Hästskjutsen hade skumpat fram hela natten. De två gubbarna i ämbetsuniform hade brett ut sig över sätet mitt emot och pratat oanständigheter hela vägen. Lucien satt i hörnet och låtsades sova. Han var trött, rädd och hade inte kunnat sova en blund. Bredvid honom satt en kvinna, uppenbarligen på väg till Paris med sin giftasvuxna dotter. Kvinnan såg sliten ut men dottern var frisk i hyn och båda hade vackra händer. Kvinnan bar en svart klänning av enklare snitt och dottern blå klänning med spetsliv. Båda var hårt snörda och under klänningsfollarna skymtade deras svarta ankelhöga snörkängor. Deras blonda hårsvall föll ner över axlarna. Gubbarna var över 60 båda två och liknade gamar med fnasiga rödvinsnäsor istället för näbb. De samtalade högt och ivrigt om den unga kvinnans kropp och vad de skulle vilja göra med den. De dreglade och försökte tafsa på den vackra, men något solkiga klänningen. Hennes bröst spände innanför klänningslivet. Skumpandet gjorde att schalen hon svept om axlarna ideligen gled ner över axlarna och exponerade de fasta bröstkullarna. Hon tittade oroligt på mamman allt eftersom gubbarna blev mer och mer detaljerade med vad de ville göra med den unga kroppen. - Vi kan väl dela på henne? Jag knullar henne medan hon suger av dig? Den andre smackade högt. - Jäntan ser ut att vara fast i hullet. En omgång mellan de söta skinkorna skulle jag inte tacka nej till! - Nja. Hellre en omgång mellan de där fasta pattarna. Tänk att få ge henne ett halsband gubbsperma! Mamman tittade besvärad bort. Log ibland ansträngt mot dottern men vågade inte gå i svaromål. Gubbarna började prata om mamman också medan de drack stadigt ur vinkruset de delade på. De kom fram till att mamman säkert var en riktigt sönderknullad sladderfitta men att det andra hålet säkert fortfarande var trångt. Hängbröst alldeles säkert, men dom skulle man ju kunna krama skiten ur medan hon sög. För det kunde hon säkert. - Eller hur? Den flintskallige mannen spände upp ett hångrin mamman inte vågade möta. Han blev len på rösten och frågade vilket ärende hon och dottern hade till Paris så här års? Mamman stammade något till svar. Då frågade den andre mannen barskt efter deras papper. Hon hade inga sade hon och kastade en förtvivlad blick på sin dotter. - Lite lammkött till bordellen, eller hur? Den flintskallige vände sig mot sin reskamrat. - Hörde du? En hora med en horunge utan papper. Det måste vi rapportera. Har ni inga papper måste vi anmäla er till polisen. Mamman föll i tårar och berättade att de hade varit tvungna att fly. Hennes man hade försökt våldföra sig på dottern och hotat ta livet av henne om hon försökte stoppa honom igen. Gubben med de svarta tänderna log inställsamt och blinkade mot flintisen. - Men vilken snyfthistoria! Jag tror att ni är två luder på väg till Paris. Vad tror du? Den flintskallige hade nu sin håriga hand på flickans knä och klämde åt. - Men vi är inga vildar. Vi låter bli att rapportera er. Lite lammkött som betalning och vi är tysta som muren. Eller hur? Den flintskallige smekte nu flickan långt upp på låren utanpå klänningen. Lucien försökte knipa med ögonen men kunde inte låta bli att titta. Mannen med de svarta tänderna drämde sin käpp i taket och befallde kusken att stanna. Hästarna frustade. Vagnen stannade i det klara månskenet. - Då så. Dra upp klänningen sladderfitta så vi får se något till förrätt! Mamman drog långsamt upp klänningen över vaderna och upp över knäna. - Sära på benen! Det är du väl van vid! Han tog sin käpp och satte den mellan hennes ben. Den flintskallige hade lyft dotterns kjol och smekte nederdelen av hennes lår. - Får vi se lite fitta då! Mamman drog upp klänningen till midjan och särade på benen. I ögonvrån såg Lucien hennes svarta buske. Mannen satte käppklykan mot hennes öppning. - Nu vill min vän bli avsugen av din dotter. Annars kör jag upp den här i fittan på dig så att du aldrig kan knulla mera. Sitt still, håll käften och titta ordentligt. Det här är vad som väntar din dotter på bordellen! Den flintskallige slutade smeka flickans lår och drog ner sina byxor och kalsonger. Han tog fram en ådrig tjock halvsvullen påle. - Runka den hård nu flicka lilla! Flickan böjde sig framåt men den flintskallige grep tag i hennes hår och drog ner henne på knä framför sig. - Smaka på den och riktigt mätt skall du vara när du är klar! Så lutade han sig tillbaka med ett stadigt grepp i flickans hår. Han styrde hennes huvud upp och ner. - Såja, slicka där. Och där. Tycker du att det luktar äckligt? Slicka rent då. Smek mig. Såja. Slicka mera där. Slicka rent ordentligt. Så runkar du under tiden. Så den blir riktigt hård. Nu tror jag att det är dags. Ta den i munnen flickslyna och gör det skönt för farbror! Så körde han ner den rinnande staken i halsen på flickan som började hosta. Den flintskallige stötte med klyckan ett par gånger. - Säg till din dotter att suga ordentligt utan krusiduller annars åker hela käppen in! Begrips? Det här är inte första gången hon gör det. Det märks. - Sug farbrorn ordentligt. Annars råkar vi illa ut. Slappna av och använd din tunga. - Just det. Använd tungan som en liten kattunge. Männen skrattade rått och flickan började efter en stund med smackande ljud suga och slicka. Den flintskallige böjde huvudet bakåt. - Nu sprutar jag strax. Svälj allt! Så skrek han till och juckade häftigt med höfterna. Flickan lyckades nästan svälja allt innan hon öppnade dörren och kräktes. Det fick de båda männen att börja storskratta. - Du är inte riktigt van ännu. Men du vänjer dig, jag lovar. Så drog han upp kalsonger och byxor och knäppte. Mannen med de svarta tänderna drog bort käppen. Mamman ordnade till kläderna. Männen tog varsin klunk vin. Mannen med de svarta tänderna bankade i taket. Hästarna drog dem vidare mot Paris. Lucien såg en glimt av dotterns ögon. Där var ett hat som fick honom att bli rädd ända in i märgen.
