Jag har varit tillsammans med min pojkvän i ca 6 månader. Han är 11 år äldre än mig men detta är inget som jag tycker märks särskilt mycket. Vi bor ca 6 mil ifrån varandra och i början bodde jag mest hemma men allt eftersom så har jag börjat spendera mer och mer tid hos pojkvännen och är hemma väldigt sällan (ca 1 helg i månaden). Det blir alltid massa tjafs när jag ska åka ifrån honom då får jag höra: "jag kan följa med dig hem", "jag kan väl vara med när du träffar din mamma/kompisar....", "hur ska du kunna flytta hit en vacker dag när du ALLTID måste åka hem?", "du klarar inte av sambolivet", "kanske bättre att du är singel".
Jag blir så brutalt jävla arg när jag får höra detta, jag åker hem för att jag vill umgås med mina vänner själv och för att jag ska träffa min familj. En del helger jobbar jag även och då måste jag som sagt åka hem. Jag tänker inte skita i min familj, mina vänner, skolan samt jobb bara för att jag har pojkvän. Detta är något som jag har berättat för honom och då säger han bara "men jag är van vid att man kan umgås med sin flickväns kompisar så varför kan inte jag vara med?". Det känns som att han är så brutalt osäker på sig själv och att han är rädd för att jag ska göra saker, säga saker osv till människor jag träffar. Känns som han vill ha makt över mig och veta precis allting. Han blir även sur när jag står ute hos honom och pratar med mina kompisar i telefon, då får man efteråt massa påhopp om det, att jag döljer saker osv. Ska man inte ens kunna få prata enskilt med sina kompisar utan att sin pojkvän är där?!. Sedan så blir det alltid ett jäkla liv när jag ska gå ut och dansa med mina tjejkompisar. Jag känner att han måste börja lita på mig och faktiskt släppa taget om mig lite. Ju hårdare man kväver någon desto fortare dör den. Jag känner att vår kärlek håller på att dö ut, jag är så oerhört trött på detta och jag orkar inte ha någon som blir sur för massa små saker (t.ex. att jag ska åka hem en helg för att jag ska jobba, ha lite egentid osv). Just nu känns det som att jag är hans "sysselsättning".
Vill bara tillägga att jag trivs väldigt bra med denna killen, men i längden orkar jag inte ha det såhär. Jag pluggar till sjuksköterska och just nu behöver jag nästan lägga all energi på skolan för att klara av den men sen har jag en energislukare till pojkvän.
Vad ska jag göra? Hur ska jag få honom att förstå att han får mig att må dåligt när han håller på såhär?
Säg till'na att skärpa till sig.
Finns lite olika saker du kan göra:
1. Vänd på pannkakan och var likadan mot honom och se hur han reagerar.
2. Ta ett allvarligt och känslosamt snack med honom med lite tårar i.
3. Vissa honom tråden.
4. Hota honom med att du inte kommer orka med honom om han fortsätter.
5. Dumpa honom!
Istechetvåpunktnoll:
Säg till'na att skärpa till sig.
na är feminin form 
Fö öv usla råd och någon mod borde skrivit här för länge sedan.
Du måste avsluta detta förhållande på en gång! Ta hjälp och stöd av någon närstående om du inte klarar av allt själv, men du måste bort pga detta kommer ej att sluta bra annars.
o ja, han verkar sjukt jobbig och du ska inte behöva dras med något sådant
Ta ett snack med han. Jag själv tror att han är rädd att förlora dig samt att han bara vill ha så mycket tid med sig som möjligt, för att han älskar dig. Han kanske känner att du är mer och mer med kompisar osv och därför väljer bort han.
Ta ett snack med han och kom på en lösning som båda parter är med på.
Nej. Detta har gått för långt och det är inget som ska pratas om. Sluta. Denna människa kommer inte att sluta utan har ett sjukligt behov av att kontrollera och äga en annan människa.
känns som en manipulativ jävel du borde springa snabbt som fan ifrån.
Känns som jag vet vem du är
hoppas det blir bättre iaf. Ni behöver en paus. Tänk inte att du måste lämna honom, för då finns risken att det känns jobbigare & att du stannar kvar ändå. Tänk att du får gå tillbaka till honom men att det inte är bra för dig just nu.
Ta paus. I bästa fall kommer du antingen över honom eller så har han jobbat med sig själv & slutar vara så hemsk mot dig som han varit.
Är du kvar nu kommer det ta lång tid innan ni kommer fram till en bättre relation/ett bättre förhållande
lycka till
mm, vet nog vem ts är 🙁
adaq:
Finns lite olika saker du kan göra:
1. Vänd på pannkakan och var likadan mot honom och se hur han reagerar.
2. Ta ett allvarligt och känslosamt snack med honom med lite tårar i.
3. Vissa honom tråden.
4. Hota honom med att du inte kommer orka med honom om han fortsätter.
5. Dumpa honom!
Gillar dina alternativ
de känns mer konstruktiva än "han är dum i huvudet.hjälp inte honom. det är inte synd om honom. lämna. nu."
tjabbatjenahallå:
Gillar dina alternativ
de känns mer konstruktiva än "han är dum i huvudet.hjälp inte honom. det är inte synd om honom. lämna. nu."
det är henne det är synd om, inte hennes pojkvän. det är inte offrets ansvar att skaffa hjälp åt sin förövare.
isola:
det är henne det är synd om, inte hennes pojkvän. det är inte offrets ansvar att skaffa hjälp åt sin förövare.
har ej sagt att det ej är synd om henne också
Det är synd om alla som har det dåligt, oavsett om man skapat det själv eller om man skadar andra
jag tkr så, det är min åsikt
isola:
det är henne det är synd om, inte hennes pojkvän. det är inte offrets ansvar att skaffa hjälp åt sin förövare.
Det kan väll vara synd om båda?
Synd om honom, för en sådan person kan inte ha det speciellt lätt med sig själv och därmed inte heller lätt med omvärlden.
Främst synd om henne som det går ut över på de sätt som hon beskriver.
Men, nej. Det är inte hennes skyldighet att ordna hjälp åt honom.
Jag råder ts till att prata med honom om hur hon känner. Och var inte rädd för att dumpa honom!
Du är värd bättre.
