Metal är musikgenren som är bäst, vackrast, farligast, härligast, och framförallt egen. Den slår alla andra existerande genrer med hästlängder. Något som inte alla kan förstå och då bespottar man den hellre. Men att inte förstå eller att kunna lyssna på metal kan jämföras med okunskap, en okunskap som går att träna bort. Istället för att höra ett högt och störande "brus/oljud som inte är musik" lär man sig att hantera sin hörsel och plocka fram allt som finns i musiken, som den faktiskt är. Att bespotta metal är enbart ett tecken på att du är en svag individ som är rädd för att söka, rädd att ibland gå din egen väg samt blind för allt som inte är trender. Att lyssna på metal är inte en enkel väg men den enklare vägen ger inte samma njutning!
Pop är en musikgenre som har många löjliga fans. Killar ska ha förkorta byxor och "töntiga" frisyrer ala pottan. Man ska gärna vara lite feminin och mystisk på ett sätt som får en b-skådis att framstå som Johnny Depp. Glöm inte att man ska se ut som om man levde under 1900-talets början! Tjejerna ska ha blommiga klänningar och röda läppar. Musiken som sådan är ibland helt ok, men inget man dedicerar sitt liv åt. Många lyssnar på band som Broder Daniel och gråter ikapp för att världen är så elak mot just en själv, detta är en inbillad känsla (sorg/lidelse) som man sedan lurar sig själv att man vet allt om så att man tillslut faktiskt mår dåligt. Det är ofta en fas i livet likt p3 som man tillslut växer ifrån. Vill ni känna lidelse ska ni inte lyssna på band som Broder Daniel, det finns betydligt bättre (värre?) alternativ som tex Silencer eller varför inte lite Lifelover? De får BD att framstå som julafton.
Elektronisk musik har många subgenrer som ibland har en hel del att erbjuda. Men när det gäller tuggummitechnon så är det ej så. Ofta har man som tuggummitechnolyssnare en förkärlek till vacker tjejsång med slående lyrik som "I waaanaa flyyy hiiiigh!" (skrev det själv, fan vad bra jag är!). Man borde inte säga att man lyssnar på techno, säg istället att du kör trimmad moppe, lirar cs och är full av svajande hormoner, eller att du har tatuerat tribals på dina pumpade överarmar så innefattar det tuggumitechnolyssnande. Ravekläder är ett ämne värt att nämna då de ofta är fruktansvärt fula inte bara själva modellerna på plaggen utan materialet som andas plastig utklädnadsstil.
HipHop/R'n'B har antagligen lika många hardcorefans i Sverige som Markoolio. Man byter favoritlåt lika ofta som den trendigaste artisten/producenten släpper en ny låt, kolla bara på Timbaland för något år sedan. När det gäller tjejerna i R'n'B-branschen gäller det att se bra ut för texterna och musiken gör någon annan. Är du kille så ska du använda dig av auto-tune. Att man i Sverige kan relatera till gangstarap är ganska underligt, dock inte lika underligt som hur man faktiskt kan tycka om det. Låttexterna är fyllda med patetiska penisförlängare och påhittade rim. Helst ska man flytta från slummen till Hollywood för att fortfarande återberätta och glorifiera det hårda livet på gatan istället för att kanske hjälpa till med problemet, som det faktiskt är. Stora smycken har länge betytt och kommer fortfarande att betyda nyrik samt att det är fult och opraktiskt, glöm inte att bära ett kors för Jesus loves you, useless corpse.
Dansband. Det finns alltså personer som på fullaste allvar lyssnar på dansband år 2010. Det finns även folk som kör silvertejpad Volvo och är raggare. Det finns fortfarande värmlänningar. Musiken är fruktansvärt dålig utifrån alla synvinklar. Sånginsatserna innefattar ett tonläge, gitarristen kan ett ackord och så har man någon som kan trycka på en synt, glöm inte den beigea kostymen och texter som är stela, opersonliga och fruktansvärt repeterande då de behandlar samma ämne, "kärlek".
Industrie/synt är en genre med potential, men den innehåller alldeles för mycket utfyllnadsmusik. Även här är fansen ett kapitel för sig. man använder musiken som en täckmantel för att få spöka ut sig med färglada extensions och goggles. Inkörsportar är Marilyn Manson och Rammstein, redan då bär fansen ofta full mundering som de tafatt tagit på sig. Många tjejer har här en förmåga att redan innan utspökningen se ut som stryk, sammanträffande? Nej.
Indie. Oj jävlar vad independent ni är alla indieband! Indie är som pop fast istället spelar man musiken i ett "garage".
sincan:
Metal är musikgenren som är bäst, vackrast, farligast, härligast, och framförallt egen. Den slår alla andra existerande genrer med hästlängder.
