Nu är det så att jag har haft en deppression i flera år. Jag har tänkt självmords tankar och skrivit flera förväl brev. Och nu har jag börjat lacka lite i skolan oxå, han vill att jag ska gå i skolan och så, men varje natt så får jag panik eller ångestattacker och han bryr sig inte ett skit. Bara att jag ska till skolan. Jaja, han bryr sig att jag ska få utbildning o skit men han stöttar mig ju för fan inte. Just nu så hatar jag honom för det .
Några råd?
Vet du varför du är deprimerad och har ångest? Finns det någon orsak du känner till. Jag förstår om du inte vill berätta här om folk här vet vem du är i verkligheten.
Sök hjälp, hos kuratorn till exempel.
Gasolinerainbow:
Vet du varför du är deprimerad och har ångest? Finns det någon orsak du känner till. Jag förstår om du inte vill berätta här om folk här vet vem du är i verkligheten.
Det har bara pågått sen jag var tio år. Sen har det bara byggts på i en hög. Så det är flera anledningar
FruLiten:
Sök hjälp, hos kuratorn till exempel.
Var hos flera kuratorer förut och hos bup och ungdomsmottagningen. Och av någon anledning att prata ut om det och ta upp allt som hänt i mitt liv gjorde mig bara mer depp
LittleLionMan: Det har bara pågått sen jag var tio år. Sen har det bara byggts på i en hög. Så det är flera anledningar
Tror du att det finns en chans att de riktiga bakomliggande problemen kan lösas? Jag menar att i så fall kanske psykiska biten ordnar sig också.
Kan nog vara väldigt svårt för en förälder att förstå. Och ibland oxå att ta på allvar. Du får väll prata med han o försöka nå en kompromiss som är bäst för er. Att du går i skolan och får hjälp på annat håll. Prata med någon, om d inte känner att du har någon nära. En psykolog eller kurator kanske?
Tror du att det finns en chans att de riktiga bakomliggande problemen kan lösas? Jag menar att i så fall kanske psykiska biten ordnar sig också.
Jag tror den största chans jag har är att försöka glömma. Men jag vet inte riktigt.
Fkpaw:
Kan nog vara väldigt svårt för en förälder att förstå. Och ibland oxå att ta på allvar. Du får väll prata med han o försöka nå en kompromiss som är bäst för er. Att du går i skolan och får hjälp på annat håll. Prata med någon, om d inte känner att du har någon nära. En psykolog eller kurator kanske?
Kanske det. Min mamma förstår men endå har jag svårt att prata ut med henne. Måste antingen skicka mina känslor och så i ett sms eller ett brev för att det ska komma ut.
LittleLionMan:
Kanske det. Min mamma förstår men endå har jag svårt att prata ut med henne. Måste antingen skicka mina känslor och så i ett sms eller ett brev för att det ska komma ut.
Är väll svårt att få ut det ibland. Men har du nån du kan prata med är ju det guld värt.
know your feelings i've anxiety Attacks to
Fkpaw:
Är väll svårt att få ut det ibland. Men har du nån du kan prata med är ju det guld värt.
Tyvärr så har jag inte det
kurator och sånt kommer inte hjälpa iaf.
