Lucien hörde honom säga "det var bara en katt". Mässandet fortsatte. Lucien satt blickstilla. Han smög nedför trappan och öppnade dörren. Innanför låg Adèle. Pigan som fått smaka ridpiskan. Hon var blodig från magen och neråt och hade ett djupt jack i armen. Hon var livlös. Utan att veta varför slet Lucien av henne halsbandet med krucifixet och stoppade det i fickan. Han stängde dörren. Någon bankade på trummor inne i matsalen. På väg upp till rummet såg han kvinnorna dansa en obscen dans runt bordet. På bordet låg tre levande kaniner. Han kom tillbaka till rummet och föll i en dvala fylld av mardrömmar. Monsieur och Madame M. väckte Lucien. De stod bredvid sängen i skenet från ett stearinljus. - Drick! Madame M. höll fram en bägare. Lucien vågade inte tänka tanken vad som rann ner i halsen. Det smakade sött och sliskigt. Madame M. hade fortfarande fallosen spänd mellan benen. - Upp lilla vovven. Matte är kåt. Madame M. hoppade upp i sängen. Tog tag i Luciens höfter och drog upp honom. Lucien var medveten om vad som höll på att hända men det var som om han inte hade en egen vilja längre . Han var inte ens säker på att det hela inte bara var en dröm. Men så kände han något hårt pressas mot rosetten. - Kämpa inte emot. Slappna av. Madame M. daskade honom irriterat på skinkorna ett par gånger. Så försökte hon igen. Fallosen gled in en liten bit. Lucien kved till och den gled ut. Madame M. daskade honom hårt två gånger. - Slappna av hynda! Hon satte den i position igen och spottade på den ett par gånger. - Njut av att bli bestigen hynda! Hon var som en annan person. Medan Madame M. ömsom skällde, smiskade och smekte honom fyllde hon honom. Lucien stönade. - Släpp efter nu så glider den in hela vägen. Lucien trodde han skulle gå av på mitten. När hon kommit till botten i honom kom ilningar av smärta i hela magen så fort han rörde sig det minsta. - Nu är det dags! Monsieur M. hoppade upp i sängen. Lade sig raklång så att skrevet hamnade mitt för Luciens ansikte. Monsieur M. knäppte långsamt upp byxorna. - Titta på när den kommer ut hynda! Lucien rullade den sakta mellan handflatorna. När blodet gjort den hård slöt han försiktigt läpparna runt den. Monsieur M. långdragna stön eggade honom att fortsätta. Madame M. juckade mjukt och höll ett stadigt tag om Luciens höfter. Monsieur M. tryckte fast Luciens huvud och juckade med höfterna. - Är hon duktig, chérie? - En riktig liten kuksugerska. - Jag kommer in så djupt i vår lilla hynda. Lucien runkade och sög Monsieur M. långsamt och mjukt. Arbetade med läpparna och tungan. Hostade till ett par gånger när Monsieur M. sköt fram höften extra. - Mmm. Ta den långt ner i halsen som en riktigt duktig hora. Madame M. körde in naglarna i Luciens höfter och fortsatte jucka med långa tag. Smärtan var inte längre lika ihållande, utom när hon sköt ner den konstgjorda kuken i botten på honom. Monsieur M. drog med jämna mellanrum ut kuken ur Luciens mun. Drog den över hans läppar och stoppade den halvvägs in i Luciens mun och uppmanade honom att arbeta med tungan. Monsieur M:s andning blev tyngre. Oregelbunden. Det ryckte till. Lucien gjorde sig beredd. Han tog ett djupt andetag. Lucien kände en tunn stråle i slå mot baksvalget. Så återkom den bekanta smaken i munnen. Monsieur M. sjönk belåtet ihop. Madame M. drog långsamt ut falossen. Lucien skrek till när den sista delen av det snidade elfenbenet lämnade honom. - Lägg dig på rygg! Monsieur M. lade sig på armbågen och tittade intresserat på. - Huvudet åt andra hållet! Madame M. satte sig tillrätta med ryggen mot Lucien. Paret började kyssas. Sedan red hon Lucien snabbt och effektivt. Han sprutade strax efter att hon var klar. Hon flyttade snabbt bakåt och tryckte sitt kladdiga underliv mot Luciens läppar. - Gör rent efter dig, hynda! Medan Lucien gjorde rent låg paret och kysstes och kramades en lång stund. Till slut flyttade hon på sig. - Slicka mina fötter tills jag somnar.
