När jag var ett år skildes mina föräldrar efter ett förhållande av oansvar och hot.
Jag har bott hos min mamma mest, har träffat min pappa lite då och då (typ varannan helg) men aldrig bott där, jag är en 15årig tjejoch under hela min uppväxt har jag aldrig hört min pappa säga jag älskar dig eller hur mår du.

Min mamma och pappa har inte kontakt, då min pappa inte bryr sig.
Min pappa är en mytoman och mobbare, han lägger över allt ansvar på mig, att det är jag som ska höra av mig och allt är mitt fel.

Vi har sedan tidigare varit i kontakt med soc, min mamma gjorde en anmälning till soc efter att jag varit hemma hos min pappa, när jag kom hem till mamma var jag hungrig & smutsig. Min pappa har aldrig tagit ansvar över mig, inte ens när jag var liten, jag fick göra min mat själv och jag och mina syskon fick sova på en madrass i köket. Han har ända sedan jag varit liten mobbat mig psykiskt, jag har varit dum i huvudet, konstig osv, nu på senare år (10-15år) har det varit mycket om hur barnslig och oansvarig jag är. T.ex Nn är 5år och kan ingeting. Min mamma sökte om ensam vårdnad men fick inte igenom de då på mötet (där min farmor pratade för pappa) spelade offer och skyllde på mig. Väl efter mötet när jag kom hem till pappa så skyllde han på mig, det var mitt fel det var jag som hade snackat om han och ljugit. "Nu kunde jag förstöra hans liv genom att soc tog bort barnen från han baserade på mina lögner" Jag fick all skit för det, som om jag satin ditt honom. Jag kände mig så jävla dålig, jag blev nedtryckt av hela släkten på pappas sida.

Min pappa är ego, han bryr sig inte om mig, han är min vårdnadshavare tillsammans med mamma men han tar inget ansvar. För ca 1 år sen när jag var 14år så fick jag diagnosen depression, när jag berättade för pappa skrattade han åt mig, han ansåg att jag inte hade något att må dåligt över. Han sa att jag ljög t psykologen och att jag bara ville ha uppmärksamhet. Han skrattade åt mig och sa att han är den enda som borde vara deprimerad pga av att han nyligen fick en dom på samhällstjänst.

Han har problem med pengar, han blev nyligen dömd till samhällstjänst för ett bokföringsbrott. Jag vet att han är hos kronofogden men enda fortsätter han att köpa nya saker och planera nya semestrar. Han har ingen utbildning och jobbar nu mera som chaufför, han står inte på något, varken bil eller lån, min farmor står på det. Jag har endast fått kärlek via pengar av honom, sen klagar han på att jag är otacksam när jag vet att han inte har några pengar.

Han var tam med min mamma, sedan träffade han tjej nr 2 som han fick två barn med, de skilde sig för ca 3år sedan, för ett år sedan träffade han tjej nr 3 som han nyligen fått ett barn med. Det känns som om han bara går vidare hela tiden och börjar om. 

Min Pappa är rasist, han säger racistiska saker till mig om hur mycket han hatar muslimer och diverse, jag som är uppväxt med min mamma och hennes kille som hon har två barn med har inte den uppfattningen eller värderingen som han har, jag är ingen rasist. 

Så det där var lite bakgrundsfakta, för ca 3månader sedan slutade min pappa höra av sig till mig, jag vet att han inte är död, då mina andra syskon från tjej nr 2 åker dit varannan helg. När jag frågar min syster om det som för övrigt är bara 10år gammal säger hon att pappa inte ens nämnt mitt namn, han skyller på mig och säger att jag ska höra av mig och inte han. När min mamma skickar ett sms så svarar han inte ens, det är min farmor som svarar och skriver att min pappa inte vill skriva på något papper om bankpapper. Jag går till en psykolog och hon vill ta kontakt med soc, jag vet att jag kommer få skulden och min pappa kommer bara skylla på mig och se mig som en förärade. Jag vet inte om jag vill ha kontakt med min pappa, jag har möjlighet att träffa mina syskon via tjej 2 som min mamma har kontakt med. Jag är uppväxt med mamma och min styvfar som alltid funnits där.

Jag har säkert missat något men jag vet inte vad jag ska göra längre. Har ni frågor för att förstå situationen bättre bara fråga, jag vill bara ha hjälp av någon. / Tjej 15år