Lucien hade inte vågat ingripa, även om han väldigt gärna skulle ha velat. Var det såhär det gick till i världen utanför Angloûmême? Lucien var på flykt. Undan polisen och en svartsjuk äkta man. Han hade haft sin första älskarinna. Det darrade fortfarande i den fjuniga överläppen och blev varmt i skrevet varje gång han tänkte på henne. Men det hela hade gått snett redan efter fyra möten. De hade blivit upptäckta. Den äkta mannen utmanade honom på duell. Lucien skadade honom svårt. Brevet älskarinnan skrivit brände som eld innanför hans omoderna luggslitna väst. Det var ett introduktionsbrev till älskarinnans barndomsvän, grevinnan D'Épigny. Med brevet hoppades han kunna rentvå sitt namn och återvända hem som en fri man. Men Lucien skulle aldrig återvända hem. Han skulle aldrig återse sin älskarinna eller sin familj. Hans resa till en helt annan värld hade precis startat. Men det visste han inte när vagnen slirade fram genom leran i utkanterna av Paris. De två gubbarna sov fortfarande ruset av sig när han och de två damerna steg av. En fet kvinna med grått hår och hårt ansikte gick fram till mamman och dottern. Hon gav dottern en örfil. - Vi skall nog komma överens du och jag. Din hagga till mamma kan du säga adjö till. Nu tillhör du mig! Så gav hon flickan en hård örfil till och vände sig till mamman. - Är hon så bra som du skrev blir hon en attraktion. Du duger kanske till sug eller stjärthora. De unga officerarna älskar att knulla bakhålet framåt morgontimmarna. Följ mig! De samlade raskt ihop sina saker och följde halvspringande efter den feta kvinnan. Det första som hände Lucien var att han höll på att bli överkörd av en vacker vagn som stänkte ner honom från topp till tå med lera. Kusken skrek åt honom. - Flytta på dig jävla lantis! Lucien fick en glimt av en äldre kvinna i gredelin sidenklänning som förstrött tittade på honom innan ekipaget försvann uppåt gatan. Vilket liv! Vilken rörelse! Överallt människor och butiker! Han försökte tafatt fråga om vägen till hotellet men ingen stannade eller svarade. De rynkade på näsan åt honom eller snäste. Han hade huvudvärk. Mådde illa av vad han upplevt i vagnen och var arg på sig själv för att han inte ingripit. Han ställde sig vid husväggen för att hämta andan med väskan i handen. En lång och kraftig man i militäruniform passerade och blängde, ett par horor frågade om han ville följa med. Till slut kom en smutsig gatpojke fram till honom. Då fattade Lucien mod och frågade om pojken visste var hotellet låg. - Inga problem. Följ mig. Äntligen en vänlig själ! Pojken kilade som en liten råtta över breda gator och trånga gränder och undvek skickligt att bli överkörd. Röd i ansiktet stod han efter en stund verkligen utanför rätt hotell. Pojken höll fram handen. Lucien tog fram sin börs och gav honom ett mynt. Pojken sken upp och erbjöd sig att bära upp väskan på rummet åt honom. De gick in och Lucien bad att få hyra ett rum för två nätter. En sur gubbe bakom en fallfärdig disk tittade ointresserat på honom. - Jaha. Betalar i förskott? - Hur mycket? Gubben snörvlade fram en summa och Lucien betalade. - Tredje rummet till höger på andra våningen. Lucien och pojken pustade uppför den branta trätrappan och stod till slut i det lilla kyffet. Där fanns bara ett grovt tillyxat bord, en stol och en skranglig säng med smutsiga lakan. Rummet vette mot bakgården. Dagsljuset trängde knappt in genom den skitiga glasrutan. Lucien hängde av sig rock och kavaj på stolen. Så vände han sig om för att tacka pojken men han var försvunnen. Fylld av onda aningar kände Lucien efter i kavajen. Börsen var borta och han förbannade sig själv för att ha varit så godtrogen. Han rusade nedför trappan förbi gubben och ut på gatan. Men pojken var uppslukad av folkvimlet. Han återvände in och gubben tittade intresserat på honom. - Något som har hänt? En grov tjock kvinna med antydan till mustach på överläppen och en vit bomullshätta över det flottiga halvlånga håret kom ut genom dörren bakom mannen. - Kan han inte betala för sig? - Å jo chérie, den unge mannen har betalt i förskott. - Han kan få betala för sig i natura mellan mina ben annars! Hon gav upp ett ihåligt skorrande skratt och tog sig på de gungande brösten och vinkade med tungan åt Lucien. Det vände sig i magen och han tog sig snabbt uppför trapporna. Bakom den stängda dörren tog han fram introduktionsbrevet. Han kunde inte komma till grevinnan i smutsiga kläder! Hur skulle det se ut? En ung man som duellerat och bad om hennes mans beskydd! Han tittade på den leriga malätna rocken och kavajen på stolen och suckade. Inga kläder och inga pengar! Tur att han betalat i förskott. Han bestämde sig för att gå ut igen och drog på sig kavajen och rocken. När han kom nedför trappan satt gubbens fru innanför disken och tittade lystet på honom. - Så, unge herrn skall gå ut i det varma vårvädret? - Ja madame. - Har herrn fyllt i sitt namn