Hej! Nu är det så att jag under en ganska lång tid har misstänkt att min bror röker (ciggaretter), trodde han slutade förut för alla tecken försvann. Men nu kommer dem igen och han flyttar snart hemifrån så därför känner jag att jag måste göra något innan för att han inte ska röka när han vill sen.Jag har inga bevis men jag har tecken som pekar rakt på att det jag tror är sant. Han är över 18 år så därför kan jag inte riktigt be hans mamma att tvinga honom att sluta för det kan hon inte. Men vill iaf berätta så hon och alla vet, och så att han vet att jag vet så han kan få hjälp att sluta. Jag har tänkt att jag ikväll bara frågar mamman om jag kan få prata med henne och sen berättar jag allt, men är det bra tror ni?Hur ska jag berätta liksom? Är det någon av er som röker, hur hade ni velat att jag skulle berättat för eran mamma? Eller hur hade ni velat att någon sa till er?Bryr mig otroligt mycket om honom och HATAR allt som har med rökning och göra så vill verkligen att han ska sluta med den där skiten...
Han är myndig, det är hans val. Om du vill kan du ju prata med honom om det, men i slutändan är det ändå som sagt hans liv.
Jag har ett yngre syskon som tyckte som du när vi växte upp och hon skvallrade jämt och ständigt för vår mamma. Det här resulterade bara i att jag blev väldigt, väldigt, väldigt irriterad på mitt syskon och att jag istället för att själv ta initiativet att sluta röka fortsatte av ren trots, men med en dubbel börda på axlarna eftersom jag gjorde min antirökarfamilj så besviken.
Är han över 18 är det hans eget val. Rökare vet om att det inte är bra att röka, men man kan inte sluta för att någon annan vill, bara om man själv är med på noterna. Prata direkt med din bror om din oro, men skvallra inte till en förälder, skulle jag säga.
Han gör som han vill
Aldrig att jag tänker låta honom göra som han vill, det får man tycka vad man vill om men det tänker jag inte. Sen är det så att jag bara har känt honom i 4 år, så han inte inte mitt riktiga syskon. Men kallar honom ändå för bror. Därför känner jag att jag vill berätta för hans mamma istället, han har nämligen själv sagt till henne att han kan berätta allt för henne (hon berättade det för oss i ett annat sammanhang). Hade det varit min biologiska syster hade jag skällt ut henne med en gång, men nu är det inte det. Det är inte så att vi inte är tajta men tror aldrig han skulle erkänna det för mig eftersom jag pratar så mycket om det... Men förstår att han kanske hellre vill att jag säger det till honom direkt:/
Var beredd på att du helt sabbar din relation till honom
Du kan aldrig få någon att sluta genom att inte förstå dem. Sedan är det ditt syskon och inte du som bestämmer vad hen själv vill göra.
Johanna72:
Aldrig att jag tänker låta honom göra som han vill, det får man tycka vad man vill om men det tänker jag inte. Sen är det så att jag bara har känt honom i 4 år, så han inte inte mitt riktiga syskon. Men kallar honom ändå för bror. Därför känner jag att jag vill berätta för hans mamma istället, han har nämligen själv sagt till henne att han kan berätta allt för henne (hon berättade det för oss i ett annat sammanhang). Hade det varit min biologiska syster hade jag skällt ut henne med en gång, men nu är det inte det. Det är inte så att vi inte är tajta men tror aldrig han skulle erkänna det för mig eftersom jag pratar så mycket om det... Men förstår att han kanske hellre vill att jag säger det till honom direkt:/
Vilket kontrollbehov du har
Du bör ju fundera mer över vad det är du tror att det kommer leda till.
Johanna72: Men vill iaf berätta så hon och alla vet, och så att han vet att jag vet så han kan få hjälp att sluta.
Vilken hjälp tror du det är han kommer få när "alla vet"? Hur mottaglig tror du han kommer vara för den hjälpen?
B.C-:
Vilket kontrollbehov du har
Det är inget kontrollbehov, det är att jag bryr mig om honom.
Han är faktiskt vuxen nog att själv bestämma.
Punda:
Du bör ju fundera mer över vad det är du tror att det kommer leda till.Vilken hjälp tror du det är han kommer få när "alla vet"? Hur mottaglig tror du han kommer vara för den hjälpen?
Jag kan tänka mig att han är villig att få hjälp, faktiskt.
Som sagt(skrivet), prata med din bror direkt om din oro! Visa att du stöttar honom och att han kan vända sig till dig för att prata om det!
Visa han en massa bilder på vad som sker med kroppen när man röker och efter flera år av rökning! 😛
Det kan göra att han får en tankeställare!
