Måste få skriva av mig...
Det är så att min far har någon sjukdom, vet inte vad men han är fan inte frisk i huvudet..
Han har slått mig sen jag gick i förskolan och en gång kasta han mig ner för trappan så jag fick sy i huvudet.
Han blir arg över minsta lilla, jag orkar inte mera.
Jag blev slagen när jag var liten, nu när jag är lite äldre hotar han mig bara, men har inte blivit slagen på flera år.
Han vill alltid hitta något att bråka över, ta idag tex.
Är jättesjuk, och skall käka och har laptopen i sängen och han säger: varför stänger du inte av den?
Jag har ALDRIG behövt stänga av datorn förut när vi ska käka ALDRIG. Så jag sa: Den går på batteri ändå om det är el du tänker på..
Då säger han bara: stäng av den, gör som jag säger!
Sedan vid matbordet säger han: jag är så jävla förbannad nu, jag vill kasta glaset i huvudet på dig.
Det håller på så här hela tiden, han vill alltid bråka tex om man käkar och kanske spiller vid matbordet så ska han bråka om det, det är för helvete ett matbord!
ibland kastar han ut mig i flera timmar..
Sedan har han ett märkligt sätt att säga förlåt, genom att köpa saker. Jävligt kall människa.
Det går inte prata med honom, säger han att vi ska prata och att han inte ska bli arg blir han ändå arg om vi säger allt dåligt med honom, så ingen ide att prata med honom då han tror han är bäst och alla är sämst.
Vill vara utan honom så mycket som möjligt.
morsan har sagt flera gånger att om vi vill kan vi lämna honom, men jag vet inte..
Vi är rika och jag vet inte om jag får med mig min dator och mina privilegier om vi flyttar då farsan håvar in pengarna och det kanske låter konstigt att prylar är anledningen att jag inte vill dra, men så är det..
Hade vart otroligt skönt att få något eget och sköta sig själv..
Så, någon som har tips på vad jag kan göra?
Det allra bästa hade vart om jag fick något eget och inget fosterhem för sånt gillar jag inte utan jag vill leva normalt för jag orkar inte med honom.
Var nära som fan på att säga: Du skall veta en sak, du är den mest misslyckade människa jag träffat. och sedan dra till mormor för att aldrig återvända försen han har blivit en normal människa.
Men dra därifrån om din mamma sagt att ni kan det. Håva in dina egna pengar.
emery:
Men dra därifrån om din mamma sagt att ni kan det. Håva in dina egna pengar.
jag är 16 år, inte lätt då.
skadad:
Sedan har han ett märkligt sätt att säga förlåt, genom att köpa saker. Jävligt kall människa.
Det där, måste jag säga, är ett tecken på att han inte är fullkomligt borta. I och med att han inte kan säga förlåt utan köper saker till dig, så betyder det att han innerst inne är medveten om vad han gör..och ATT HAN SKÄMS.
Det finns ingen anledning för er att stanna kvar. Saker är inte värt det, tro mig jag vet. Om du stannar kvar, så rättförklarar du det han gör i och med att du/ni inte sätter en gräns.
Det enda jag kan, och tänker säga är: stick ifrån skiten.
skadad:
jag är 16 år, inte lätt då.
Din mamma jobbar väl. Hon kommer få underhållstöd typ.
Dessutom lär du nog få ta med dig dina saker. <.<
Du stannar för att han ger dig saker, alltså visar du att hans beteende är ok.
Sno pengar och stick, det enda du kan göra för att överleva. Är du rädd att leva med honom kan han vara farlig.. Prata med din mamma.
Frihet i hemmet > Prylar.
Kan han inte göra något åt hans sjukdom? Om din mamma och du lämnar honom så borde ni ställa ett ultimatum: Att ni lämnar honom eller att han skaffar hjälp på något sätt.
ohYEA_:
Sno pengar och stick,
![[bigsmile]](/img/smilies/bigsmile.gif)
Varför försöker inte din mamma fixa det på nåt sätt? Han behöver ju uppenbarligen psykhjälp. Är ni beroende av honom på ett ekonomiskt sätt?
Det är bra att han har pli på dig.
Hannajkl:
Är ni beroende av honom på ett ekonomiskt sätt?
Asså, morsan drar in helt ok men farsan som kommer med den stora summan...
Självklart skulle vi klara oss, men med mindre tillgångar.
Tennsoldaten:
Kan han inte göra något åt hans sjukdom?
När jag sa att han hade en sjukdom vet jag inte ifall han har det eller inte, men jag menade på att han är störd och att han kan inte vara normal utan måste fan ha något sjukdom.
Som igår tex.
Han hade köpt en ny torktumlare och tvättmaskin och jag som är sjuk fick bära dessa saker och dom är inte lätta och när jag håller på att bära säger han detta:
- Åh, detta älskar jag - att titta på och ge order.
Liksom, va i helvete!?
Unexpected:
Du stannar för att han ger dig saker, alltså visar du att hans beteende är ok.
Nej, jag bevisar bara att jag är beroende utav de han ger mig..
Jamen hur mkt vill du därifrån? Det är väl värt att fara där ifrån så du kan skapa dig ett eget liv. Socialen skulle hjälpa dig att skaffa egen lägenhet, du har tillräckligt med skäl för det, och du skulle få socialbidrag and shit. Du skulle inte leva flott. Men du skulle klara dig.
Hannajkl:
Socialen skulle hjälpa dig att skaffa egen lägenhet, du har tillräckligt med skäl för det, och du skulle få socialbidrag and shit. Du skulle inte leva flott. Men du skulle klara dig.
Är du säker på detta?
Jag behöver inte leva flott, men jag vill inte leva som ett särbarn i något typ av kollektiv utan det skall vara normalt.
Jag behöver få med mig vissa saker som datorn nr 1 eftersom jag jobbar via den men han köpte den ju till mig och kommer säkert kräva att han behåller den om jag sticker..
skadad:
Jag behöver få med mig vissa saker som datorn nr 1 eftersom jag jobbar via den men han köpte den ju till mig och kommer säkert kräva att han behåller den om jag sticker..
Han kommer nog inte att ha rätt till att ta den ifrån dig...
Självklart hjälper socialen dig. De hjälpte min storasyster när hon behövde komma bort. Hon var nog sjutton eller nåt när hon fick egen lägenhet. Stöd från socialen. Det var mest på grund av vår mellanssyster, hon var rätt så vild med knark och grejer på den tiden.
Självklart måste du prata med socialen då också...
