Den psykiska ohälsan ökar bland ungdomar, samtidigt visar studier på att ungdomar som mår dåligt inte söker vård i samma utsträckning som övriga åldersgrupper. Hur kommer sig detta?

Jag heter Maria och håller på att skriva en uppsats i sociologi på Göteborgs universitet. Ämnet är ungdomar och psykisk ohälsa och jag vill undersöka varför unga inte söker hjälp fastän det kan tänkas finnas ett vårdbehov. Unga med psykisk ohälsa kan få problem med att avsluta studier och/eller komma in på arbetsmarknaden. Det är därför viktigt att i ett tidigt stadie kunna nå ut till unga som mår dåligt.
Jag skulle vara väldigt tacksam om du vill hjälpa mig med min uppsats och dela med dig av dina tankar. Det spelar ingen roll om du har sökt hjälp eller inte. Jag söker inte heller någon särskild ”typ” av ohälsa, det kan röra sig om prestationsångest, framtidsoro, adhd, bipolär, ”borderline”, självmordstankar eller en generell oro som du inte kan sätta fingret på.

Du är fri att skriva om vad du vill, men jag vill bland annat veta mer om hur du tänker kring ditt mående och ditt behov av hjälp/stöd. Har du tänkt på att söka hjälp? Vilken hjälp? Drar du dig för att söka hjälp? Varför? Om du har sökt hjälp/får hjälp varför och hur sökte du? Med hjälp menar jag allt från att prata med en vän, förälder, kurator till att söka vård på vårdcentral, ungdomsmottagning eller inom psykiatrin.

Inläggen i den här tråden kommer att fungera som underlag för min uppsats. Om du hellre vill skicka ett pm går det också bra. När uppsatsen är klar kan de som vill få ett ex av den, pm:a mig isf.

Tack för din hjälp/Maria