Håll till godo! Åter i Paris. Återigen vaknade Lucien med Madame M:s fot över munnen. Solen sken in genom fönstren. Monsieur M. stod omklädd vid dörren. - Jag måste träffa greve d'Épigny en stund. Väck Madame M., ät frukost och gör er klara för avfärd. Han försvann ut genom dörren. Lucien skakade försiktigt på Madame M:s axel. Hon gäspade. Blusen och masken var borta. Fallosen också. Lucien undrade om gårdagskvällen och natten bara varit en dröm. Men en snabb ilning av smärta genom ryggen när han ställde sig på golvet förkunnade motsatsen. - Madame. Det är dags att gå upp. Hon vände sig om. Håret låg som en eld runt huvudet. - Har jag gett dig tillåtelse att lämna sängen? - Nej, Madame. Hon lade sig på rygg och särade på benen. - Slicka matte ordentligt. Lucien kröp tillbaka upp i sängen och lade sig på plats. Madame M. drog honom mjukt emot sig och Lucien stack in tungan. - Inte så bråttom. Runt omkring först. Långsamt. Hon tog ett fast tag i Luciens hår och flyttade runt det efter eget behag. Hon suckade och stönade. Lucien började vakna till liv. - Utanför mattes springa nu lilla valpen. Långsamt och fint. Hon drog Luciens huvud upp och ner och fram och tillbaka. - Nu kan vovven sticka in tungan. SÅÅÅ. Precis. Sniffa vovven. Sniffa mattes fitta. Lucien begravde näsan så långt in han kunde. Hon krokade benen runt nacken på honom och nitade fast honom. Lucien började bli trött i tungan. Plötsligt kramade det mjuka blöta köttet hans tunga och näsa flera gånger. Hon släppte greppet och drog en djup suck. - Du är ett naturbarn. Kom och kyss matte. Hon slickade honom ren innan de kysstes. Så kände Lucien hur hon trevade mellan hans ben, hittade det hon letade efter och började smeka honom. - Vill vovven ha en liten belöning? Lucien kunde bara stöna till svar. - Lägg dig på rygg då. Hon grenslade honom. Han drog händerna över hennes raka rygg, över höfterna och låren. Hon böjde nacken bakåt. Han drog henne våldsamt ner över sin bultande lem. - Men lilla vovven då. Så ivrig man kan vara. Spruta i matte nu. Spruta. Lucien kastade upp höfterna. På sjunde jucket lämnade flera flodvågor vit vätska honom. Kvickt hoppade hon av, låste fast hans armar med benen. - Titta noga. Det är mycket frukost. Stora klumpar färsk sperma hängde i mynningen. Hon tryckte sig med ett stön mot hans ansikte. Pressade in Luciens näsa i den slippriga gången. Det rann rakt in i munnen på honom när hon spelade med musklerna. Han lapade i sig allt och fortsatte tills Madame M. klev av. Hon kysste honom. - Nu måste vi göra oss i ordning. Gå och tvätta dig. Du ser ut att behöva det. Jag måste packa. Lucien tog ett ordentligt varmt bad och tvättade sig noggrant. En av pigorna fick komma med mera varmt vatten åt honom. Hon blängde på honom. Han återvände till rummet. Madame M. var inte där. Han tog upp börsen. Ingenting fattades. Han stoppade tillbaka den i fickan. Kedjan till halsbandet följde