalitet. Min personliga uppfattning är att människor ytterst sällan handlar irrationellt. Vad som uppfattas irrationellt av andra behöver nödvändigtvis inte vara irrationellt för individen i fråga. Om det emotionella driver oss att handla på ett visst sätt för att uppnå något slags mål, är det då fullt rationellt att handlar på detta sätt. Som jag ser det behöver det inte finnas någon egentlig motsättning mellan emotionella och rationella handlingar.
Horrorshow:
Om det emotionella driver oss att handla på ett visst sätt för att uppnå något slags mål, är det då fullt rationellt att handlar på detta sätt.
vad för mål talar du om?
Horrorshow:
Som jag ser det behöver det inte finnas någon egentlig motsättning mellan emotionella och rationella handlingar.
inte i alla fall. eftersom samhället är rationellt (oftast) och människan är känslostyrd, och pga. emotioner beroende av samhället (eftersom vi fäster oss emotionellt till människor och socialt konstruerade symboler, dvs. samhällets yttersta beståndsdelar) så hade det varit otroligt konstigt ifall inte emotioner i många fall går hand i hand med rationalitet. vad som är rationellt är dessutom relativt.
dock går även rationalitet och emotioner i många hand isär, men det är egentligen inte intressant, utan det är snarare att eftersom man har en tendens att "känna vad man får" rättfärdiga sina handlingar (för sig själv) med rationalitet, och egen vilja.
Varför är inte det emotionella en del av det rationella?
varför fokusen på skam?
anisokori:
varför fokusen på skam?
skammen styr vårt förhållande till omgivningen. skadar vi förhållandet riskerar vi att bl utstötta, något som kan ha förödande konsekvenser för vår säkerhet och överlevnad. den uppfostran vi alla får har som syfte att dels lära oss att agera rationellt, och våra emotioner backar upp detta genom att vi genom vår kultur lär oss skämma skiten ur oss om vi inte gör det, eftersom den som bryter mot gruppens norm, som tidigare sades, riskerar att frysas ut.
enni:
Varför är inte det emotionella en del av det rationella?
rationalitet kräver reflektion och sammanhang, en impuls är inte rationell även om den (kanske) kan förklaras som rationell i efterhand (eller?).
det känns för övrigt som jag har glömt poängen eller det jag ville komma till...
internet:
rationalitet kräver reflektion och sammanhang, en impuls är inte rationell även om den (kanske) kan förklaras som rationell i efterhand (eller?).
jo men impulser har ju också sammanhang och går att reflektera över.
internet:
den uppfostran vi alla får har som syfte att dels lära oss att agera rationellt, och våra emotioner backar upp detta genom att vi genom vår kultur lär oss skämma skiten ur oss om vi inte gör det, eftersom den som bryter mot gruppens norm, som tidigare sades, riskerar att frysas ut.
tur att vi inte lever i så homogena grupper
