Förhållanden ÄR meningslösa

Skit i det. Gör något annat.

Viljans Triumf:

Förhållanden ÄR meningslösa

Men åh, någon annan?

Emiie:

Men åh, någon annan?

fokusera på ditt förhållande och bry dig inte om vad framtiden faktist har att komma med.

HellMillan:

fokusera på ditt förhållande och bry dig inte om vad framtiden faktist har att komma med.

Mjo, det kan väl vara sant. Men det gör så ONT när det tar slut.

Njut så länge det varar och bli bara tsm med dom du verkligen vill ha istället för att spendera tid på att vara tsm med någon du egentligen inte vill ha!

Emiie:

Mjo, det kan väl vara sant. Men det gör så ONT när det tar slut.

Det är sant, därför du ska ta vara på tiden du har med honom.

Det är inte förhållanden som är meningslösa... det är mänskligheten som är!

Förhållanden tar slut, och det är ganska sannolikt att man kommer göra slut med sin partner förr eller senare. Men jag tycker nog att det är värt det. Nu har jag ju iofs aldrig varit med om ett uppbrott, så jag kan inte uttala mig om hur ont det gör, men jag tror ändå att det är värt det.
Man är ju kär, man tycker om varandra, man får ta vara på det så länge det varar.

Bättre att älska och förlora, än att aldrig älska alls. Som man säger.

Dessutom, om man vill vara lite överdrivet optimistisk, så finns det ju ganska många som håller ihop hela livet (även om det väl är fler som inte gör det). Några månader efter att jag träffat min pojkvän så tyckte jag att jag oavbrutet hörde om folk som träffats när de var 17-20 år och som nu är runt 50 och fortfarande är gifta.
Tyckte verkligen jag hörde om sådant HELA TIDEN i säkert en månad. Och det ger en ju lite hopp.

Dessutom, du utgör ju själv hälften av förhållandet, så det är ju inget som du inte själv har någon kontroll över.
Om både du och din pojkvän ger er fan på att kämpa och har inställningen att det kommer komma tuffa perioder men att ni ska klara er igenom dem så finns det hopp om det.

Ett råd kan ju föv vara att inte bli ihop med ett as.

Men orka

XMinGrönaLampaÄrDödX:

essutom, du utgör ju själv hälften av förhållandet, så det är ju inget som du inte själv har någon kontroll över.

Du har så sant, allt du säger. Jag ska verkligen försöka.
Men grejen är väl det att jag inte vet egentligen hur ett längre förhållande "bör" vara. Hur ofta man ska ses, hur själva relationen utvecklas efter ett tag. För det har ju gått några månader nu och det är klart att den där nykär-känslan försvinner lite. Jag är rädd att någon av oss tappar känslorna för den andre. Och hur vet man om dom verkligen har försvunnit eller inte när det gått en tid?

Tänk positivt istället? Tänk att ni inte kommer göra slut ist.....