med när han drog upp handen. Minnesbilderna rusade mot honom. Det hade inte varit en dröm. Adèle var mördad. Halsbandet var beviset. Han gick fram till fönstret. Krucifixet brände i handen. Så gick han hastigt ut genom dörren och ut i korridoren. Fram till trappan. Passerade riddarrustningen bakom vilken han gömt sig. Där stannade han. Lyssnade och fortsatte försiktigt ner. Dörrarna till matsalen var öppna. Runt bordet stod tolv stolar. I mitten på bordet stod en vas med en bukett färska blommor. Snabbt tassade han fram till dörren i hallen. Öppnade och tittade in. Tomt. Han sjönk ner på knä och granskade stenplattorna och väggen. Drog fingrarna på golvet. Partiet innanför dörren var något mörkare. Det kändes fuktigt mot fingrarna. Samma sak på väggen. Det gick inte att se med ögat. Ljuset föll på fel sätt. Men nedre delen av väggen mot golvet var också fuktig. Snabbt drog han igen dörren. När han vände sig om halvvägs upp för trappan frös blodet i ådrorna. Greve d'Épigny stod vid trappans fot och stirrade på honom. Han rusade tillbaka till rummet, låste dörren och lade sig på sängen. När det knackade på dörren var han nära att fly genom fönstret. Men det var en piga som meddelade att vagnen var framkörd. Lucien halvsprang till entrén, snabbt nerför trappan och hoppade in. Han öppnade försiktigt ett ögonlock när han hörde röster på trappan. Monsieur M. ut på trappan. Lucien låtsades sova när han övervakade att packningen blev ordentligt surrad. Greve d'Épigny kysste Madame M. på kinden. Lucien gjorde sig så liten som möjligt. Greveparet stannade vid porten när Monsieur och Madame M. kom ner och satte sig i vagnen. Monsieur M. drämde käppen i taket två gånger. Lucien spelade yrvaken. Vagnen rykte till, piskan klatschade, hästarna frustade, vagnen dånade över borggården och ut på vindbryggan. Lucien slappnade av. Hemresan var långtråkig. Monsieur M. läste dokument ur ett stort skrin som stod på golvet. Bredvid honom satt Madame M. och sov. De stannade ett par gånger för att äta och byta hästar. Lucien försökte också sova. Men varje gång han lyckats slumra till åkte vagnen ner i någon hålighet och han blev klarvaken igen. När dagen gav efter för kvällen låste Monsieur M. skrinet och somnade med huvudet på sin hustrus axel. Det började smattra mot rutorna. Kuskarna svor. Luften i vagnen blev tung och till slut somnade även Lucien. Han vaknade till. Tittade ut. De var tillbaka i Paris. Det var som i ett annat liv. Nu måste han träffa David och få sina nya papper. Det var bara en tidsfråga innan greve d'Épigny skulle låta arrestera honom. Han rös när ansiktena av de två männen från säkerhetspolisen dök upp på näthinnan. Han hade undkommit två gånger. David hade räddat honom över helgen. Nu måste han lösa det själv. Turen skulle förr eller senare ta slut. Han var tvungen att illa kvickt komma på hur han skulle utnyttja halsbandet.. Vagnen svängde av från gatan och in i parken mot bordellen. Madame och Monsieur M. var vakna. Madame M. tog hans hand och tittade allvarligt på honom. - Sebastian. Du kommer att åtnjuta min och min mans beskydd från och med nu. Lucien for upp och kysste passionerat hennes fot. - Madame och Monsieur. Jag är er lydiga tjänare. Hon klappade honom på huvudet och bad honom sätta sig på sätet igen. Vagnen stannade. Monsieur M. tog hans hand i ett fast grepp. - Sebastian. Var försiktig och ta väl vara på dig. Han räckte Lucien ett kuvert. - Ett