Min mamma ringer hela tiden och jag börjar känna mig trakasserad.
Att prata med den hispiga kvinnan hjälper inte ![[mad]](/img/smilies/mad.gif)
Jag har flera gånger haft allvarliga samtal med henne om att det är väldigt jobbigt att hon ringer flera gånger om dagen, men det verkar inte gå in i hennes huvud.
Att inte svara fungerar inte heller - hon ringer bara igen och igen och igen och igen och igen och igen och igen, både till mobilen och till hemtelefonen. Att stänga av allt känns inte så bra, eftersom andra personer kan behöva komma i kontakt med mig.
Hon vet inte riktigt hur hon ska göra för att skicka sms fast att jag har förklarat för henne hur hon ska göra väldigt många gånger - hon tycker att det är "svårt och jobbigt".
Och hon vill inte maila "viktiga saker" eftersom hon vet att jag aldrig läser hennes mail utan kastar dom direkt, eftersom hon skickar ett tiotal i veckan, oftast med spam eller bilder på hennes hundar - något jag inte finner intressant för fem öre.
Det värsta av allt är att hon oftast inte ens vill säga något viktigt när hon ringer, utan det är mest saker som: "Vet du vad jag gjorde idag?!" eller "Vet du vad som hände på jobbet idag?"... (eller ibland - "har du sett mitt mail!?!??!?!")
Tydligen är det ett typiskt beteende för henne, enligt min fader som var ihop med kvinnan i över 10 år, så brukade hon ringa till hans jobb minst en gång om dagen utan att ha något vettigt att säga - trots att de bodde ihop.
Så vad ska jag göra för att få henne att förstå att det är väldigt, väldigt jobbigt och att jag får stor lust att avsluta all kontakt med henne eftersom jag känner mig kvävd och att hennes ringande får mig att utveckla en stark irritation mot henne som riskerar att övergå till hat? ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
Ge henne presentkort till typ nån terapeut i födelsedagspresent eller nåt, take the hint osv
oj, det problemet kommer jag också att ha när jag flyttar hemifrån ![[sad]](/img/smilies/sad.gif)
min mamma är redan lite sådär.
jag vet faktiskt inte vad som går att göra åt det förutom att på allvar prata med henne om det.
![[love]](/img/smilies/love.gif)
Var glad att du har en mamma som bryr sig.
dazed_and_confused:
Ge henne presentkort till typ nån terapeut i födelsedagspresent eller nåt, take the hint osv
Hon har dock gått i terapi och ätit antidepp och sådana saker tidigare, men det verkar inte ge någon effekt ![[cry]](/img/smilies/cry.gif)
döda henne/säg upp kontakten.
isola:
Var glad att du har en mamma som bryr sig.
Hon vill ju mest prata om sina problem/hundar, så det handlar nog mer om att hon vill ha uppmärksamhet/bekräftelse än att hon bryr sig om mig.
Nintendo:
Hon vill ju mest prata om sina problem/hundrar, så det handlar nog mer om att hon vill ha uppmärksamhet/bekräftelse än att hon bryr sig om mig.
Hade hon inte brytt sig så hade hon nog inte ringt.
isola:
Hade hon inte brytt sig så hade hon nog inte ringt.
Läste du ens vad nintendo skrev? :S
isola:
Hade hon inte brytt sig så hade hon nog inte ringt.
Föredrar ändå min pappas lite mer passiva sätt att visa sina känslor på.
sarkofag:
döda henne/säg upp kontakten.
I teorin så vill jag ju ha en relation till henne, fast en där hon ringer max en gång i veckan och inte spammar en massa skitmail, så döda känns lite drastiskt
isola:
Hade hon inte brytt sig så hade hon nog inte ringt.
Brytt sig om vem, sig själv eller? Det är uppenbart uppmärksamhet hon behöver.
Hon är väl ensam.
honolulu:
Brytt sig om vem, sig själv eller? Det är uppenbart uppmärksamhet hon behöver.
Ja, men någon man inte gillar eller vill konversera med ringer man inte till. Då ringer man hellre till en hjälplinje el dyl.
honolulu:
Hon är väl ensam.
Hon är gift och har fyra hundar, så jag tycker att hon borde få tillräckligt mycket kärlek av dem.
Nintendo:
I teorin så vill jag ju ha en relation till henne, fast en där hon ringer max en gång i veckan och inte spammar en massa skitmail, så döda känns lite drastiskt
ultimatum, dårå.
