Efter ett förhållande med en kille som säkert menade väl men absolut inte kunde hantera ett förhållande så har alla känslor jag inte vågat släppa ut börjat släppas ut.
Jag slutade gilla sex och började känna mig fet och mer oattraktiv vilket delvis var rätt för att jag på mindre än ett år gick upp nästan 20 kilo, tack gode Gud att jag var underviktig när jag träffade honom.
Jag blundade och låtsades om att det var några år sedan, att jag satt och pratade i telefon med en viss annan kille och om hur bra vi hade det, våra konversationer om nonsens och skit var alldeles underbara... Jag kände hur de gamla känslorna tog över mig och hur jag inte hade känt något på så länge.
Jag gjorde slut med min pojkvän och då kom alla känslor, jag är som en svamp som sugit i sig så många känslor och nu kläms jag, med alla känslor bara pressandes ur mig... Jag vill gråta, skratta, älska och hata på en och samma gång.
Har fått tillbaka mina gamla vänner, det känns som en underbar fluffig dröm som jag kommer vakna upp ur men det är inte en dröm, det är mitt härliga liv, mitt underbara liv med underbara vänner som jag offrade för en kille.
Jag älskar, jag hatar, jag gråter och jag är sprallig, på en och samma gång... Jag njuter av livet och lider samtidigt, är helt förvirrad och vet inte alls vart jag ska ta vägen med mig själv och alla känslor som bara bubblar i mig...
Hur länge känner man såhär?
2 månader, 5 dagar och 20 timmar
Tills du pratat med en person som tar ner dig på jorden igen.
mastodontfilmsMats:
2 månader, 5 dagar och 20 timmar
Inte riktigt så jag menade...
Violine:
Hur lång tid känner man såhär?
Nu ska du inte vara sådan, njut så länge det varar ![[smile]](/img/smilies/smile.gif)
ankzor:
Tills du pratat med en person som tar ner dig på jorden igen.
That makes sense, för det är allt jag vill... Att känna ett lugn, jag har enbart kaos i mig nu.
Unexpected:
Nu ska du inte vara sådan, njut så länge det varar
Jag gillar denna galna känsla av att bara känna saker och ting men när ens kropp har stängt av känslorna så länge så blir det slitande... Jag är konstant utmattad... :/
Violine:
That makes sense, för det är allt jag vill...
Eller tills du själv inser att känslor är överskattat.
Violine:
så länge så blir det slitande... Jag är konstant utmattad... :/
Jag förstår hur du känner, men försök ändå att ta vara på det. Det är underbart när bubblor spricker
Men försök att varva ner lite då och då i alla fall ![[y]](/img/smilies/thumbup.gif)
ankzor:
Eller tills du själv inser att känslor är överskattat.
Jag kan inte hålla med om det.
Unexpected:
Jag förstår hur du känner, men försök ändå att ta vara på det. Det är underbart när bubblor spricker
Men försök att varva ner lite då och då i alla fall
Vet faktiskt inte om jag vet hur man gör - Kanske borde börja meditera eller något.
Violine:
Kanske borde börja meditera eller något.
Jag tänkte faktiskt förslå det ^^
Yoga är säkert också bra
Unexpected:
Jag tänkte faktiskt förslå det ^^
Yoga är säkert också bra
En annan sak är att det känns som att jag blir kär i alla människor, är det konstigt? Som att min kropp lurar mig till att jag är förälskad i alla alla. :S
Violine:
En annan sak är att det känns som att jag blir kär i alla människor, är det konstigt?
Aw, vad fint. I alla på samma gång typ, menar du så? Jag vet inte om det är konstigt, men jag vet att jag har känt ungefär likadant förut.
Unexpected:
Aw, vad fint. I alla på samma gång typ, menar du så? Jag vet inte om det är konstigt, men jag vet att jag har känt ungefär likadant förut.
Ja precis så menar jag! Det känns konstigt, jag litar lixom inte på mina egna känslor. :/
Violine:
Det känns konstigt, jag litar lixom inte på mina egna känslor. :/
Gör inte det 😛
Det är nog knappast så att du verkligen är kär i massa folk, men försök att göra någonting bra av det genom att vara kärleksfull, utan att göra så att folk blir kära i dig, då kan det nog bli lite fel.