introduktionsbrev. På det sättet får du alltid audiens hos mig. Utöver det finns en bonus till dig. Glöm inte att diskretion är en hederssak. Han kysste Lucien på båda kinderna. Madame M. gjorde likadant. - Tills vi ses igen, Sebastian! Monsieur M. drog igen dörren. Lucien sprang mot porten. Vagnen slukades av mörkret och störtskurarna. * Madame mötte honom innanför dörren. Hon tog honom under armen. - Kom. David väntar på dig. Hon drog iväg med honom neråt korridoren mot badrummet, men gick in i omärkt dörr till höger. I rummet fanns bara en säng med sänghimmel. Madame gick fram till väggen och drog med handen över tapeten. En lönndörr öppnade sig. - Fortsätt bara rakt fram till dörren. David väntar på dig där. Hon gav honom en slängkyss och stängde dörren. Från åtta små hål i ögonhöjd strilade ljusstrålar. Titthål! Rakt in i rummen. Han motstod frestelsen och öppnade dörren i slutet av gången. David satt tillbakalutad i en fotölj och halvsov. - Dags att komma nu? Jag har väntat i timmar! Så log han åt Luciens förskräckta min. I ljuset såg han plötsligt gammal ut. Sliten. Som om ansiktet Lucien sett tidigare slitits av. - Är du hungrig, mon ami? Lucien nickade. - Sätt dig så ordnar jag fram något. David lämnade honom och låste dörren. Rummet var litet och fönsterlöst. En bred säng stod mot mittemot dörren. Två fotöljer och ett litet bord. En tjock matta. Röda tapeter. I taket satt krokar och tre taljor med block. Lucien tog av sig rocken. Det kliade i fingrarna att titta i kuvertet men han vågade inte innan han var säker på att vara ensam. Han satte sig i en av fotöljerna och sträckte ut benen. David kom tillbaka med ett fat överlastat med bröd, ost och frukt. Han ställde två glas på bordet och slog i vin. - Har det gått bra? Lucien nickade. David räckte honom ett kuvert. - Varsågod. Din del. Han log. - Tyckte du om det? Lucien hade munnen full med bröd och ost. - En del. En del inte. Han öppnade kuvertet. Det var en tjock sedelbunt. Han stirrade på den. - Är allt det här mitt? För en helg? - Det är extra för att du varnade mig för polisen. Jag glömmer aldrig de som gjort mig en tjänst. Pengarna skulle räcka en månad. Och då skulle han kunna unna sig saker också. - Var ska du bo? Lucien ryckte på axlarna och svalde. - Jag vet inte. Polisen bevakar säkert rummet. - Troligen. David räckte honom ytterligare ett kuvert. - Dina nya papper. Lucien tog emot dom. - Vad kostar dom? - Massor i dessa tider. Det är svårt att hitta hederliga förfalskare. För dig min vän kostar det ingenting. Du behöver nya om en månad. - Varför det? - Tumregel. Byt papper en gång i månaden. Lucien fick tusen frågor på tungan men kände att det inte var rätt tillfälle att ställa dom. - Så först var du Lucien Mirage. Sedan Sebastian Honfleur från Lyon. Lucien stelnade till. - Lucien Mirage är mitt riktiga namn. Hur vet du om mitt efternamn? - Jag vet en massa saker om allt möjligt. - Sebastian kom jag på i hastigheten när jag hyrde rummet på hotellet. - Kvicktänkt och smart. Du är speciell Sebastian. Du har smitit från polisen två gånger också. Lucien blev illa till mods. Något i Davids röst fick honom att bli på sin vakt. - Du är illa ute. Albert Rastignac. Delägare i ett rederi i Marseille. I Paris för affärer. - Jag måste hitta någonstans att bo i natt. - Du kan säkert stanna här. Om några timmar har gästerna åkt hem. - Det skulle vara skönt. - Har du funderat på hur du skall