Är snart 16 fyllda år och jag tycker det är så kul. Räknar ner dagarna till när jag flyttar hemifrån! Orkar inte med mammas och pappas regler får knappt andas. Nu kommer alla hoppa på mig och bara: NJUT INGA RÄKNINGAR LEV LIVET''' Men jag kan inte! Mamma bli arg när jag inte svarar i min lur när hon ringer vilket jag typ aldrig gör för hon är ganska jobbig. Så fort jag går ut huset får jag 3 sms. Om ja ska t skolan mst jag skriva t henne att jag kommit fram. Samma gäller om jag ska någonstans, stan ex. Ok hon är min mamma säger f*n i mig allt till henne och ändå får jag inget privat liv. Är ganska ''känd'' på sociala medier med flera tusen ''vänner'' men irl har jag NOLL VÄNNER. Umgås aldrig med kompisar längre för jag har tagit avstånd från nästan alla. Anledningen är att vi lever i 2020 snart. 15 åringar röker, dom har sex, dom festar vårt samhälle ser ut så idag och det är bara att acceptera. När min mamma var ung fick hon festa när hon var barn? Hon skaffade min brorsa när hon var 16. Sen frågar hon mig alltid, varför är du alltid ensam? Har du inga vänner? Är du mobbad? NEJ DET ÄR JAG INTE, JAG HAR BARA TAGIT AVSTÅND FRÅN ALLT I MITT LIV FÖR DU INTE LÅTER MIG GÖRA NÅGOT! Mina vänner umgås med killgäng som tonåringar gör och som man ska göra. Dom är ute sent och har jätte kul med varandra men jag får knappt vara ute när det är dag. Problemet är att mamma över tänker allt till nästa level ! Hon läser varje dag artiklar till mig:
- 13 år flicka våldtagen i skogen
- 15 år flicka försvunnen
- 14 år kille utsattes för sexuella trakasserier.
Hon är så paranoid! Jag förstår henne jag är också det. Men jag kan inte gömma mig inomhus resten av mitt liv för det. Man ska ha kul när man är ung och leva livet som tonåring som alla säger att man ska göra. Jag har väl accepterat läget, mitt barn kommer inte behöva gå igenom detta som jag gör. Av egna erfarenheter nu kommer jag veta hur jag ska hantera om ja eventuellt får en flicka då och hur mycket frihet hon ska få. Jag vill inte att hon ska känna som mig. Min mamma fick också mycket frihet och kolla vad som hände hon fick barn vid 16 och tror att jag också ska få det bara för hon fick det. Btw har också sagt att jag vill umgås mer med folk och att alla lever annorlunda än mig men hon tar det bara på skoj och säger du har visst frihet. Jag börjar f*n i mig bli less på detta och kommer inte kunna tänka tanken på gymnasiet i augusti hur jag kommer leva då med alla ''fester''. Är så trött på detta det enda jag gör om dagarna är, skola, hem, sova, plugga, skola, hem, sova, plugga. I framtiden när alla ser tbx på sina tonårstider och ser alla roliga minnen kommer jag minnas tillbaka på varje fredagskväll jag tillbringat i min säng. VAD SKA JAG GÖRA?
