Min bästa vän har nyligen fått veta att hennes föräldrar ska skilja sig. Hon mår jättedåligt och pratar inte längre med sin mamma. Hennes morföräldrar har vänt henne ryggen men säger att det är hon som stuckit dem i ryggen genom att aldrig vara hemma och slutat prata med dem. Men det är väl ingen konstig reaktion? Hennes mamma tänker lämna dem för en annan. Idag fick min vän höra av sina morföräldrar att hon förstört deras dotters liv, att hon är djupt olycklig på grund av henne. VEM FAN SÄGER NÅGOT SÅDANT?! Jag är så arg så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag kan inte tänka mig hur dåligt min vän mår just nu, men jag vill hjälpa henne att ta sig igenom det här. Hon vet att hon får komma hem till mig när hon vill, men hon känner att hon tränger sig på fast jag lovar att det inte är någon som helst fara. Min familj är medveten om alltihopa och välkomnar henne som en familjemedlem. Vi har till och med bestämt att ställa in en extra säng i mitt rum, så hon slipper madrassen på golvet. Jag har även funderat på att prata med hennes handledare och rektorn för att på nåt sätt minska pressen från skolan. Men hur långt får jag gå? Lägger jag mig i för mycket? Vi ska ut på praktik snart och hon har fått en plats på värsta tänkbara ställe och har ångest för att hon inte vågade stå på sig och säga nej. Nu räknar praktikplatsen med henne men hon behöver inte ytterligare stress och press utöver detta.
Jag vet inte riktigt vad jag ska göra. Jag vet heller inte var gränsen går, när det gäller att lägga sig i. Om det nu finns en sådan. Så hjälp mig, snälla. Vad tycker ni? Har någon av er varit med om detta eller liknande, och kan berätta hur det gick?
Endast seriösa svar, tack.
lisamiranda:
Hennes mamma tänker lämna dem för en annan.
Hur kan det vara dotterns fel att mamman träffat en ny?![[tard]](/img/smilies/tard.gif)
Jag har inga tips, men vad snällt av dej att hon får bo hos dej![[love]](/img/smilies/love.gif)
![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
Min mor sa att det var mitt fel när min far stack, att jag var för konstig och han inte stod ut med mig.
Så nog säger folk sådant allt.
Du kan hjälpa henne genom att hålla henne borta från sådana horribla människor.
Det enda konstruktiva du kan göra är att finnas där för henne.
Moffin:
Hur kan det vara dotterns fel att mamman träffat en ny?
Det förstår inte jag heller. Att hon inte var lycklig i sitt förhållande med min väns pappa kan hon inte skylla på sin dotter, det är inte rättvist.
Jungman Jansson:
Du kan hjälpa henne genom att hålla henne borta från sådana horribla människor.
Jag gör allt jag kan för att förhindra det, men det är svårt då hon drar sig undan lite. Inget konstigt dock, med tanke på omständigheterna.
OF 5:
Det enda konstruktiva du kan göra är att finnas där för henne.
Det säger jag till henne varje dag, men jag vet inte om jag gör mer nytta än skada genom att tjata.
Jungman Jansson:
Min mor sa att det var mitt fel när min far stack, att jag var för konstig och han inte stod ut med mig.
Så nog säger folk sådant allt
Jag är ledsen att du fick höra det. Ingen förtjänar att få den bördan på sina axlar, det är bara grymt.
Vuxna är ansvariga för sin egen lycka, det är aldrig barnets fel.
Din kompis kanske är extremt jobbig men det är i slutändan en produkt av den miljö hennes föräldrar erbjudit, och är därmed deras eget fel och deras eget ansvar andå.
lisamiranda:
Men hur långt får jag gå? Lägger jag mig i för mycket?
Svårt att veta, men hade jag mått skit hade jag nog blivit tackam om en polare la sig i ganska mycket så länge det ledde till positiva resultat.
Tråden raderad från Forum PLUS/Relationer, Samlevnad och Kompisar
