Har problem med min mamma. Hon ringer mig så gott som varje dag och varje gång är det lika ointressant. Hon frågar vad jag gör och sen så berättar hon om något helt ointressant i 10 minuter. Så fort jag inte svarar när hon ringer så ringer hon 10 gånger och skickar arga sms om varför jag inte svarar. Jag har sagt åt henne flera gånger att jag inte vill att hon ringer hela tiden då jag varken har tid med det eller lust. Hon lyssnar inte utan tycker att hon har all rätt till det, "hon är ju min mamma".
Samma gäller facebook. Hon kommenterar och gillar exakt alla statusuppdateringar jag gör och tar otroligt illa upp så fort man säger åt henne. Hon är extremt bra på att få en att få dåligt samvete, hon vet att det är min svaga punkt och därför använder hon sig av det konstant.
Vad ska jag göra? Jag fattar ju att jag kan ta bort henne/dölja mina uppdateringar osv, men det hjälper inte. Då blir hon rasande och börjar säga en massa saker som att "Älskar du inte mig?" och liknande. Sjukt störande!
ok jag har inte träffat min mamma på start tio år
isola:
ok jag har inte träffat min mamma på start tio år
vad spelar det för roll?
Prata mä'na moget. Sen får du kanske ta att hon bryr sig om dig, hon är ju liksom din mamma. Och ang fb, dölj bara om du inte vill ha henne hängandes där?
Lounge:
vad spelar det för roll?
så att hon ska få lite perspektiv?
isola:
så att hon ska få lite perspektiv?
Svart eller vitt, fuck yeah.
isola:
så att hon ska få lite perspektiv?
hon har väll rätt att uppleva svårigheter i hennes relation med hennes mamma trots att det finns andra som har det annorlunda
stoerttard:
Samma gäller facebook. Hon kommenterar och gillar exakt alla statusuppdateringar jag gör och tar otroligt illa upp så fort man säger åt henne.
därför man inte har sin mamma på fb. har en släktfb och en kompisfb. dubbelliv yeaahahah.
näämen jobbig. min morsa är lite så. är jobbigt. :c
Lounge:
hon har väll rätt att uppleva svårigheter i hennes relation med hennes mamma trots att det finns andra som har det annorlunda
blir irriterad på ickeproblem bara. och ja, självklart kan hon uppleva det som ett problem och bör då kanske prata med sin mamma så att hon känner sig lite mer involverad samtidigt som hon förklarar att det är jobbigt om hon ringer tjugo gånger per dag.
isola:
blir irriterad på ickeproblem bara
tycker definitivt inte att det är ett ickeproblem att ens mamma stryper en genom att ringa 150 samtal per dag och terra en om man inte svarar. varken för henne eller för mamman
Jobbigt. Har det pågått länge? Om du precis flyttat ifrån henne kanske hon tycker det är lite jobbigt nu i början och därför håller på så?
Finns väl inte så jättemycket mer att göra än att försöka prata med henne. Kanske försöka bestämma att ni ringer varandra en gång om dagen och sen är det bra. Hon skulle nog bli glad och lugnare om du ringde nån gång. Fast det kanske du redan gör, vad vet jag!
Hon utpressar dig med skam. Sluta svara, blocka henne på fisburken och säg till henne att återkomma när hon mognat.
elverpigen:
Sen får du kanske ta att hon bryr sig om dig, hon är ju liksom din mamma.
Den där bortförklaringen kör mamma med också. Klart att hon får bry sig, det vill jag ju såklart också att hon ska göra. Men det är skillnad på att ringa någon gång i veckan/hälsa på för att höra hur det är och att terra mig med orelevanta samtal/sms flera gånger per dag.
isola:
ok jag har inte träffat min mamma på start tio år
Okej, det problemet har du med din mamma. Alla har olika problem med sina familjemedlemmar och vissa kan väl ha större än vad andra har. Men samtidigt så måste du förstå att allt inte är svart eller vitt utan det finns en gråskala också. Bara för att man har kontakt med sin mamma så betyder det inte att allt är frid och fröjd och man aldrig har problem med henne.
El Guaje:
Har det pågått länge? Om du precis flyttat ifrån henne kanske hon tycker det är lite jobbigt nu i början och därför håller på så?
Det har pågått så gott som hela mitt liv, eller sen jag var 12 och fick min första mobiltelefon. Då ringde hon varje dag när jag var hos min pappa. Sen jag flyttade hemifrån för ett år sedan har hon hållt på som jag beskrev där uppe.
Problemet är att jag har sagt åt henne flera gånger, men det går helt enkelt inte in.
stoerttard:
r och vissa kan väl ha större än vad andra har. Men samtidigt så måste du förstå att allt inte är svart eller vitt utan det finns en gråskala också. Bara för att man har kontakt med sin mamma så betyder det inte att allt är frid och fröjd och man aldrig har problem med henne.
Det påstod jag aldrig, utan gav dig bara perspektiv på hur det hade kunnat se ut om du hade större problem med henne. Det enda hon nu verkar göra sig skyldig till är att sakna dig och vilja prata med dig.
Säg åt henne att ni kan träffas prata i telefon - men inte hundrafemtio ggr per dag.
