mjölkpåse:

Jag är nog inte redo för att riskera vår vänskap över det. Just nu försöker jag bara orka fungera i vardagen.

Men det är nog tyvärr det som behövs. Just nu är du ju fast i ett mellanting som du själv skriver att du mår riktigt dåligt över. För att du inte ska må så pass dåligt är det du kan göra antingen att berätta lite försiktigt för honom eller att avvisa honom, annars måste du fortsätta som du gör nu. Det är ju tydligt att han själv inte kommer att ta något steg "framåt" i detta och därför måste du göra det. Om du inte kan berätta för honom så får du helt enkelt ta avstånd från de små sakerna som kramarna och så vidare, utan att berätta varför.

Det handlar om alternativen att vara fast där du är nu där du mår dåligt, eller att må lite sämre (om det nu går dåligt med att berätta/ta avstånd) ett tag men kunna glömma och må bättre igen.

Tycker mest att du beskriver en stockholmare, vi riktiga män håller inte på med sådant tjafs.

Ursäkta uttrycket men JÄKLAR! vad lik din situation är med min. Skulle jag skrivit detta så skulle jag skrivit det EXAKT såhär.

Har oxå en kompis som håller på exakt som din, känt han i 1 år nu. Störtkär i honom, som du så har jag oxå alltid vart osäker på min sexualitet.

I början när jag lärde känna honom så höll han på och jag tyckte det var jätte konstigt och sa åt han att sluta, men efter ett tag började jag gilla det, och blev kåt av det. Och han har börjat tafsa ännu mera på mig, tex ta mig på brösten, ta mig under låren, smeka mig på håret, massera min rygg etc. Jag har börjat tafsa lite smått på honom och så.

Han har till och med frågat om jag vill bli hans runkkompis, självklart blev jag super glad. Jag tror nästan han gillar killar, men vi får se, jag tror nästan jag vill säga att jag gillar honom. Förslag?

Chrisbalistic:

Det bästa att göra är väl just att snacka med personen, men det är självklart lättare sagt än gjort. (För min del gällde det att ta till oerhört mycket alkohol, och lite annat, för att få både mig och honom helt väck för att då, kanske, kunna få något uträttat. Men icke).

Känner igen det, har mött en snubbe som jag tycker är sjukt söt 2 gånger på fyllan, ena gången ordentligt full och andra gången mindre. Han ger mig vibbar som jag tolkar som att han är intresserad av mig, men jag tror samtidigt att han är hetero. Sist när vi var ute pratade vi ordentligt mycket och jag blev "fylle-kär" i han och har tänkt på han i en hel vecka nu..han sa att han inte var homo men att han inte kunde säga exakt vad han var.. jag är inte öppet homosexuell och vet inte heller till helt 100 om jag är det än heller. Lever i en ganska liten stad och börja tröttna ordentligt på att leva själv och hade gjort allt för att få träffa han. vet dock som sagt inte om han bara provocerar mig eller om han är något åt homo/bi han med.
Har börjat fundera i banorna att flytta härifrån till någon större stad för att kanske öka chanserna att hitta någon, men jag vet inte om jag klarar av de, även om inte direkt är 18 år längre 🙂

Någon som har tips till mig på hur jag ska lösa mina "problem"? Är helt ny här inne..

Fastän du inte vill fråga rakt ut så har jag bara en sak att säga.
PRATA OM DET

Lycka till!

Tennsoldaten:

För att du inte ska må så pass dåligt är det du kan göra antingen att berätta lite försiktigt för honom eller att avvisa honom

Berättar jag slutar det nog i att vi slutar umgås. Berättar jag inte måste jag nog för min egen skull ta avstånd vilket innebär samma sak - att vi slutar umgås.

Men du har rätt. Det är inte längre hållbart psykiskt och det har nu fortsatt under alldeles för lång tid. Kanske är det för det bästa. Får nog hitta mig en fru, villa och volvo istället och falla in i samhällets förväntade ramar.

mjölkpåse:

Får nog hitta mig en fru, villa och volvo istället och falla in i samhällets förväntade ramar.

Gör det du vill göra, skit i vad folk tycker.
Man ska vara den man är.

mjölkpåse:

Men du har rätt. Det är inte längre hållbart psykiskt och det har nu fortsatt under alldeles för lång tid. Kanske är det för det bästa. Får nog hitta mig en fru, villa och volvo istället och falla in i samhällets förväntade ramar.

Det som vore bra är om du har någon kompis du kan berätta dina känslor för (kanske en tjejkompis?). Det är skönt att ha stöd av någon. Önskar dig iaf all lycka!