Men suck... Här kommer han och tar ett stort steg, att berätta om den händelse som har tyngt ner hans liv, och så kommer ni och gnäller på _STYCKEINDELNING_!? Vafan, tror ni att det är det han är ute efter? En grammatikpolis som rättar honom i en tråd där han söker medlidande eller någon form av respons som tillhör ämnet? Nej, så ligger det nog inte till.

Hur som helst, så avskyr jag mobbare. De är no-lifers som delar med sig av all sin skit på andra. Usch. Fy. Fan.

Om jag skulle ta livet av mig samma kväll,
skulle jag peka fingret och kasta ruttna ägg på jävlarna eller något, hihi.

Men mobbing är seriöst, ja.
Det är så jävla sorgligt på ett sätt att det nästintill ALLTID skall finnas en slagpåse i klassen för att få folk att känna sig som toppmänniskorna.
Barnsligt, så jävla barnsligt.

Själv så gick jag i en liten friskola under gymnasiet där det endast var 6 stycken klasser - varav en majoritet av brats med inriktning på fjortisar.
De satt mitt under musiklektionen och pratade så förbannat högt att alla hörde ett
"E och L är för smala, V är för kort, och J är för ful!"
under deras självprat.
Bara för att jag har Aspergers syndrom(visste det inte under den tiden) och inte kan "läsa mellan raderna" eller ironi,
så fanns det ju så mycket att påpeka för skojs skull.
Bara för det så kunde vissa tolka mig som korkad eller förbannat naiv, medan jag var mer allmänlärd och mer sansad än majoriteten av dem alla.
Det var inte som att jag grät eller någonting sådant,
jag såg bara ned på de där pantade människorna.

Och då människan i klassen som endast jag umgicks med något(eftersom att hon skulle vara ensam) började försöka ta livet av sig och lades in på psyket,
så pekade de alla ut mig av alla människorna.
Vad hade de för någon rättighet att se mig och kalla mig och min andra vän för själviska då de egentligen inte brydde sig ett skit om henne?
Då de högt pratade om hur ful hon var?

Heybo:

Har blivit utstött (anser det själv inte som mobbing) för att ha stöttat de som varit mobbade.

Budolicious:

Styckesindelning är sjukt överskattat, eller hur?

När jag läste texten så blev jag helt fast i den !!
Jag förstår precis, Var själv mobbad tills jag började högstadiet så sen när man såg folk som var mobbade så kände man sig verkligen ansvarig oavsett om man aldrig snackat med personen, Men var samtidigt rädd att hamna i den situationen igen om man skulle snacka med dom =/

Skolan är verkligen SKIIT, för det är så många lärare som ser det men inte ''vågar'' ingripa och sen säger dom att dom gör allt för mobbningen =/

Jag fattar bara inte hur ''mobbarna'' tänker? Hur det seriöst går runt i deras huvuden.. Att man kan må bra av att såra folk?

Jag har blivit mobbad.

Jag kände en kille som blivit mobbad han också... Kände, ja. Han är död, gissa hur han dog 🙁

Blir så arg. Jäkla människor.

Jag orkade inte läsa, kan du inte fixa så att du har lite mellanrum mellan alla dedär orden. Dela in i stycken kanske.

Hatten av för dig och alla andra som blivit utsatt för mobbing! Ni är fan mina idoler.

Själv var jag för feg för att snacka med tjejen i klassen som alltid blev utstött.. Det är banne mig något som hänger med än idag, och då var det nästan 3 år sen jag slutade 9:an.