Jag har skrivit samma text i hp's forum...

Jag brukar inte skriva sådana här trådar, och helst av allt skulle man kanske vara anonym. Men jag undviker att nämna namn och orter...

Jag har en kompis som slänger bort sig själv och knappast vet vad hon håller på med. Vi var väldigt bra kompisar för ett tag sedan, vi hade hängt ihop i några år som bästa vänner. För ungefär ett halvår sedan började hon umgås med nytt folk på helgerna - parkbänks-supar-fjortisar, ja, vad jag nu ska kalla det. De hängde mycket utanför ICA och söp sig fulla på smuggelsprit varje helg, de tyckte att det var askul. Och det är klart, säg den ungdom som inte har gjort eller gör samma sak. Vi låter det vara.

Jag blev tillsammans med min pojkvän för cirkus 5 månader sedan, och sedan dess har jag inte haft någon vidare bra kontakt med min kompis. Vi ses inte som förr, hon hade sina helgpolare... Jag tänkte inte så mycket mer på det. Tills nu, eller snarare någon månad tillbaka, då hon berättade att hon hade börjat festa med enbart blattar i en ort i Stockholm (...) (inte min mening om någon uppfattar det kränkande när jag skriver blattar, jag citerar henne) för att svenskar tydligen var tråkiga.

Och så fortsätter det, min kompis och hennes nyvunna bästa vän har rymmit hemifrån sedan en vecka tillbaka (?), de har stulit pengar och är polisanmälda. De super flera gånger i veckan, röker grönt/brunt/okänt flera gånger i veckan, har sex med alla de träffar. Nyligen berättade de om att de hade haft gruppsex, men att de inte visste hur många som var med eftersom de var fulla och påtända. Men de berättar stolt om hur de bara låg där och kille efter kille knullade dem... De skrattar när de säger att de blivit polisanmälda och förmodligen kommer få gå på soc-möten, att det kommer bli fosterfamilj nästa. Ja, klart som fan! De kan inte sköta sina liv och slänger bara iväg sig själva.

Och för att inte glömma, min kompis är en sådan utan egen vilja. Inget självförtroende, hon ska vara som sina kompisar och tar alltid efter dem. I grund och botten så har varken min kompis eller hennes kompis några större problem hemma. Det förekommer ingen misshandel (ja, verbal misshandel förekommer ju i de allra flesta hem, och allt beror på hur hårt man tar det), de har alltid pengar och får i princip allt de vill ha. Varför gör man som de gör nu?

Allt jag vill göra är att anmäla dem, jag vill ta tag i dem och sparka dem lite, bara låsa fast dem någonstans så att de inte kan göra så som de gör just nu. Jag vet att det inte är ovanligt att bara lämna ut sig och sin kropp, det finns naturligtvis fler som gör så... Men de kommer må så otroligt dåligt när de inser vad de håller på med. Jag är ju egentligen inte berörd på något sätt mer än att det är min förra bästa vän som gör det här. Jag är allvarligt talat ledsen, jag kan inte ens tänka mig längre hur de kommer att känna när allt är slut.

Jag kan tillägga att de är 15 respektive 16 år. Och det jag vill ha lite hjälp med är alltså vad jag kan göra mer än att prata med dem. De lyssnar inte.