För saker att sluta falla sönder, ha lite jävla måttlighet du ohyggliga värld.
Ge mig en liten jävla glimt av sol och hopp och att allt inte är oföränderligt dåligt.
Men det händer inte
det händer aldrig, går bara sönder mer och mer
vet inte vart jag skall vända mig eller vad jag skall göra, alla dörrar är stängda och ingen kan hjälpa mig utom jag själv och jag är maktlös att påverka alla yttre upplevelser.
Om du vill kan du skicka PM, du hittar ingen bättre lyssnare.
Att prata hjälper inte tyvärr
Känner precis samma sak.
Försöker hitta rutin i det jävliga. Något som är konstant och som du har kontroll över.
Just nu ägnar jag mig åt att gå nattpromenader, gärna i sällskap med en kamera, samt sova så mycket som möjligt på dagarna. Det fungerar halvdåligt men i alla fall inte jättedåligt.
:/
