Nu ska jag berätta om min otursdag. o hur bra jag hanterar att saker fuckar upp.

Jag vaknar av klockan 6:30, knappt fått sovit nåt alls.
Snurrar som faaaan i skallen pga glömde ta mina tabletter igår. Blixtrar gör det också o jag vinglar till toaletten, glömmer stänga dörren (ofta?????) så rätt som det är hoppas en katt upp på toaletten.

Jaja, vaknar iaf 7:30 på toaletten, vet konstigt men ska till doktorn om det på fredag. Obs vart så länge ej något nytt.

Jaja bussen går kl 8 vad göra? Ja skynda skynda. Hann precis med bussen men glömde visst allllll musik o min telefon hemma.

Men humöret är på topp! Bussresa på 40 minuter till ett ställe som tar 15 minuter att köra själv till, menmen! Då kan jag repetera franska verb.

11:00 ska franskalektionen vara slut, men nänänänänä det va ändrat, den ska hålla på till kl 12 för då blir den 3 timmar lång o det är ju asbra verkligen. hrm. jag är van vid att sticka tvärsigenom samhället för att komma i tid till musikskolan 11:20, så jag fick be om ledigt.

Njaaaa det va tveksamt läraren grubblade o grubblade o 11:10 var det OK.

Hopp springa som fan till skåpet o hämta pianoboken, tänker fanfanfan inte en chans att jag hinner på 10min, o vad tror ni händer?

Ja givetvis börjar jag mensa som fan, aldrig vart med om det förut, det brukar köras igång lite lugnt o komma exakt rätt dag, nu var den två dagar för tidig o kom i rallyfart.

Då får man stressa i en tampong o det är inte direkt lätt, kommer väl få TSS nu också pga använde en som va lite dammig i materialet.

Sedan springa som in i helvete genom samhället o när jag väl kom fram ja då var inte pianogubben där, nee han satt o åt lunch i lugn o ro o dök upp 5 minuter senare. Jahapp tacktacktack när JAG är försenad är han sur precis hela lektionen.

Men kan ni trot att genom hela denna fruktansvärda dag har jag behållt ett leende, inte fått panik, inte blivit arg, inte gråtit (jajaja vadå gråta tänker ni men jag gråter hela tiden för allt, bra som dåligt). O framför allt har jag känt mig GLAD. Hur är det möjligt?

Hur skulle du känt dig om detta var din dag? HUR HANTERAR DU LIKNANDE SITUATIONER?
Är du en sån som släpper allt du har o tänker "näe, det går inte jag ger upp" eller försöker du fast att du är jävligt förbannad, eller står du med båda fötterna på jorden och ett leende på läpparna?