Hur gammal är du? Berätta hur du känner för din pappa så han kan fixa en bupkontakt till dig.

Jag är 15 🙂
Har pratat med pappa om hur jag känner och vi har kontakt med polis och allt och alla... Och jag har redan kontakt med bup p.g.a. min asperger syndrom. Men det är att jag vågar inte prata om detta... Speciellt inte det med mitt beroende. 🙁

Smurfan:

Jag är 15 🙂

Men lilla snuttan <3 (ej nedlåtande menat!)
Känner du att du inte kan prata med din buptant om allt så ska du byta, de är där för din skull och det är verkligen inte konstigt att du mår dåligt och skär dig efter allt du varit med om.
Det skulle nog kännas bättre om din pappa fick ensam vårdad officiellt, har ni pratat om det?

Usch

Har haft min buptant i några år men jag vet inte nu vad som händer... För hon snackar om att jag ska få en psykolog :/ Men hur ska det göra mig bättre? Jag kommer ju fortfarande inte säga nåt om mitt beroende...

Vi har pratat om ensam vårdad men jag vet inte hur det blir eftersom en utredning håller på med polis och min advokat och andra personer... och det är inte säkert än om jag får bo kvar hos pappa eller om det blir fosterhem... eller hos... mamma

Jag vet inte hur jag ska stoppa mitt beroende... För just en timme sedan skärde jag mig igen... och jag börjar känna mig så där yr och illamående och ont i huvudet nu :/ Dom jag har berättat detta om (min kille och en annan person) säger att det är blodsbrist men... jag vet inte... Men jag blöder väldigt mycket... Men jag känner att jag är lycklig när jag gör det Jag glömemr nästan allt (låter knäppt och psykat) men jag kan inte hjälpa det. Mitt beroende har börjat blivit stort nu.

Smurfan:

Men hur ska det göra mig bättre? Jag kommer ju fortfarande inte säga nåt om mitt beroende...

Säg det. Bättre att vara ärlig.

Har varit med om liknande hemskheter. Skicka PM om du vill.

Smurfan:

Finns det verkligen seriösa människor här i världen som man kan lita på tillräckligt, som man kan dela sitt liv med, berätta hemska grejer, och tycka om?

Ja, de finns, men det gäller bara att hitta dem...

Smurfan:

Jag glömemr nästan allt (låter knäppt och psykat) men jag kan inte hjälpa det. Mitt beroende har börjat blivit stort nu.

Inte bra.

Smurfan:

och det är inte säkert än om jag får bo kvar hos pappa eller om det blir fosterhem... eller hos... mamma

Större chans att du får bo kvar hos din pappa om du berättar. Hoppas det går bra för dig.

Kram. Ska sova. Fortsätt skriva och berätta hur det går.

Smurfan:

jag ska få en psykolog :/ Men hur ska det göra mig bättre? Jag kommer ju fortfarande inte säga nåt om mitt beroende...

Gör det, även om det såklart känns svårt och pinsamt. Hon/han kommer inte att döma dig.

Smurfan:

Vi har pratat om ensam vårdad men jag vet inte hur det blir eftersom en utredning håller på med polis och min advokat och andra personer... och det är inte säkert än om jag får bo kvar hos pappa eller om det blir fosterhem... eller hos... mamma

Du är över 12 år och har därför rätt att tycka lite själv.
Om du mår bra hos din pappa och han ses som lämplig av soc så finns det alls ingen anledning till att du ska få bo i fosterhem. Det är dyrt och omständligt för kommunen att ha ungar i fosterhem, så där hamnar man bara när alla andra alternativ är utdömda.

Sara Nilson:
Jo jag har insett att mitt beroende inte är bra... men... jag kan inte sluta... Jag vill blöda, Jag vill må illa, Jag NJUTER av det

Schism:
Tack 🙂 Skickar gärna PM 🙂 Behöver prata lite med andra som förstår hur det är...
Hade en som förståd mig men han lämnade mig för nån dag sedan... Men mitt problem är att jag nu vart beroende av honom, av hans hjälp... Jag kan inte släppa honom... Har väldigt svårt för att släppa vissa personer jag blir beroende av.

Isola:
Men jag har lärt mig att hålla tyst om sånt hära, mamma lärde mig och tvingade mig att INTE säga till nån och då vet jag inte om jag kommer klara av att säga nåt till en psykolog.
Soc hade nåt snack om att jag kanske skulle få flytta till fosterhem :/

Smurfan:

Men jag har lärt mig att hålla tyst om sånt hära, mamma lärde mig och tvingade mig att INTE säga till nån och då vet jag inte om jag kommer klara av att säga nåt till en psykolog.
Soc hade nåt snack om att jag kanske skulle få flytta till fosterhem :/

Vi höjer våra föräldrar till skyarna hur dåliga de än är och har ibland svårt att se att det de lärt oss inte alltid är rätt och inte alls var för vår skull utan för deras.
Så det hon lärde dig är jättefel. Man ska alltid tala om när man mår dåligt för att kunna få hjälp. Du är inte ensam om att må dåligt och skära dig och inget du säger kommer att chocka psykologen.

Jag började inse att mamma gjorde allt för sin egen skull för ungifär 1 år sedan... Hon sa att jag skulle lyssna på hennes kille, Att det är rätt att "uppfostra" sina barn genom misshandel och allt sånt... Men jag förstod att hon ville skydda sig själv när hon sa att jag ABSOLUT INTE fick prata med någon... och eftersom jag älskade henne lydde jag henne, även om jag inte hade lytt henne hade hennes kille gjort så att jag gjort det.
Jag började först prata om mina problem med en vän och sedan min kille (men han förstår inte). Sedan började jag prata med ett par vuxna och det var dom som hjälpte mig... Men nu när utredningen är så har jag vuxna som håller koll på mig 24/7 och det känns som om jag mår LITE bättre men inte mkt.
Men mitt skärande har ökat för varje vecka :/ Men som sagt jag njuter när jag gör det 🙁 det är skönt att slippa tänka på allt och bara tänka på mig själv och smärtan i nån minut...
Måste bara fråga att är det normalt att man blir yr, får ont i huvudet, mår illa, fryser och det känns som om man bara ska ramla ihop om man ser blod? Den person jag pratat om detta säger att det är blodsbrist... Är det de? För det har hänt allt mer ofta att jag får sånt där. Men även om jag får sånt så kan jag inte sluta... Det är snarare mer problem för jag tycker om att skära mig mer nu än innan, nu när jag allt det dära...