killrambo:

jag vet mormon och allmänt iq-befriad.

Mormon? Ja det sa ju allt...

killrambo:

oj, då har du kommit väldigt långt! för mig är det fortfarande väldigt overkligt.

Mja dels så sörjer alla olika och så är det förmodligen skillnad på att förlora sin pappa och sin bror.

killrambo:

det är också väldigt frånstötande av nya bekantskaper. jag har lärt mig "koppla bort hjärnan" i vissa situationer, men det är inte direkt så man kommer nära någon.

Jag vet inte hur det är med dig men jag vill inte ens ha nya vänner och liknande. Man nöjer sig med det man har.

Human:

Jo. det tror jag också. jag förstår bara inte hur.

Samma här, det känns lite meningslöst. Hur går det för dig nu?

Hjärngympa. Life säljer ett spel till nintendo DS som tränar upp hjärnan och minnet. Men då ska man ju antingen ha eller vilja ha ett NDS....

Mja det går väl hyfsat för mig nu. Minnet blev bättre efter ett par månader så jag mindes åtminstone att jag varit på lektioner och allt man lärt sig där. Men jag har fortfarande problem med vissa saker.

Human:

- VAA?! är du olycklig?! varför?! Svarade att det berodde på pappa då. Hennes svar på det var - men det var ju ett år sen nu?!

Vore jag du så skulle jag ge den "kompisen" en fet käftsmäll och gå.

Min farmor är död.

Dog av lungcancer.

ööörkarn:

Mja dels så sörjer alla olika och så är det förmodligen skillnad på att förlora sin pappa och sin bror.

jo, det är det förmodligen. men en nära familjemedlem är nog alltid svårast att förlora.

ööörkarn:

Jag vet inte hur det är med dig men jag vill inte ens ha nya vänner och liknande. Man nöjer sig med det man har.

för mig är det tvärtom, jag är så frustrerad på allas idiotiska svar ("kompisar säger "jag vill inte höra" och andra ser förskräckta ut och tittar plötsligt på sina fötter.") och jag söker mig till nya människor hela tiden.

kunde du fortsätta skolan/jobbet?

killrambo:

jo, det är det förmodligen. men en nära familjemedlem är nog alltid svårast att förlora.

Jodå. Har man levt ihop hela livet så blir det ju tuffare än om kanske en kompis skulle dö. Nu har jag inte varit med om det men jag tror inte att det skulle vara lika jobbigt.

killrambo:

för mig är det tvärtom, jag är så frustrerad på allas idiotiska svar ("kompisar säger "jag vill inte höra" och andra ser förskräckta ut och tittar plötsligt på sina fötter.") och jag söker mig till nya människor hela tiden.

Ja egentligen förstår man ju varför dom gör så. Kan man undvika att bli ledsen så undviker man det. Jag tänker så när jag är ute och festar. Det är i princip bara då folk vågar öppna käften. När dom är fulla. Så de enda gångerna jag kan få prata om det med folk jag känner är när jag bara ute efter att vara glad och ha kul. Inte sitta på någons altan och deppa.

Nya människor är värre tycker jag. Dom vet inte vem jag pratar om och känner inte samma sak (nästan alla mina vänner var även brorsans vänner).

killrambo:

kunde du fortsätta skolan/jobbet?

Han dog på påskdagen så jag hade lov då. Det var både skönt och ett rent helvete att vara hemma så jag for till en liten lokal nästan varje dag där dom höll minnesstund för honom hela veckan. När skolan kom slapp jag gå på lektionerna utan kunde sitta och teckna hela dagarna om jag ville. Veckan därpå slapp jag bara mer krävande lektioner som matte, naturkunskap och idrott. Det berodde mest på vad lärarna tyckte var lämpligt. Men det var helt klart skönt att komma bort från hemmet.

min farmor, faster, kusin+2 farbröder dog samma år för kanske 5-6 år sedan. jag stod dom inte så nära och jag var ganska ung så det drabbade mig inte så hårt, men jag antar att min pappa gjorde det eftersom de alla var hans familj.

det bästa jag har, och någonsin kommer ha är min familj. den är enormt viktigt för mig och att förlora en förälder, syster och bror är något jag inte kan föreställa mig. bara tanken gör mig darrig.
jag älskar dom alla otroligt mycket. ett dödsfall av någon man älskat är antagligen något man aldrig kommer glömma eller riktigt komma över, jag tycker inte man ska tvinga sig att komma över det heller. självklart måste ni gå vidare och eran vardag måste fungera, men glöm inte bort dom människorna som betytt mycket för er.
det kommer jag aldrig att göra.

Tråden låst på grund av inaktivitet