Jag trodde jag skulle klara av ensamheten och att inte ha några kompisar men det har bara blivit värre. Jag har försökt att integrera mig i en grupp på 6 pers men det misslyckades, jag vet inte riktigt varför men jag antar att det är mitt fel eftersom ingen i gruppen tycker om mig, trots att jag har försökt att vara trevlig och rolig.
Istället så har en annan kille i min klass gjort det jag försökte göra och nu är han en del av deras grupp och de umgås mycket på fritiden, eller iaf. online verkar det som därför att de pratar hela tiden om discord och olika spel.
Blir så otroligt ledsen och besviken på mig själv, känner mig totalt misslyckad och värdelös, så nu har jag väldigt svårt för att hålla en glad min även om jag inte är det. Ingen i klassen vill sitta bredvid mig på lektionerna, på lunchen sitter jag ensam och det känns som att jag är deprimerad på allvar men jag har inte fått nån diagnos och det vill jag inte heller.
Jag vill bara hitta nån att umgås med, nån som respekterar mig och bryr sig om mig, någon som jag kan ha kul med och lita på, men det verkar vara för mycket att begära. Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill inte må så här dåligt men man kan ju inte tvinga några att bli vänner med varandra och inte vill jag gå till en kurator eller terapeut heller.
Det är helt normalt att man inte alltid "klickar" med en kompisgrupp.
Men fattar att det känns jobbigt.
Kolla ifall det finns någon typ av social aktivitet som du kan syssla med, typ kampsport eller musik eller nåt liknande.
Såna saker gör att man blir social med varandra helt naturligt, och då har man ju åtminstone ett gemensamt intresse.
Det kan också ofta vara väldigt berikande att tala med en terapeut om jobbiga saker, det gäller bara att se till att man verkligen trivs med den terapeuten, sånt är väldigt viktigt.
Skicka ett PM om det är någonting som du undrar över. 
finns i PM om du vill snacka.
Locke Cole:
Det är helt normalt att man inte alltid "klickar" med en kompisgrupp.
Men fattar att det känns jobbigt.Kolla ifall det finns någon typ av social aktivitet som du kan syssla med, typ kampsport eller musik eller nåt liknande.
Såna saker gör att man blir social med varandra helt naturligt, och då har man ju åtminstone ett gemensamt intresse.
Det kan också ofta vara väldigt berikande att tala med en terapeut om jobbiga saker, det gäller bara att se till att man verkligen trivs med den terapeuten, sånt är väldigt viktigt.Skicka ett PM om det är någonting som du undrar över.
Jag var med i en grupp ett tag i ettan (gymnasiet) och det höll väl i ca 3 månader, sedan stack jag för jag märkte att de inte hade nåt intresse att varken prata eller umgås med mig.
Så det känns väldigt kasst nu när jag har sumpat det i tvåan, har inga fler chanser eftersom klasserna delades in per inriktning i tvåan och då fick alla nya klasskamrater. Men det är ju fuckat nu också så det känns jättedåligt.
Känner igen mig i ensamheten. Kanske du kan lära känna nån här? Eller kanske lära känna några andra? Du kanske inte klickar med just den gruppen.
Och just det här med att man försöker och sedan misslyckas man man blir besviken på sig själv och man känner typ krav känner igen mig så mycket
Va bara dig själv
Em_00:
Känner igen mig i ensamheten. Kanske du kan lära känna nån här? Eller kanske lära känna några andra? Du kanske inte klickar med just den gruppen.
Tanken är god men jag har kommit på att jag inte har nåt intressant att säga ändå så det är lika bra att jag inte försöker för jag hade bara tråkat ut folk, så känner jag det.
Em_00:
Och just det här med att man försöker och sedan misslyckas man man blir besviken på sig själv och man känner typ krav känner igen mig så mycket
Ja, jag har alltid haft det lite svårt med kompisar men nu på senare år så har det blivit värre och värre :/
Em_00:
Va bara dig själv
Jag försöker så gott jag kan men ingen verkar tycka om mig för den jag är, så jag håller mig för mig själv.
Vill du prata om det så kan du skicka ett PM till mig. Hag har skälv varit mobbat och vet hur det är. Jag vet hur rungt det är att gå till skolan varge dag. Och alla känslor man har. Jag vet vad du går i genom.
men kom i håg att du är du och du har ett värde, var dig själv och försök inte vara någon du inte är. Du kommer att hitta nya väner och dim kommer uppskata sig för den du är och inte för mågon du försöke vara
Man kan inte vara älskad av alla. Jag är en tjej som oftast är glad och nästan aldrig börjar bråka. Ändå finns det ganska många som ser ned på mig bara för att jag har en annan livsstil. Jag brukar se dem som barnsliga istället för att klanka ned på mig själv. Men jag tycker verkligen du borde börja med någon aktivitet efter skolan. Kanske teater, spela i ett band eller något annat skojigt!
Om du vill så kan vi snacka! Skicka iväg ett meddelande här på forumet så svarar jag! Har de flesta spelen också. Och om du bara vill prata så funkar det med.
Allitd lika kul att skaffa nya vänner, om du frågar mig! 😀
Thilda00:
Man kan inte vara älskad av alla. Jag är en tjej som oftast är glad och nästan aldrig börjar bråka. Ändå finns det ganska många som ser ned på mig bara för att jag har en annan livsstil. Jag brukar se dem som barnsliga istället för att klanka ned på mig själv. Men jag tycker verkligen du borde börja med någon aktivitet efter skolan. Kanske teater, spela i ett band eller något annat skojigt!
Önskar jag hade tid bara, slutar kl 4 3 dagar i veckan och jag är hemma halv 6.
Lillen:
Vill du prata om det så kan du skicka ett PM till mig. Hag har skälv varit mobbat och vet hur det är. Jag vet hur rungt det är att gå till skolan varge dag. Och alla känslor man har. Jag vet vad du går i genom.men kom i håg att du är du och du har ett värde, var dig själv och försök inte vara någon du inte är. Du kommer att hitta nya väner och dim kommer uppskata sig för den du är och inte för mågon du försöke vara
Jag försöker vara mig själv så gott jag kan, är inte säker om det är nån som gillar mig för den jag är, inte ens min familj har något intresse i mig, de pratar inte mycket med mig iaf.
Samma sak i skolan fast med alla, t.o.m. lärare.
Dessvärre är det normalt att känna som du och gå igenom det du gör. Det dåliga är att du låter det gå i revy som om det var helt fullständigt lyckobringande att låta sig plågas på ett psykiskt sätt. Jag är ständigt i ensaheten, har social fobi, har phobofobi, hedonofobi, ochlofobi och tusentals fler. Det är inte alls lätt att hantera så mycket svårigheter, fobier och störningar till exempel som dem du har. Om jag ska avgöra med min egna kunskaper, egenfarelser (nu är jag osäker på om det var rätt ord, glömde ordet precis som jag skulle skriva det) så har du möjligen autofobi,... Borde inte skrämma upp dig med fobier och sådant. Men det jag vill komma med att även fast de personer du vardagligen bemöter är lite negativa och påverkar dig negativt så finns det alltid en som du kan lita på, en som är helt jävla vederhäftig och innan man finner den människan så är människan en aning konfidentiell.
Jag har räddat 5+ människor från att begå självmord i olika situationer som den här, hjälpt över 100 personer i situationen som du är i och i andra situationer. Jag är också vederhäftig och konfidentiell som den personen du möjligen kommer att kunna dö lycklig med. Jag har en stark blygsamhet i blodnerverna, men ändå har jag kommit så här långt. Jag har massa sjukdomar som är livshotande för en. Du behöver däremot inte gå till en kurator eller någon proffesionell som tar prover och diagnotiserar folk om dem har en viss psykisk eller fysisksjukdom/störningar. Sånt går att avgöra själv, inte bara via internet dessutom hos andra med samma problem och i böcker/texter. Om du vill, behöver eller något så finns jag här för dig och jag har sen alltid tystnadsplikt och svär på mitt liv att aldrig skvallra eller läcka utan tillstånd. Jag är alltid villig att hjälpa till och sådant. Kontakta mig när du vill eller skriva i PM.
¡Buenos días, Lazarus!
/Hxiley