här? Lucien tvekade. - Jag tror min gubbe börjar bli lite glömsk. Men unge herrn måste fylla i sitt namn och varifrån han kommer och vad han gör i Paris. Det är lag på det. Annars kan gubben och jag råka illa ut. Lucien gick fram till henne. Hon luktade gammal fylla. Hon tog fram ett pappersark och en penna och doppade fjädern i bläcket. - Namn? Lucien var alldeles villrådig. - Så? Heter du ingenting eller har du något att dölja unge man? - Kan vi inte fylla i det där när jag kommer tillbaka? - Ånej. Före lunch kommer snuten hit för att kolla och samla in pappren. Jag tror du har något att dölja om jag får säga min mening. Inget fel i det. Det har många. Sista gången, vad heter du? - Sebastian Honfleur. Från Lyon. Hon krafsade en stund på pappret, rapade och doppade pennan igen. - Vad gör monsieur i Paris? - Jag skall träffa en kusin. - Som heter? - Jacques Edisson. - Som bor? Hon skrev ivrigt och iakttog honom med vattniga ögon. - Som bor? Lucien tänkte förtvivlat. Ett gatunamn han hört en kusk ropa ploppade upp. - 7, Rue Saint-Germain. - Åhå. Hon tittade intresserat på honom. - Förnäma kusiner förstår jag. - Var det allt? - För den här gången ja. Vi stänger porten nio. Hon hasade tillbaka till rummet bakom disken och dängde igen dörren efter sig.
Lucien gick ut på gatan. Den här delen av Paris var snäppet sämre än där vagnen stannat. Det strök omkring typer överallt tyckte han. Det luktade illa och han hade lera upp till anklarna. Han beslöt att försöka hitta tillbaka till den lilla parken han passerat när han följt efter pojken till hotellet. Han memorerade noggrant vägen och hittade efter en stund parken och satte sig på en sten och tittade på dom som passerade. De var inte så många och efter en stund tyckte han att både kvinnorna och männen tittade underligt på honom så han gick ner från stenen och började gå tillbaka mot hotellet. Knappt hunnen ut ur parken drog någon honom i armen. Han snodde runt. En man i stiliga men något slitna kläder tittade på honom. - Hur mycket? - Förlåt? - Hur mycket? Lucien rodnade. - Du satt på stenen. Hur mycket? - Får man inte sitta på stenen? - Ny i stan förmodar jag. Mannen suckade. - Det är så här. Om du rör dig i parken runt den där stenen så kommer du att få förslag. Både från män och kvinnor. Förstår du? - Nej. Han suckade igen. - En verklig nykomling. Men få se på dig. Du ser inte så tokig ut. Smal, fina linjer, vackert ansikte. Lena händer. Man går till parken för att plocka upp någon att knulla med. - Ursäkta? - Du har just gått och bjudit ut dig. Tydligare än att sitta på stenen kan man inte göra det. Tur för dig att polisen inte hann komma. De hade tagit dig direkt. Men vad är det? Hur är det fatt? Lucien började gråta. Tårarna kom av sig själva. Han berättade snörvlande sin historia för den främmande mannen. Han kramade om Lucien. - Lugna dig. En sak i taget. Du har träffat din räddande ängel. Nu går vi och äter något först. Inga protester! Jag lånar dig pengarna så länge! Så får vi reda ut det här. Var inte orolig, jag gillar inte heller polisen. Vad heter du? Jag heter David. Han sträckte fram handen. Lucien tvekade en sekund. - Jag heter Sebastian. Det fortsatte halvvägs till hotellet och gick in på en liten restaurang. - Vi vill ha lite mat. Ett par lammkotletter, potatis och en flaska rött. Ägaren, en tjock man med grå mustascher, försvann in bakom ett rutigt skynke och började skrika på någon. - Medan vi äter skall jag berätta precis hur vi skall lösa dina problem. Jag hjälper dig och du hjälper mig. Lucien åt girigt upp brödet på bordet. Ägaren tittade misslynt på honom när han kom tillbaka med vin och två glas. - Sebastian, eller vad du nu heter. Jag har ett problem och du har ett problem. Men tillsammans kan vi lösa varandras problem. Förstår du? Lucien hade munnen full med lammkotlett och nickade. - Jag försörjer mig på att förmedla kontakter mellan personer som har samma intressen. Förstår du? Så dyker du upp ur tomma intet! Ta lite mera mat och drick lite till. Du verkar ju alldeles utsvulten! Lucien åt upp en av Davids kotletter innan han kände sig mätt. - I kväll har jag ett litet problem som jag inte har någon lösning på ännu. Jag har lovat leverera en ung man till en adress klockan sju. Men den jag hade tänkt mig åkte fast nu på förmiddagen. Sitter hos bylingen. Inte bra. Jag lever på att hålla mina löften förstår du. Så om jag inte kan leverera lider affärerna. - Leverera? - Leverera en ung man till en bestämd adress klockan sju. Det är inget farligt. En ensam dam som är kåt bara. - Så... - Just det. Du går dit, får betalt och jag skvallrar inte för bylingen. - Men.. - Inga men Sebastian. Davids röst blev plötsligt hård. - Inga men nu. Du räddar mig och därför är jag beredd att rädda dig. I Paris kommer du ingenstans utan att ha rätt vänner vid din sida vid rätt tillfälle. Det här är ett sådant tillfälle. Men jag kastar in en bonus åt dig. - En bonus.. - Någonting extra. Du får förskott på pengarna jag får av kärringen. Då kan du klä dig ordentligt. Kläderna får du behålla. Du går till kärringen och får nya kläder på köpet. Vad sägs? - Jag vet inte.. - Du har inte mycket att välja på. Det är min åsikt. Inte mycket att välja på alls faktiskt. Antingen hjälper du mig eller så hämtar jag snuten. Lucien nickade sakta. - Ok. Jag gör det. - Bra! Jag visste att det gick att lita på dig. Då går vi och fixar nya kläder till