Hej! Jag och min kille har snart varit tillsammans i 1 år. Vi älskar varandra så mycket, och vi trivs tillsammans så bra. Men för några månader sen så kom han till mig och sa att hans familj flyttar till USA i 2 år, men att han bara flyttar med i 1 år, sen kommer han hem och bor med mig. Jag blev förstås jätte ledsen, och vi har diskuterat om det här en hel del. Och såklart att det blir roligt för han! Men för mig då? Jag kommer bara att sitta här som en fjant känns det som. Och jag kan inte heller följa med honom, pgr att jag har skolan att gå i.
Jag har sagt till honom förut att, om han väljer att åka dit och tar det före mig så, fine. Men jag förstår ju att han tycker att det ska bli kul, och att det blir en upplevelse för han. Jag kommer att åka och hälsa på han på något lov, och han kommer att göra detsamma. Men det är ju liksom 20/365 dagar vi ses.
Han åker i juli, och just nu är han där och kollar på hus med sin familj i en vecka. Men Jag kan knappt sova på nätterna när han är så långt borta, och jag är jätte deprimerad på dagarna..
Och allt kommer väl inte bli enklare om det tar slut, då kommer man ju vara ännu mer deprimerad?
Snälla, hjälp. Vad ska jag göra????? Jag har panik, finns det nått ens att göra?
Du har två alternativ. Uthärda eller gör slut. Välj.
Ruttenfisk:
Du har två alternativ. Uthärda eller gör slut. Välj.
Eller bomba deras hus i USA innan de hinner ned
Ett år isär klarar ni. Annars var det inte meant to be. Alt se till att han hamnar på någon terrorlista.
De par i min umgängeskrets som har klarat sådana långa stunder iväg från varandra är de par jag upplevt som de starkaste. Visst är det jobbigt för båda parter. Men jag tror att om man vill att det ska hålla hela livet så måste man låta varandra utvecklas och inte begränsa varandra. Som ruttenfisk skrev: Uthärda eller gör slut.
vonKissekatt:
Ett år isär klarar ni. Annars var det inte meant to be. Alt se till att han hamnar på någon terrorlista.
Uhhhhh, guantanamo bay för honom :€€
Ett år går fort.
