Varning för långt inlägg men behöver verkligen råd =(
Har snart varit ihop med min pojkvän i ett år. Jag bor i en mellanstor stad men flyttade ner till honom för cirka åtta, nio mån sen. Han bor i en riktig by med lantgårdar och där alla vet vem man är. Eftersom jag var kär å i det blå fattade jag inte förrän ganska snart att det var heeelt fel för mig.
Under dessa månader har jag sökt jobb utav bara h-vete (fick ett men vantrivdes) och försökt lära känna nya vänner (näst intill varit omöjligt eftersom där knappt finns någon i min ålder) och kämpat och kämpat för att trivas. Jag har aldrig varit så ensam i mitt liv som under denna tid vilket medförde jobbiga psykosomatiska besvär. Han jobbade om dagarna o spelade sen hockey (och bortamatcher två ggr i veckan) så vi sågs nästan endast kvällar.
Han dricker oxå väldigt mkt, köper ett flak stora öl varje fredag o dom är slut under helgen plus att han dricker groggar. Hans mamma är typ likadan, tror det är deras uppväxt och deras liberalitet som gjort att de dricker så pass mkt och ser det som ngt normalt...
Men det är det inte. Jag har tillochmed gömt sprit för honom då han druckit för mkt. Drack en kväll en liter ren gin med lite läsk o var aspackad. Han sitter ibland och "efterfestar" ensam med sin mamma fram till 04-05 på nätterna medan jag ligger hemma i sängen.
Jag har nu flyttat tillbaka hem för jag mådde så fruktansvärt dåligt rent psykiskt av "klimatet" där i byn. Vi gör aldrig något på helgerna och det var som om tiden stannade av där. Han är inte gammal heller, han är under 30, och nu har jag sagt att jag vill att han ska flytta hit där jag bor o kommer ifrån eftersom det skulle ge honom så mycket oxå! Vi bor 43 mil ifrån varandra ... men jag flyttade ju för hans skull först ändå =/ Han är dock inte alls pigg på detta o kommer nog aldrig lämna sin by.
Han har haft samma skor sen sju år (ägt ett par endast) och har nästan alla kläder sen sju åtta år tillbaka. Köper aldrig något nytt och går i mysbyxor nästan jämt, även helgerna och även om vi ska över till hans någon kompis och ta nån öl. Själv klär jag alltid "upp mig", åtminstone lite, för att oxå känna att vi behåller glöden i relationen...
Jag mår jättedåligt över att han inte känner samma för mig, att man vill visa sig "fin" för sin flick/pojkvän och anstränga sig lite för varandra. När han är ledig om helgerna och har semester från jobbet rör han sig inte en millimeter från soffan och teven. Själv tränar jag ofta och vill göra saker eftersom jag då mår bättre. Han tar till alkoholen.
Går ej att prata känslor med honom heller förrän han är onykter.
Förutom detta är han dock en godhjärtad människa som genuint vill andra väl. När det är bra mellan oss är det fantastiskt (annars skulle jag inte orka kämpa för detta längre). Han säger att han absolut absolut absolut inte vill att det ska ta slut mellan oss.
Men jag är orolig som faaaaaan. Vad kan jag kräva av honom?
mahabi:
Vad kan jag kräva av honom?
Inget.
Funkar inte hans livsstil så var inte tillsammans med honom. Så vitt jag kan tolka ur din text så har du gett honom chanser att passa sig efter dig, men vägrat. Därav, passar det inte dig, så bör ni inte vara tillsammans.
mahabi:
När han är ledig om helgerna och har semester från jobbet rör han sig inte en millimeter från soffan och teven.
Hah! Låter som en skön kille.
Gör slut.
Anledning:
Annars kanske du fastnar för gott och bildar familj, och då skulle jag aldrig förlåta dig.
Våga ej föda barn in i detta:
mahabi:
dricker oxå väldigt mkt
mahabi:
ett flak stora öl varje fredag o dom är slut under helgen
mahabi:
han dricker groggar
mahabi:
dricker så pass mkt
mahabi:
då han druckit för mkt
mahabi:
en kväll en liter ren gin
mahabi:
aspackad
mahabi:
Han tar till alkoholen
Möjligtvis detta om det ej varit för ovanstående:
mahabi:
lantgårdar
han låter som ett kap
its what love does
mahabi:
Han har haft samma skor sen sju år
Wat? Har han haft samma skostorlek sen sju års ålder? Nej, vänta, läste fel. Ahahaaaaaa.
OnT: WT-alkis-pojkvän, dumpa'n.
Tror faktist du ska satsa på nån annan. Den här verkar ha alkohålproblem å du mår inte bra. Byt husse!
Förmodligen ser du ut som skit eftersom att du lyckas ragga upp bottenskrap.
Kråkslott:
dumpa'n.
stentuff:
Förmodligen ser du ut som skit eftersom att du lyckas ragga upp bottenskrap.
Så snygga kan inte få bottenskrap?
Alltså, vad fan. Läs vad du själv skriver.
Dumpa.
mahabi:
Vad kan jag kräva av honom?
Ställ ett ultimatum eller lämna honom. Förstår inte hur det ens kan finnas någon "glöd" kvar när ni lever så olika liv och han verkar vara en inbiten helgalkoholist. Menar inget illa såklart, kärleken är blind, döv, med utslitna höfter och begynnande alzheimers.
Ofta det är du som skall klaga Killen verkar ju vara asmanlig och förtjänar en tjej som vet vad en man behöver
ENDA anledningen att jag "kämpar" vidare med detta är att han i alla andra avseenden faktiskt är en helt underbar person. Kanske låter HELT sick eftersom jag vet hur mitt inlägg framstår, men så är det.
Vill även tillägga att han (även om han dricker mkt) inte beter sig illa eller blir elak eller djävlig. Han bara dricker mycket och jag gillar det inte.
Känner ibland att jag vill hjälpa honom "ur" det där inrutade livet. Finns ju mer än hans gamla rutiner som han levt i de senaste nio åren. Men antar att jag inte kan kräva av honom att lämna det livet bakom sig bara för att det inte råkar passa mig.
Ärligt talat - detta är skiiiitjobbigt. Det svider i hjärtat. Och han är allt annat än bottenskrap. Det är bara det att ... sjukt såvrt att förklara ... men vi är så olika. Och ja, det är mkt alkohol, men antar han är van vid det eller nåt. Han ser bra ut och det gör fan jag oxå, så det handlar inte om nåt sånt.
Skulle han bosätta sig där jag nu bor i en stad med lite liv och puls i är jag säker på att han skulle utvecklas och komma till INSIKT. Men som det är nu kanske det inte kommer fungera. Ändå känns han på något sätt så 'rätt' ... konstigt men sant eller är det bara dumt?!
mahabi:
Han ser bra ut och det gör fan jag oxå, så det handlar inte om nåt sånt.
Pics eller STFU.