dig. - Men jag måste vara tillbaka till klockan nio i kväll. Då stänger dom porten på hotellet. - Nio? Är du inte klok? Du kommer att vara där hela natten! - Men hur gör.. - Inga men nu Lucien! Du kommer tillbaka hit på morgonkulan. Så ses vi här. - Om jag sticker med pengarna då? - Du skulle inte hinna två kvarter innan jag fått tag på dig. Så skulle jag sprätta upp dig från halsen till naveln och kasta dig i Seine. Tänk inte ens tanken. De vandrade tillbaka mot parken men tog av innan de nått den och följde vindlande gator som allt eftersom blev bredare. Husen blev förnämare och det slutade lukta illa. Leran ersattes av torra trottoarer och fotgängarna av hästekipage. Lucien följde David in i en affär med tyger och kläder där David uppenbarligen var igenkänd. Där provade de ut helt nya kläder till Lucien. Det tog hela eftermiddagen. Tre skräddare kilade om varandra med plagg in och ut från ateljén. Försäljaren, en äldre man med vänligt utseende och tvinnade mustacher, pratade oavbrutet med David. Flera namn återkom och ibland skrattade de åt varandras skämt. Lucien fick nya underkläder, en skjorta, väst, kavaj och rock, byxor, ett par handskar, en käpp och hatt. David betalade men så kom de på att Lucien saknade anständiga skor. Ett av biträdena pilade iväg och återkom med flera par Lucien valde mellan. Sedan gick de till frisören som klippte, rakade och duschade honom med parfym. David höll upp en spegel. Lucien kände knappt igen sig. Från lortig landsortspojke till en vacker ung man på några timmar. - Lucien. Åh Lucien. Du kommer att gå långt om du spelar dina kort rätt. Lucien svängde på sig framför spegeln och svingade käppen. Hans älskarinna och hålan Angloumême kändes redan avlägsna. Han hade redan sett bodflickor tjusigare klädda än hans älskarinna. Han hade sett marknadsgummor som var vackrare. För att inte tala om skymtarna av kvinnorna i hästdroskorna eller i den öppna vagnarna. Nu skulle bara ordna med grevinnan och sedan stanna i Paris! Slå sig fram och bli något! De hemska minnena från gårdagsnatten var som bortblåsta. - Nu går vi och dricker ett glas innan det är dags för dig att göra rätt för dig. Lucien kom tillbaka till verkligheten. Han stirrade på David och kom ihåg sitt löfte. De lämnade frisören och stannade till på en bar lite längre upp på den breda boulevarden. - Vem är det jag skall träffa? - En äldre kvinna som vill ha dig hela natten. - Var bor hon då? - Inte långt härifrån. Styrkt av spriten började Lucien känna sig lite småkåt. Det kunde ju inte vara så farligt att knulla med en lite äldre kvinna en natt. - Du skall se att jag kommer att göra rätt för mig! - Bra Lucien! Det är rätt inställning. Innan vi går dit vill jag bara säga att hon gillar att leka lite annorlunda lekar. - Hur då? - Hon har bett om en pojke som skall vara hennes son. Spela lite teater bara. Svara med "Ja mamma" och "Nej mamma" så gillar hon det säkert. Skäm inte ut mig! Jag är känd för att alltid leverera förstklassiga produkter. Lucien blev vit i ansiktet och golvet gungade. De lämnade baren och strosade fram. Flera kvinnor vände sig om och tittade uppskattande efter Lucien. Till slut nådde de en mörk tvådelad träport. David dunkade på den. En liten lucka for upp. - Leverans till baronessan enligt överenskommelse. David vände sig mot Lucien. Låset gnisslade. - Lycka till och njut! Vi ses på restaurangen. David tryckte hans hand och försvann. Porten öppnades och Lucien steg in i det svarta hålet.
Baronessan En betjänt i livré granskade honom i skenet från en fackla. - Kom med här. Det ekade när de gick genom valvet och in på den inbyggda gården. Det luktade hästdynga och köksavfall. Ljusen från gårdsfönstren kastade oroliga skuggor på fasaden och stenläggningen. En brant trappa ledde till en dörr en våning upp. Lucien tog ett stadigt tag i ledstången. Betjänten öppnade dörren, släppte in Lucien och höll fram höger hand. - Er käpp och Era handskar, monsieur. Lucien rodnade och lämnade ifrån sig sakerna. - Baronessan tar emot Er på andra våningen. Tredje dörren till vänster. Han fick ett litet fat med ett tänt stearinljus. Betjänten försvann genom en dörr. Lucien hörde skrammel av grytor. Det luktade brynt lök. Han trevade sig försiktigt uppför trappan. En vagn dundrade förbi på gatan utanför. Skratt ekade från köket nedanför. Han räknade dörrarna och stod till slut framför den tredje dörren. Han knackade två gånger. - Entrez! Lucien fuktade läpparna och öppnade dörren. En kvinna i femtioårsåldern kom emot honom med öppna armar. Hon omfamnade honom. Han gav henne en fumlig kram. Hon luktade parfym. - Jag är så glad att du fortfarande vill träffa din gamla mamma. Hon tog ett steg bakåt och behöll Luciens händer i sina. Hon bar en löst knuten blå sidennegligé. Det tunna glansiga tyget kastade mjuka reflexer. Hon smekte hans kind med kalla fingrar. - Lika stilig som vanligt. Ge mamma en ordentlig kram pojken min! De omfamnade åter varandra. Hon släppte honom efter en stund. - Du måste vara frusen! Hon gick fram till bordet där kallskuret, vin och frukt stod uppdukat. Lucien kastade en snabb blick runt i rummet. Vid ena väggen stod en bäddad jättesäng med sänghimmel. Vid bordet stod en bred divan. Hon gav honom ett stort glas varmt vin. Han tömde det till hälften och kände sig tafatt. - Kom och sätt dig! Hon satte sig på divanen vid fönstret och klappade med handen på platsen bredvid. Lucien