Fånig och naiv du är.
Visst det finns en del riktigt jävligt bra metal men man behöver inte generalisera och helt döma ut alla genrer bara för det, skrattade dock åt popdelen.
Myksa:
Fånig och naiv du är.
Myksa:
Fånig och naiv du är.
Myksa:
Fånig och naiv du är.
Myksa:
Fånig och naiv du är.
Om man knappt lyssnar på musik alls då?
Hahhaa åh, förjävligt generaliserat skrivet men rätt kul läsning.
Men ja, att dömma ut genres helt sådär är ju lite tafatt gjort av dig. Fast du har en poäng.
dazed_and_confused:
Visst det finns en del riktigt jävligt bra metal men man behöver inte generalisera och helt döma ut alla genrer bara för det, skrattade dock åt popdelen.
Zittam:
Hahhaa åh, förjävligt generaliserat skrivet men rätt kul läsning.
Men ja, att dömma ut genres helt sådär är ju lite tafatt gjort av dig. Fast du har en poäng.
Klart det är generaliserat för annars hade jag behövt skriva en bok om ämnet för att få med alla aspekter och infallsvinklar. Men jag dömer inte ut alla genrerna helt ock hållet!
Kablash__:
Myksa: Fånig och naiv du är.
sincan:
rädd att ibland gå din egen väg samt blind för allt som inte är trender.
sincan:
HipHop/R'n'B
Du trollar, men blir seriöst kränkt ändå.
sincan:
"I waaanaa flyyy hiiiigh!"
världens bästa sommarlåt typ! när solen skiner
my dream, is to flyyy
Myksa:
...tycker/tror jag iaf.
Duktigt googlande!
sincan:
rädd att ibland gå din egen väg samt blind för allt som inte är trender.
Ajuste, man går ju emot strömmen när man lyssnar på metal 😉
sincan:
Metal är musikgenren som är bäst, vackrast, farligast, härligast, och framförallt egen.
Förstår att det är lite gruppmentalitet inför hela grejen.
''Det är vi mot dom'' liksom.
Förstår personligen inte människor som fastnar inför en genre och enbart håller sig fast vid den. Anser mig själv som öppet sinnad när det gäller musik, gillar att kalla mig själv för en ''Music Junkie'' vilket jag är extremt glad för.
I mina unga år fanns det inget annat än hiphop medans min familj och i synnerhet min äldre bror trackade mig, men det gjorde bara att jag höll ännu mer fast vid den musik jag gillade.
Vad jag dock märkte var att man missar så fruktansvärt mycket av att sitta och tjura om musik. Jag ser det helt enkelt så att jag tar en låt i taget.
Det har bidragit till att jag släppt på de gränser jag hade och gett annan musik en chans.
Jag tycker att det är väldigt intressant hur jag kan älska och uppskatta musik som 2pac, NWA och Jedi Mind Tricks och samtidigt älska och uppskatta musik som Metallica, Bruce Springsteen och Iron Maiden.
Det är en lyx som jag märker få människor har. Jag kan bara beklaga åt de människor som jag anser missar enormt mycket bra musik.
Sedan märker jag att av nästan allt som du dissar andra musikstilar på är yttre omständigheter. Hur musikerna eller fansen klär sig eller hur deras attityd eller livsstil är. Det säger kort sagt inget om själva musiken. Det är bara en yttre skärm som sätter sig framför ditt ansikte och hindrar dig från att ta till dig musiken.
Jag låter Chris Rock säga de sista orden:
''Be a fucking person! Listen! Let it sworl around your head. Then form your opinion''
Kablash__:
Ajuste, man går ju emot strömmen när man lyssnar på metal 😉
Inte nödvändigtvis, men det är ett bra verktyg.
FreeWay89:
Förstår att det är lite gruppmentalitet inför hela grejen.
''Det är vi mot dom'' liksom.
För mig är det mer individuellt.
FreeWay89:
Förstår personligen inte människor som fastnar inför en genre och enbart håller sig fast vid den. Anser mig själv som öppet sinnad när det gäller musik, gillar att kalla mig själv för en ''Music Junkie'' vilket jag är extremt glad för.
Visst jag har också kallat mig för allätare osv, men det är inte förens man fördjupar sig man kommer någon vart. Du nämnde bara miljonsäljande artister, krävs inte särskilt mycket för att tycka om dem. De är där av en anledning, dels att det ofta är bra musik men även att de är väldigt lättillgängliga samt att de har bra marknadsföring, sen kommer de flesta du nämnde från Amerika som pekar på det senaste jag nämnde då de mer eller mindre styr populärmusiken.