Jag ska nu skriva ner mina drömmar, tankar och spårade dagliga fantasier i en historia form. Det kommer att finnas med saker ifrån spel, filmer, personligt etc. Som sagt, det är vad jag tänker, känner osv. i “bokform”.
Detta är lite mer underhållande, för mig men framför allt för er.

Information så att du vet vad som är vad.
När texten är så här; Då är det “berättaren” till historien som pratar.
Ibland kommer det random dikter, det är bara utfyllnad, något jag kanske tänkte på medan jag skrev. Jag brukar skriva det innan ett nytt kapitel.
Sedan sätter jag ut ‘ ‘ när en karaktär pratar.
T.ex. ‘Din mamma luktar fisk’ sade Sam.

Hur som helst, detta är bara introduktionen, taget från en berättelse jag skrev i åttan, enjoy, or not.

Staden Traasýl har i alla sina dagar varit en fridfull stad. En av anledningar är att den är omringad av den förbluffande stora skogen, som fått sitt namn Sesenser. I den skogen har många stora krigare, kungar och även hjältar, gått vilse och aldrig sett ljuset av en dag. Många historier är berättad om skogen, flesta till barn redan vid en väldigt ung ålder, som spökhistorier.

Denna dag slutar väldigt ironiskt men fruktansvärt för den allt för gröna staden omringad av den enorma skogen som förbryllas av varelser – dess undergång. Likt många historier berättade till barnen har en persons fåfänga och girighet efter kraft, kännedom och pengar, lett Orcerna rätt till staden. Fast, i denna historia, finns det ingen hjälte och ingen bra uppgörelse.

Fåglarna slutade kvittra, vinden ändrade riktning – alla kunde känna av det. Till och med solen ville inte stanna kvar och se denna syn av blodbad som skulle ske, den gömmer sig bakom bärgen långt till öst och mörkret tar över. Det är tyst, inte ett ljud – “varför gick vi miste om solen?”, var den frågan alla ställde innan ett ljus, påföljd av hundra, tusen, miljontals började närma sig i rask takt. Orcer ridandes på den fulaste och groteskaste djuret vid namn Djesht (zesht), eld i handen och led av en av deras egna bästa krigare.

Röken lyfte högt upp denna kväll, skogen Sesenser dansade allt mer med vinden, som att den fann nöje av stadens öde.

Det var början, till slutet.

Copyright; zooMx a.k.a Syndicade.