satte sig. Han drack resten av vinet. - Hur har du haft det, mon fils? Lucien skruvade på sig. Vad skulle han säga? Det enda han kunde komma på var att berätta vad som hänt honom i Angloûmême och flykten till Paris. Han uteslöt introduktionsbrevet och att han blivit bestulen. - Berätta mera om flickan och mamman i vagnen. Vilka små horor! Lucien hittade på fler detaljer när den gamla gubben blivit avsugen i vagnen. Baronessans ögon blev fuktigare och fuktigare. Hon lade sin hand på hans lår. - Mamma blir alldeles konstig när du berättar.... Hon flyttade sig närmare. - Du måste vara varm. Du får allt klä av dig lite mon fils... Lucien satt till slut i skjortärmarna. Vinet började göra ordentlig verkan. I dunklet såg baronessan faktiskt inte så illa ut. Hon hade säkert varit mycket vacker en gång i tiden. - Kyss mig mon fils... Lucien lutade sig framåt och kysste henne på båda kinderna. - Inte så....på munnen..... Lucien tryckte sina läppar mot hennes. Hon körde in tungan i hans mun och drog honom till sig. For med händerna genom hans hår. - Mmmm....så ja....nu känner jag igen min stygga pojke..... Hon knuffade honom bakåt och lade sig på hans bröstkorg. - Smek din mamma nu pojken min....smek din gamla mammas kropp som bara du kan göra... Lucien kupade händerna och började smeka baronessans stjärthalvor under det glatta tyget. Hon kysste honom hårt, virvlade med tungan och höll fast honom. Hon kupade sin finlemmade hand mellan benen på honom. - Mmmm...pojken har med sig mammas stora leksak i kväll känner jag.... Hon fumlade med knapparna. Slet nästan upp dom. Drog hårdhänt ner kalsongerna på låren. Luciens kuk sprätte upp. Hon tittade gillande på den. - Mmmm..lika fin och tjock som mamma kommer ihåg den.... Lucien började kyssa hennes hals. Hon stödde sig på armbågen. - Mmmm...dags att dia pojken min.... Hon öppnade negligén och lät bröstet trilla ut. - Dia mamma ordentligt nu... Lucien tog den bruna bröstvårtan i munnen och började suga på den. Smekte den med läpparna och tungan. Bet lite lätt i den. - Mmmm...just så....just så...sug mammas bröst... Hon greppade kuken och började sakta runka honom. Lucien smekte henne över ryggen och upp över skuldrorna. Ner till skinkorna igen. Han började bli rejält kåt. - Det andra bröstet vill också vara med och leka.....titta här pojken min....bara för dig...bara för min lilla pojke... Hon reste sig upp ytterligare och tryckte ner det andra bröstet i Luciens ansikte. Han slickade och sög det mjuka köttet. Han snodde in den andra hårda bröstvårtan mellan fingrarna. Drog lite i den. - Åhhh.....stygga gosse....göra sin mamma alldeles het och kåt.... Hon slutade runka honom. Höll hans ansikte i ett järngrepp och kvävde honom nästan med sin kyss. - Tafsa mamma mellan benen nu...åhhh...jag vill känna dina fingrar mellan benen nu.... Lucien var inte sen att lyda. Han hittade raskt skåran. Det var blött och kladdigt. - Känner du hur mamma savar....känner du hur kladdigt det är.....tycker du om mammas kladdiga fitta...... - Ja mamma....jag tycker om mammas kladdiga fitta.... Hon knäppte upp hans skjorta och slet den över huvudet på honom. Rispade honom över bröstkorgen, hela vägen ner över magen och tog den hårda kuken i ett bestämt grepp. - Du vet vad som händer med olydiga pojkar som gör sin mamma så här kåt..... Han vågade inte svara. - De måste lägga sig över mammas knän..eller hur....eller hur pojken min? Hennes blick tålde inga motsägelser. - Så...vad väntar du på? Hon slutade kyssa och smeka honom och reste sig upp. - Ställ dig på golvet och klä av dig naken olydiga pojke. Jag har ju sagt att du inte får göra mamma kladdig. Eller hur? Vi har pratat om det så många gånger...och du kommer tillbaka gång efter gång och gör samma sak.... Lucien stod framför henne på mattan. Han klev skamset ur byxor och kalsonger. Hon lutade sig framåt och greppade den droppande lemmen. - Vilket stygg pojke....hetsa upp maman och bli kåt själv...förföra sin mamma....du är vacker...finlemmad som en fröken..ställ dig på knä... Blodet dunkade i pålen. - Åhhhh..... Hon lutade sig tillbaka mot divanens ryggstöd och åt honom med blicken. Negligén hängde över axlarna. Så klappade hon lätt på låret. - Kom hit nu... Han lade sig tillrätta. Det mjuka tyget smekte hans nakna kropp. Hon knep de gropiga låren runt kuken. Den blev om möjligt ännu hårdare. - Mamma måste straffa sin olydiga pojke....smisk är det enda som hjälper...rejält med smisk... Den smeksamma rösten var borta. Hon väste fram orden som en ond ande. Det första slaget landade på hans skinkor. Det sved till. Så ett slag på den andra. Efter en stund blev slagen hårdare. Lucien svettades. - Såja...lite dask på stjärten har aldrig skadat någon...eller hur gossen min... Dask. - Komma hit och vara kåt på sin mamma... Dask. - Har aldrig varit med om en sådan syndig liten gosse... Dask. Varje dask kändes som om baronessan tryckt in en nåldyna i skinnet. Dask. - Mmmm..nu börjar dom bli röda och fina.... Hon smekte skinkorna. Smekte honom ner till pungen och tryckte tummen mot den bruna rosetten. - Mamma blir ännu kåtare nu.....det är bäst jag tar kåtheten ur kroppen på dig en gång för alla... Slagen blev hårdare och hårdare. Lucien började tappa lusten för leken och försökte skydda sin illröda bakdel med handen. Men baronessan skrek åt honom att ligga still och bände upp armen på ryggen på honom. Till slut började Lucien