Snälla du, kan du inte ge nåra få minuter åt att läsa min text.
Tack.

hej allihopa, jag e 14 år, bor i sthlm och mår bara sämre o sämre för varje dag...
jag har gått i samma skola från 6:års - 7:an, därefter bytte jag till en ny skola långt in i stan
började 8:an (höst-terminen 2009) och jag har inte nåra kompisar än
i början smsa jag ganska mkt med mina kompisar från min förra skola men jag tröttna mer o mer på dem och nu gillar jag dem inte alls,
bryr mig inte om dem.
Förutom en enda kille som jag har hållit kontakten med typ hela tiden och fortfarande gör,
han e rätt schysst, har kännt honom sedan dagis. men det e lite synd att allt han vill göra e att spela datorspel hela tiden
han e ingen utemänniska o han pratar typ mest om spel, iaf så brukar jag spela datorspel med honom, eftersom jag vill göra nånting med honom

jag vet inte varför, men i den här nya skolan har jag alltid varit så blyg o tyst, har knappt sagt nåt, :(. jag har har blivit en astråkig människa,
har typ aldrig sagt nåt grovt i min nya skola :(, bara varit snäll pojke.
I min förra skola svor jag o så som fan o höll på, var värsta omogna jäveln asså, bråka me folk många gånger (VERKLIGEN BRÅK)
Även om jag bara var kompis med mitt kompis-gäng i min gamla skola så kände jag rätt väldigt många där, kunde typ alltid prata med alla i min klass och parallelklass, och folk i de högre/lägre, kände alla väldit bra.

iaf i min nya skola e jag int så töntig längre, men jag har blivit så tråkig :/ o har inge kompisar
men jag har lyckats vara glad ändå, har spelat mkt datorspel där jag har pratat o träffar mkt folk ( många internet-kompisar ).
börja t.o.m. prata i skype med nåra personer från samma stad, vi blev väldigt bra kompisar, fast vi var internet-kompisar så prata vi som riktiga kompisar.
Internet, musik och porr har hjälpt mig mkt och hållit mig glad.

Men för nåra månader sedan när jag blev förälskad i en tjej och har verkligen int lyckats tänka på annat än henne,
har fått sms av mina internetkompisar som undrade vart jag hade tagit vägen, har tappat all lust för att runka.
Har verkligen bara mått sämre och sämre för varje dag.
Och jag får fler o fler problem, min mamma vill att vi ska börja hänga, hon vill ta mig ut till stan, gå med mig på promenad i skogen
Hon har också alltid hatat mitt datorspelande och har tvingat mig stänga av datorn ofta när hon har varit hemma ( hon skriker på mig )
Tron på gud minskar oxå hela tiden, samtidigt som lusten för självmord ökar.

Jag känner nu mig mer ensam än nånsin, och det känns som att jag har glömt hur man pratar
Jag känner mig alltid hes typ, måste alltid anstränga mig för att höras, har så tyst röst.

Min pappa...
Min pappa e en gubbe som hälsar på as många människor men inte har en enda kompis, han ringer sin kusin ibland, (det gäller alltid jobb/pengar/räkningar/annat skit)
Han pratar med sig själv, äter as snabbt, typ suger i sig mat som en damsugare.
Han brukar gå på promenad ensam i skogen och stan, han har på sig as fula klädder som han har köpt för 10kr, fastän har pengar, han vägrar gå till tandläkare fast hans tänder e äckliga o gula o svara som fan.
Han e galen typ, han säger as konstiga saker till mig som han verkligen tror på, man kan tro att han a alkholist. Han brukar berätta saker för mig som jag har hört 1000 gånger.
TÄnk om jag blir som honom?