Skrev om ​​​ett gammalt blogginlägg lite. Vet inte om slutet blev så bra, ni får bedöma

-------------------------------

Jag har samlat på en hel del saker genom åren. Bland annat kapsyler, frimärken, hockeybilder, Pokémon-kort, kastanjer, kulspetspennor och CD-skivor. Men samlingsprylen som jag tänkte berätta om idag är de härliga gamla Backstreet Boys-korten.

Jag var väl i tioårsåldern. Pojkbandet Backstreet Boys var väl inte mina största idoler direkt men jag gillade dem, de var coola helt enkelt och de gjorde dessutom rätt schysst musik. Att jag som bärare av det manliga könet hade Backstreet Boys i skivhyllan sågs inte alls som något konstigt, jag växte trots allt upp i en incestuös “white trash”-håla där i stort sett alla hade dålig smak.

När de här samlarbilderna på Backstreet Boys släpptes i slutet av nittiotalet var jag givetvis inte sen med att börja samla. Korten var härligt glansiga, vykortstora porträtt på pojkarna där bilderna med autografer på var de man strävade efter att pryda sin samling med (stunden då man fick reda på att det inte var riktiga autografer utan bara tryck var en rejäl knäpp på näsan). Min desperata jakt på guldkorten gick faktiskt så långt att jag började snatta paket i den lokala leksaksaffären. Men det är en helt annan historia …

Min favorit i bandet var Brian Littrell – något som ledde till en hel del pikar från mina killkompisar. Brian var ju för tjejerna, det var AJ McLean och Kevin Richardson som var de tuffa grabbarna. När min samling var som störst hade jag närmare hundra bilder bara på min snutteplutte-Brian. Tragiskt men sant.

Mina samlarbilder är sedan länge kastade. Men ligger du inne med ett helt album kan du säkert få ett par tio kronor på Ebay. Några stora pengar lär nog inte gå att tjäna på ett bra tag i alla fall. Fast å andra sidan är det är ju inte för pengarna man samlar, utan för att kunna skryta för kompisarna om sin enorma samling. Och med det i åtanke så var det nog lika bra att jag slängde mina kort.