hulka och bad henne sluta. - Sluta? Baronessan skrattade. - Å nej pojken min. Mammas bestraffning skall kännas ordentligt... Så fortsatte hon. Hon slutade först när Lucien grät och skrek om nåd. Då slutade daskarna komma. Det blev tyst. - Ställ dig på golvet. På knä! Hon skyfflade ner honom på golvet. Hennes hår var i oordning och negligén låg runt hennes breda höfter. Hon fattade tag om hans haka och vred upp det tårdränka ansiktet tills hans ögon mötte hennes. - Mamma gör det här för ditt eget bästa. Be om förlåtelse och tacka mig. Sedan kan du hämta lite mera vin. Lucien stammade fram en förlåtelse och ett tack för bestraffningen. Skinkorna var två glödande helveten. Baronessan rättade till sin klädsel. Han gav henne ett glas vin. Hon ställde det i från sig och tog honom i sina armar. Lucien grät ut. Tårarna rann.¨ - Såja...såja....du vet att mamma inte tycker om att straffa sin pojke...men ibland måste maman göra det för ditt eget bästa..... Hon smekte honom varligt över håret. - Ta ett glas vin och sätt dig bredvid mig här. Nu är det över, mon fils. Nu är det över.. Lucien hällde upp ett glas vin och satte sig åter bredvid henne. Hon verkade lugnare nu. Han hade tappat greppet om tiden. Han började bli dåsig av vinet och kände sig sömnig.
Morgon hos baronessan. Baronessan reste sig. Sidennegligén böljade runt hennes kropp och hon strök ett par hårtestar ur pannan. Hon hällde upp mera vin och vände sig mot honom. - Vill ponken sova hos maman i natt? Lucien såg henne rakt i ögonen. På blicken förstod han att lekarna var långt ifrån över. - Kom hit och kyss mig...ordentligt.. Lucien reste sig från divanen. Kuken hade slaknat. Det värkte i pungen. - Är du hungrig vännen min? Hon hade ena handen i sidan. I den andra höll hon en skiva rostbiff. - Ner på knä... Hon ställde sig bredbent framför honom och drog långsamt isär negligén. Så rullade hon ihop den tunna köttskivan och drog den flera gånger i den våta springan. Han kände hennes lukt och gapade. - Duttig ponke....god marinad...eller hur? Hon tog en skiva till och höll den framför lustgården. Lucien böjde sig framåt och började nafsa i köttbiten. Han kunde inte låta bli att kyssa baronessans svullna blygdläppar. - Inte så bråttom.....du var mig en ivrig en..längtar du så efter mammas knullhål... Hon tryckte milt bort honom. - Ställ dig upp..... Han ställde sig upp. Hon plockade upp ytterligare en skiva och lindade den runt hans kuk. Baronessan föll på knä och tog den i munnen. Lucien lade händerna på hennes huvud. Hennes tunga och mun slök långsamt köttbiten. Sedan sög hon och pratade om vartannat. - Mmmm...mammas stora leksak....mammas härliga leksak...den är så tjock och stor....mamma vill ha kuk ikväll....länge och hårt pojken min....vill du det..knulla mammas kåta fitta.... Lucien kunde bara stöna till svar. Han hade aldrig varit med om maken. Hans älskarinna brukade suga honom, men inte så här skönt. - Nu lägger vi oss gossen min.. Hon reste sig och tog ett bestämt tag om kukroten. Hon knuffade ner honom på dunbolstret och ställde sig på knä ovanför honom. - Nu skall du knulla mamma...och nåde dig om det går för dig...då hämtar mamma riset.. Så förde hon in honom i sig. Det gurglade när hon satte sig. Lucien sköt emot med höfterna. - Såja...knulla den gamla kärringfittan ordentligt...mmm....såja...hårdare...längre in kan du....AAhhhh.... Det rann ur henne. Håret stod som en aura. - Mamma rider ponkens kuk....AaaaHHHH... Så började hon smeka en punkt strax ovanför mynningen. Lucien förstod inte vad hon gjorde men det verkade skönt för efter en stund blev hennes andning djupare. Lucien var helt koncentrerad på att hålla sig. Så kom ett kvidande läte från henne. Det lät som om hon hade ont och njöt samtidigt. Det ryckte i hennes kropp. En gång. Två gånger. - Oui...oui...maintenant.....kNUlla mig nu....knulla kukhålet....oui...oui...OUI...... Så föll hon i hop över honom. Tung, svettig och tillfredställd. - Mår mamma bra? Hon reste sig efter ett par minuter och kysste honom leende på munnen. - Jag mår underbart...du är duktigt...mycket duktig...mamma tycker om sin leksak...väldig mycket.... Hon rullade av och Lucien visste inte vad han skulle göra. Utanför började det ljusna. Baronessan kröp ner under täcket. - Kom till mamma....kryp ner hos mig....sov hos mig..så kanske mamma har en överraskning..... Hon ringde i klockan. Efter ett par minuter knackade det försiktigt på dörren. - Entrez! En flicka i Luciens ålder med håret på ända ställde sig innanför dörren och neg. - Vad önskar baronessan? Lucien låg och stirrade i taket. Baronessan lyfte på täcket och pekade på Luciens insmetade halvhård kuk. - Den behöver rengöras och mjölkas. Ge mig ett glas vin. Pigan kom med ett glas. Baronessan tog en klunk. - Det här vill jag se ordentligt.....kom och lägg dig hos mamma..... Hon lyfte bolstret, pallade upp kuddarna bakom ryggen och särade på benen. - Här skall du ligga pojken min....mellan mammas ben..... Lucien lade sig tillrätta. Baronessan började smeka hans bröstkorg. - Men sug av honom då din lilla slinka! Pigan gjorde som hon blev tillsagd. Lucien skrek rakt ut när säden sprutade rakt ner i pigans hals. Uttröttade somnade de i varandras armar när pigan lämnat dom. Lucien vaknade av skarpa solstrålar på ögonlocken. Han störtade upp och började klä sig, rädd för att ha missat mötet med David. Baronessan sov och i dagsljus kunde