Min första tråd

Kortfattat: Hejdå (:

Skulle bara säga hejdå. Men de som har pmat med mig vet hur överdrivet dålig jag är på att hålla mina pm korta. Skriver någon , "HEJ!", till mig så får dom ofta en hel sida till svar

UM har varit bra för mig tror jag. Reggade mig nångång mellan 2006 - 2008 för första gången. Har aldrig riktigt tagit en plats här på UM men tycker att det finns många fina människor här och jag önskar att jag hade vågat ta chansen att lära känna fler. Men har alltid haft svårt att prata med användare som jag sett bilder på eller redan träffat irl. Och det är sällan någon förstår min ibland konstiga humor, jag låter oftast väldigt seriös när jag säger helt konstiga saker.

Men jag gillar när folk blir lite "WTF?" "SERIÖS?", för att sedan få säga, "ne hihi (:".

Eller som irl när fick panik när jag skulle ge en komplimang till en tjej på fyllan, "DU SER UT SOM HON JAG FÖRLORADE OSKULDEN MED". Vad i helvete säger jag 🙁 🙁 🙁

Tycker att ni är så fina Man tänker på hur de vänner man har haft i verkligheten och hur dom ej riktigt klarat av att acceptera att man är olika. Men här på UM känns det som att man alltid kan hitta någon som accepterar hur man är, att det finns alltid någon som förstår. Jag blir ibland lite ledsen över att känna att de flesta av er ha egenskaper som jag bara kan drömma om, men blir samtidigt glad för eran skull när ni använder er utav dom. Och ibland önska att er som mår dåligt inte behövde tänka på allt det negativa.

Får huvudvärk utav era diskussioner. leder ingenstans och ingen verkar lära sig något. Men ah, jag vet inte. Jag har kanske aldrig orkat se hur diskussionerna slutar.

Vissa av er har jag verkligen känt att jag skulle vilja veta hur det är att vara vän med på riktigt. Tänker på t.ex. el guaje med sina klockrena kommentarer och skämt men som samtidigt är bra på lyssna och berätta (: Och wbc/deka med sitt fina skratt, så fort jag tagit en cigg och blundat har jag hört skrattet hihi (: Blir inte ens jobbigt att höra det Eller då någon/jag sagt något i chatten som fått honom att skratta i cam och vi har nog inte pratat så mycket, tänker bara på, "fan vad den tog, fyyyy faaaan vad den tog!!", "hahah ah hahhuahuahahhahuhahuhahah".

Det är lätt att tänka gott om de flesta utav er. En del har säkert fått PM utav mig där jag berättar om en fantasi jag haft om dom eller kanske en dröm. En del har blivit lite, "okej..." medan andra verkar ha blivit glad och då har jag lyst upp som en sol Det är nog lite mitt sätt att visa att jag har lätt för att bry mig om folk och så gärna vilja tänka gott om dom. Men det är nog ganska sällan jag vågar skicka, beroende på användaren och vad jag har för relation till denne.

Ibland känns det som att jag lyckats hjälpa vissa jag pratat med. Att jag fått säga några kloka ord som fått dom att tänka annorlunda. Men det kan lika gärna vara något jag inbillat mig. Men jag tror att jag varit ganska bra på lyssna i alla fall.

Men börjar känna att det är jobbigt att logga in. Varannan dag sitter jag och läser gamla pm som jag hade med en användare. Sitter och längtar tillbaka, önskar att jag kunde ändra på det hela. Sitter och fantiserar om att det aldrig hände, att hon fortfarande finns. Att jag borde ha gjort det annorlunda. Vågade för fan inte ens gå på hennes begravning. Nu har jag börjat glömma bort hur hon var som person och hur hon såg ut. Det bara tär på mig typ, tappar mig själv. Försökte radera ett par PM förra året men fick sån otrolig ångest. Tror inte ens att jag kommer kunna avaktivera min användare pga alla pm.

Sen har det som hände mellan mig och henne också bidragit till att jag har väldigt svårt för att lita på nya människor. Och nu nån vecka innan julen så sjönk jag och förstörde en relation till någon som varit speciell(på ett bra sätt) för mig under hela hösten. Och det fick mig att inse att jag inte riktigt fungerar och får mig att skämmas.

mmm
UM har väl varit enda sättet för mig att få prata med bra människor senaste åren. Vet inte riktigt vart jag ska bege mig nu. Kommer sakna umträffarna. Fast skäms över att jag blir så högljud då jag är full, vill typ prata med alla samtidigt.

Är ändå tacksam för hur fina många utav er varit och hur ni lyckats övertala mig till att gå på umträffarna. Typ enda glädjen jag haft dom här senaste två åren som varit extra jobbiga.

Ska sitta och spara lite olika pm i dokument nu bara (: