Lilla Kattilda satt framför sin dator och hade tråkigt. Klockan var åtta på fredagskvällen och hon ville inte gå och lägga sig än! Nej, hon ville ju ha skoj! Eftersom Kattilda inte har några vänner att leka med så får hon göra allt själv och i dag så bestämde hon sig för att se på tecknat.
Filmen snurrade igång och Kattilda lade sig i sängen. Den var så himla intressant och spännande att det blev för mycket, så hon kräktes lite i sin papperskorg. Rött kräk för hon hade druckit röd saft! Mums!
Plötsligt var det som om hon fick ett slag i huvudet med en klubba och hon försvann bort från verkligheten. Hon sögs ned i tyget i sina sängkläder och svävade mellan fibrerna i själva tyget. Det var väldigt fridfullt. Tänk att tyg såg ut så på så nära håll... Stora saker blir alltid mer intressanta när man kollar på dem på nära håll. Hon befann sig där rätt länge innan hon kom på att hon faktiskt tittade på film. Snabbt svävade hon upp till ytan igen och lade sig till rätta i sängen och fortsatte att titta. Det dröjde dock inte länge förrän hon även hade börjat sugas in i filmen. Aldrig kunde man få vara kvar där man var från början. Det var dock inte så störande, eftersom det var en fin film med ett trevligt budskap. När man tittar på film så behöver man inte känna sig ensam, för då är det nästan som att man har vänner? Bara det att man inte kan prata med dem så bra.
Hon följde med på alla de äventyr som spelades upp i filmen, och försökte knäcka gåtorna före de hade gjort det i filmen. Det var dock en väldigt svår film att förstå så det var inte särsklt enkelt. Men alltid bra att utmana sig själv. Eller vad tycker ni?

Kramar!!