Jag har precis blivit tilsammans med en kille , han är 23 år och har en religös familj som oroar sig mycket vilket jag absolut förstår ( han själv är inte troende) . Men han får inte sova borta och har hela tiden tider att passa. Tycker detta är extremt jobbigt för vi bor ganska långt ifrån varandra så när vi väl ses så ringer hans föräldrar hela tiden och undrar när han kommer hem... Vet ju att detta inte är hans fel men samtidigt blir jag arg för han är 23 år och vuxen? Han borde väll kunna göra som han själv vill och inte vara bunden till sina föräldrar? Har även frågat om vi nångång kommer kunna sova över (för mig är det typ den bästa delen med att ha kille) och han bara undviker frågan....
Har nån varit i samma sits?
Jag hade nog inte bemödat mig med att ha en sådan relation om det gått så långt. Det sociala tvånget och skuldkänslorna hos en sådan är ofta rätt stora.
whaaaaat
Dumpa.
Killen i fråga borde göra en polissak av det där
vonKissekatt:
Jag hade nog inte bemödat mig med att ha en sådan relation om det gått så långt. Det sociala tvånget och skuldkänslorna hos en sådan är ofta rätt stora.
Jo ... Men svårt att gå ur en bra relation pågrund av en sån sak som han inte kan påverka , eller jo han kan ju påverka det men samtidigt förstår att det är svårt för honom att trotsa sina föräldrar :/
S3ON:
Killen i fråga borde göra en polissak av det där
Han själv förstår sina föräldrar ... Så det är väll det sista han skulle göra
eisca:
Jo ... Men svårt att gå ur en bra relation pågrund av en sån sak som han inte kan påverka , eller jo han kan ju påverka det men samtidigt förstår att det är svårt för honom att trotsa sina föräldrar :/
har du sagt det till honom? det kommer nog att finnas en del problem i er relation ett tag tills han bearbetat sina skuldkänslor ang grejer som ickereligiösa ser som vardagliga.
vonKissekatt:
har du sagt det till honom? det kommer nog att finnas en del problem i er relation ett tag tills han bearbetat sina skuldkänslor ang grejer som ickereligiösa ser som vardagliga.
Vi har pratat om det och han säger mest sånna saker som att "det blir bättre med tiden" , han blir även pressad att skaffa en fru i sitt hemland vilket också oroar mig lite eftersom det verkar va ett alternativ för honom , jag är bara 18 och han fyller 24 snart och redan säger han sånna saker som att om han väljer mig kommer han aldrig få komma hem igen till sin familj osv... och det skulle jag aldrig begära från honom , vill liksom att det ska vara hans val ...
bliuqzth:
Dumpa.
har du några erfarenheter av samma sak? Eller varför tycker du att det är det bästa alternativet
eisca:
Vi har pratat om det och han säger mest sånna saker som att "det blir bättre med tiden" , han blir även pressad att skaffa en fru i sitt hemland vilket också oroar mig lite eftersom det verkar va ett alternativ för honom , jag är bara 18 och han fyller 24 snart och redan säger han sånna saker som att om han väljer mig kommer han aldrig få komma hem igen till sin familj osv... och det skulle jag aldrig begära från honom , vill liksom att det ska vara hans val ...
Ja du hör ju, detta är inget som bara kommer att gå över. Även om han tar sig hemifrån så lär han nog behöva en del terapi. Du är så ung fortfarande och han är inne i något väldigt komplicerat som du far illa av. Det är svårt att lämna någon man är kär i men om han inte vill och vågar ta sig ur detta så är det nog rätt dödsdömt. Be honom kolla sidor som hjalpkallan el dyl.
http://hjalpkallan.se/
vonKissekatt:
Ja du hör ju, detta är inget som bara kommer att gå över. Även om han tar sig hemifrån så lär han nog behöva en del terapi. Du är så ung fortfarande och han är inne i något väldigt komplicerat som du far illa av. Det är svårt att lämna någon man är kär i men om han inte vill och vågar ta sig ur detta så är det nog rätt dödsdömt. Be honom kolla sidor som hjalpkallan el dyl.
http://hjalpkallan.se/
Aa får be han göra det och försöka prata mer med han om det ... Tack för hjälpen!
eisca:
Aa får be han göra det och försöka prata mer med han om det ... Tack för hjälpen!
lycka till! 