Lucien inte förmå sig att tycka att hon var tilldragande. Han stod påklädd vid fönstret när han hörde baronessans röst bakom sig. - Skall du redan gå pojken min....kom och kryp ner till mamma igen.... Hon lyfte på täcket - Vi kan ligga här hela dagen. Lucien började finna sig i teatern. - Men mamma....tyvärr..jag har ett viktigt möte... Han skruvade på sig. - Har du problem med pengar igen? Det är väl tur att du har din maman.. Hon tog fram en liten läderpåse ur bordslådan bredvid sängen. Hon räknade upp mynt. - Kom till mamsen....en kyss innan du går... Lucien gick fram till sängen. Böjde sig ner. Doften av svett och otvättad fitta skar i näsan. Hon kysste honom och greppade honom mellan benen. - Välkommen tillbaka... Hon räckte honom mynten. De brände i handflatan. Baronessan räknade upp fyra mynt till. - Bonus... Hon vände sig runt och drog täcket runt kroppen. Lucien lämnade henne och halvsprang nedför trappan. På bänken innanför dörren plockade han åt sig käpp och handskar. I portgången stannade han och räknade pengarna. Bara bonusen skulle hålla honom flytande i över en vecka. Han tog sig ut på gatan. Mynten klingande i fickan. David satt och väntade på honom. - Betalning tack. Lucien gav honom tio mynt. - Du får fyra. Sköter du dig blir det mera nästa gång. Lucien lade mynten i fickan. - Hur var det? Lucien berättade vad som hänt. - Och du fick sova kvar? Och fick en avsugning? Han tittade misstroget på Lucien. - Du ljuger inte nu va? Lucien skakade på huvudet. - Det verkar vara ödet som fört oss samman Sebastian. David log och beställde in en rejäl frukost. - Jag bjuder. Du måste vara utsvulten. Lucien kastade sig över maten. David tittade roat på honom. - Baronessan är en viktigt kund. Hon brukar vara svår att tillfredställa. Hon var en skönhet en gång vet du. Älskarinna till en av kungens kammarherrar. Det ryktades att kungen knullade henne några gånger. Så det är inte vem som helst du spetsat i natt. David var tyst en stund. - Sebastian, jag har ett förslag. Jag har en annan kund i morgon kväll. Om du är intresserad? Lucien tittade på honom. - Jag är här för att rentvå.. David tittade honom stint i ögonen. - Du har en lysande framtid i Paris om du sköter dina kort. Men utan kontakter kommer du ingenstans. Vem är det du skall lämna brevet till? - Grevinnan D'Épigny. David visslade till. - Där ser man. Justitieministerns fru. Men tro inte att det bara är att gå dit och lämna brevet. - Men.. David skrattade roat. - Du vet inte mycket om Paris, eller hur? Du kommer aldrig att få lämna det där brevet. För grevinnan kommer aldrig att ta emot dig. Lämnar du brevet till tjänstefolket torkar dom sig i baken med det. - Men hur skall.. David tittade allvarligt på honom. - Du ligger illa till. Helt klart. Efterlyst. Inga kontakter. Brevet är inte värt någonting. Och du är snart utan pengar. Luciens värld rasade samman. David hade rätt. - Men vad skall jag ta mig till? David drack upp det kalla kaffet. - Sebastian. Vi kan hjälpa varandra. Du behöver nya papper till att börja med. Det kan jag ordna. - Men jag har inga peng.. David satte upp handen i luften. - Sant. Men du kan hjälpa mig igen. - Den nya kunden? - Alldeles riktigt. Kunden kan hjälpa dig nå justitieministern direkt. Vad säger du om det? Lucien satt tyst en stund. - Men jag är ingen horpojke som säljer.. David började gapskratta. - Det är du visst! Nu diskuterar vi bara priset. Det blev tyst. - Seså. Inga sura miner. Tjänster och gentjänster. Du verkar ha talang för det här Sebastian. Jag kan ge dig kunder. Varje dag om jag vill. - Vad är det för kund och vad skall jag göra? David log. - Så ja. Mycket bättre. Jag berättar allt i eftermiddag. Vi ses här klockan tre. Då är vi överens? Du får en ny kund av mig. Efter det får du nya papper av mig. Det enda du behöver tänka på är att hålla dig undan för polisen fram till klockan tre. David lutade sig framåt och tog Luciens handled i ett stadigt grepp. - Inga tricks. Klockan tre. Här. Så log han vänligt igen och reste sig. Sedan var han uppslukad av folkvimlet på gatan utanför.
Avslöjad Lucien beställde in en kopp kaffe till. Kärror, vagnar och hästar passerade på den trånga gatan. Gesäller, horor och enkelt klädda män och kvinnor försökte undvika att bli överkörda. Byrackor sprang runt i sörjan på gatan och skällde. Alla borden i restaurangen var fyllda nu. Rösterna och ljudet från gatan surrade i öronen. Lucien återvände till hotellet. Han köpte en bok på vägen hem. Pengarna i börsen tyngde fickan. Hotellvärdinnan stod på post bakom disken. - Välkommen tillbaka. - Tack madame. - En tillfredställande natt? Lucien rodnade. - Jag vet inte vad herrn haft för sig. Men jag tycker inte om det. Snuten kanske börjar ställa frågor. - Jag har inget att dölja. - Fina kläder har han skaffat också. Säkert fin kropp under dom. Vad sägs om lite intim samvaro på herrns rum. Så kniper jag käft. Lucien tittade på den gamla haggan och skyndade upp för trappan. Hon skrek efter honom. - Det skulle göra gott med lite lammkött mellan benen. Lucien slog igen och haspade dörren. Det hade hänt mera i hans liv det sista dygnet än alla andra dagar sammanräknade. Paris! Detta var verkligen möjligheternas stad. Han lade sig på sängen, stirrade på den smutsiga rutan en stund och somnade. Han vaknade av att någon bankade på dörren. Han satte sig upp. - Ja? - Öppna dörrn unga herrn. Värdinnan ryckte ett par