Jag och en kompis har snackat om att flytta ihop och eventuellt resa tillsammans. Men nu börjar jag ångra mig, ända från början har jag tvekat lite kring det här beslutet men kunde inte riktigt sätta fingret på det.
Nu inser jag att det är hennes utseendefixering som sätter stopp. Hon har växt upp i en helt annan del av Stockholm än mig och för henne är det superviktigt med ytan och dokumentera med bilder osv. När hon (som är mindre än mig) säger att "jag måste gå ner i vikt, jag är så tjock". Så säger hon indirekt att jag också är tjock (även om jag vet att det inte är det hon menar...).
Men kan det vara ett skäl? Jag känner att jag är för skör som person och behöver bara folk som fokuserar på viktiga saker och yta har jag tänkt för mycket på i mitt liv. Igår tyckte jag att jag var skitsnygg, men efter hon lämnade mig idag så känner jag mig inte alls lika snygg...:(
Hur fan tar jag upp det här?
Säg det bara
Tycker du ska säga precis som det är. Jag började jobba med en kollega i somras som pratade mycket om viktnedgång och träning och att vilja bli smalare och då jag tidigare har haft ätstörningar så tog det rätt hårt på mig, så till slut sa jag som det var, att jag var känslig för just utseendehets och liknande ämnen och att det skulle betyda mycket för mig om hon tonade ner pratet om just det. Hon fick sig en rejäl tankeställare! Sen slutade hon faktiskt helt och hållet och sa att hon själv inte ens tänkt på vilka signaler hon sände ut.
