Jag har en ovanligt svag förmåga till mentalisering. Jag kan grubbla i dagar vad andras intentioner, tankar och känslor egentligen är. Något jag förstår sker intuitivt för de absolut flesta andra och med högre kvalité i de flesta fallen dessutom. Så tillvida har jag ett osynligt funktionshinder. Som kan vara svårt för människor i min omgivning att greppa. Denna brist kan ironiskt nog samtidigt ge mig en distans till mina spekulationer om andra. Alla mentaliseringar är fantasier om andra, oavsätt om de är intuitiva eller inte så är våra fantasier inte alltid så korrekta som vi hade önskat. Annars så hade alla med ordinär eller till och med stark mentaliseringsförmåga förstått sig på mig intuitivt som har en svag mentaliseringsförmåga. Vilket inte är fallet. Hur upplever ni er mentaliseringsförmåga? Är inte diskriminering i grunden en konsekvens av den här i grunden bra förmågan?