gånger i den. - Har ni låst? Är ni rädd för någe? Lucien gick och öppnade. Hon fyllde upp dörröppningen. Det luktade surt vin. Lucien backade ett steg. - Gendarmerna kommer snart. - Ville ni något speciellt madame? Jag är trött och vill sova. - Något speciellt? Det kan unge herrn ge sig på. Hon klev in och stängde dörren bakom sig. - Dra ner brallorna. Hon tittade stint på honom. - Annars skvallrar jag för polisen. Lucien vek ner blicken. Värdinnan skrattade tyst. - Var det inte det jag kunde svurit på! Seså, häng ut den! Hon satte händerna i sidorna. Lucien lät byxor och kalsonger falla till golvet. - Det var inte mycket att komma med. Unge herrn får värma upp mig först. Utan att vänta en sekund knuffade hon ner Lucien på sängen och satte sig på sängkanten. Han låg klämd mellan väggen och henne. Hon började tafsa på honom med sina smutsiga händer. - Lite lammkött, stjärtgossen min. Lucien protesterade. - Jag är ingen stjärtpojke. - Jaså? Du ser ut som en i alla fall. Hon knäppte utan krusiduller upp hans väst och skjorta. De hamnade i en hög på golvet. - Vit, len och smal. Som en ung kvinna. Hon drog de skitiga fingrarna genom hans hår. - Mjukt och långt. Med lite smink och en kjol kunde du vara min dotter. Lucien mådde illa. Han ångrade bittert att han återvänt till rummet. Hon luktade avskräde, gamla matrester och hade andedräkt som en tandsjuk hund. Fingrarna liknade klor. - Min man fluktar bara efter bagarns slynor tvärs över gatan. Själv har jag inte haft kuk på flera månader. Sista gången var studenten som låg efter med hyran. Lucien tyckte innerligt synd om honom. Hon började runka honom. - Nu är det bäst att den blir hård. Annars sitter herrn på gendarmeriet i eftermiddag. Hon skrattade hest och knöt upp livstycket med andra handen. Brösten ramlade ut. - Fina pattar va? Hon slutade runka och pressade i hop bysten. Så grenslade hon honom, lutade sig fram och begravde det mjuka köttet över hans ansikte. Lucien kippade efter luft. - Nu är herrn inte så viktig av sig tror jag. Kuken vägrade resa sig. Hon pressade ner hans näsa mellan brösten. Han fick inte luft. Desperat försökte han bryta sig fri. Men hon var för tung. - Ligg still och slicka pattarna! Han fick ut tungan. Han sparkade med benen för sitt liv. Då släppte hon på trycket. Han drog in luft så lungorna värkte. - En gång till. Slicka ordentligt den här gången. Han försvann åter in i det mjuka slappa illaluktande mörkret. Hon ömsom ökade och minskade trycket. Han sparkade med benen, fäktade med armarna och försökte häva sig upp. Allt för att få luft. Så släppte hon efter. Det dånade i huvudet. - Ligg stilla pojken min. Det här var roligt. Hon hävde sig ner igen. Den här gången trodde han att skulle kvävas. Med all kraft han var mäktig försökte han komma åt en gnutta luft. Ett par gånger lyckades han nästan. Men hon lade sig omedelbart tillrätta på honom. Låste fast hans ben mot madrassen. De slappa låren slog mot pungen. Den här gången svartnade det för ögonen. Han trodde han skulle dö. Det dansade stjärnor när hon äntligen lät honom andas. Hon skrattade. - Mår lilla herremannen bra? Se till att få upp den så jag kan sitta bekvämt. Hon skrattade igen. Hennes andedräkt tårade ögonen på honom. Hon satte sig gränsle över bröstkorgen och låste fast hans armar med knäna. Kjolen kasade upp över höfterna. - Titta på buskfittan. Som en urskog. Hon grep honom i håret. En svart sumpmark tornade upp sig framför hans ansikte. Hon försökte göra honom hård med den andra handen. Lucien var yr och lät som en blåsbälg. Trycket över bröstet var nästintill outhärdligt. - CHÉRIE!!!!!! - Merde! Vad fan vill det där odugliga kukhuvet nu då? Hon klev omedelbart av. - Du stannar där du är. Hon knöt ihop snörlivet innan hon öppnade dörren. - Jag kommer tillbaka. Hon låste dörren och klampade utför trappan. Lucien stapplade upp på golvet. Gick fram till fönstret och tittade ut. Tre våningar upp. Han tryckte på fönstret. Det rörde sig lite. Ett par kraftiga slag med handflatan på ramen fick upp det. Utanför fanns en två decimeter bred kant. Han lutade sig ut så långt han vågade. Men såg bara brant skiffertak åt båda hållen. Långt därnere låg gården i skugga. Kvickt drog han på kläderna. Väskan fick han strunta i. Breven! Breven från älskarinnan! Introduktionsbrevet! Med börsen i fickan och breven innanför västen kröp han försiktigt ut genom fönstret. En vindil fick honom att tappa andan av rädsla. Han lade sig mot taket och tog spjärn mot kanten med skorna. Han brände handflatorna. Fönstret satt i en alkov. Om han bara kunde nå det platta taket där uppe. Då var han halvvägs till taknocken. Han hörde duvorna kuttra. Om han böjde benen och sköt ifrån kunde han kanske nå taket, få grepp med fingrarna och häva sig upp. Han böjde knäna försiktigt och sköt ifrån. Fingertopparna snuddade knappt taket. Han kasade neråt. Mot kanten och ett fritt fall ner på gården. En sko gled över kanten. Han la all tyngd på det andra benet. Lårmuskeln skrek i protest. Han tryckte sig mot taket. Då hörde han buller genom det öppna fönstret. Högljudda röster. Gendarmerna! Plötsligt blev han lika lugn som vid duellen. Han tittade åter döden i vitögat. Nu hade han bara ett försök kvar. Han slappnade av, tog ett djupt andetag, sköt ifrån, kastade sig uppåt, vred kroppen genom luften, fick ett fast grepp med fingrarna om alkovtaket, hävde sig upp och lade sig platt på taket.