Ni ser mig som en sak som inte har känslor och som ni kan puckla på. Jag är ingen sak.

Jag ser allt och hör det mesta av det!

Varför är just jag ensam varg som folk kan skratta åt, varför var jag tvungen att lida bara för att det hade uppstått något fel då jag låg i livmodern och ännu inte blivit född?

Det går inte att döma en person som råkar få oturen att drabbas av ett funktionshinder, det är sådant som händer.

Det finns inte så mycket på min önskelista, det enda som står är "jag önskar att jag får vara som alla andra".

Kan ni inte fatta att jag lider. Att ni skrattar bakom ryggen på mig och säger att jag är "fail", jag har varit mobbad i 6 långa jävla år O det är därför jag kom till denna skola.

Men jag känner mig osynlig, jag orkar inte gråta varje dag , jag försöker vara med på idrotten. Ibland sitter jag där på läcktan med kläder i väskan, vet ni varför? 

Jag är rädd att ni ska skratta åt mig och tycka jag är dålig,".

Om ni tycker jag är konstig (som jag kan förstå) men snälla skratta inte åt mig!

Var bara tvungen att skriva till klassen (dom finns här på sidan)