lösa duellfrågan. Några uppslag efter helgen? Lucien skakade på huvudet. - Nej. Men pengarna och pappren köper mig lite tid. - Tänk inte för länge bara. Jag säger till Madame att du stannar här i natt. David reste sig och omfamnade honom. - Var försiktig! Vi ses här i morgon. De omfamnade varandra. David lämnade honom. Lucien tog ett päron och lade sig på sängen. Stojjet och musiken gjorde det omöjligt att somna. Han halvdåsade och nynnade med i tonerna från pianot. Det knackade på dörren och Madame kom in. - Ursäkta att jag stör dig. Men jag beöver rummet. Kan du städa undan och gå ut samma väg du kom? Vänta på mig därinne. Lucien plockade ihop maten, tog rocken och drog igen lönndörren efter sig. Kuverten bullade sig i innerfickan på rocken. Han väntade i gången. Efter ett par minuter kom Madame. - Känner du för lite underhållning? Lucien såg tveksamt på henne. - Inte en flicka dumsnut. Du har väl haft jobb så det räcker i helgen antar jag. Ta med dig maten skall jag visa dig en sak. Hennes byst tryckte mot Luciens bröstkorg när hon trängde sig förbi. - Kom! Efter det tredje ljushålet i väggen stannade hon och strök handen mot väggen. En ny lönndörr. En brant trappa ledde två våningar upp. - Utkikstornet är inte bokat ikväll. Stammisen fick förhinder. Hon gick före. Kjolen slog i Luciens ansikte ett par gånger. De nådde en avsats med ytterligare en dörr. Madame gick in först. - Vår hemliga huvudattraktion. Rummet var runt. I mitten stod en bekväm stol och ett serveringsbord på en snurrplatta. Ur golvet stack sex runda mässingstorn upp. - Sätt dig. Lucien hängde rocken över stolen och ställde maten och vinet på serveringsbordet. - Titta i rören. Han tittade ner i ett av mässingsrören. Han såg rakt ner i rummet nedanför! Två personer låg på sängen. Det var som om han stått i inne rummet. - Speglar. Du kan till och med ändra perspektiv i ett par av rummen. Dra ur proppen i röret. Två röster trängde upp. - Men monsieur. Ni är så pervers! Kort fnitter. Djup mansröst. - Det är söndag lilla gräddbakelse. Jag har längtat hela veckan att få tömma mig i din söta bak. Lucien satt tyst och fortsatte titta. Mannen drog av byxorna. Kvinnan ställde sig på knä på sängkanten och drog upp kjolen. Han trängde in i henne utan dröjsmål. - Jag tittar till verksamheten härifrån. Vakterna är inne i rummet på nolltid. Lucien mindes betjänten som öppnat dörren åt honom när han kommit till bordellen med David första gången. Bred över axlarna som en tyngdlyftare på cirkus. - Titta och njut. Du hittar säkert något du gillar. Jag hämtar dig så fort ett rum blir ledigt för natten. Hon lämnade honom. Lucien snurrade ett hack på stolen och tittade in i nästa rör. Rummet saknade möbler. Bara en tjock grön matta och röda kuddar i olika storlekar. Det var tre personer i rummet, två kvinnor och en man. Deras kläder låg kastade i ett hörn. Den blonda kvinnan låg på en kudde med särade ben. Brunetten hade huvudet begravt mellan hennes ben. Mannen höll brunetten i hennes böjda ben. Han slickade henne i skötet och stack ibland in tungan i hennes bruna rosett. Blondinen smekte brunettens bröst och hade mannens springare i tryggt förvar i munnen. Lucien drog ut proppen. Han hörde bara grymtningar, plask och stönanden. Mannen lade sig på rygg. Blondinen snurrade runt och satte sig framför ansiktet på honom. Hon greppade nacken på honom och drog honom mot sig. Brunetten vände ryggen mot dom och sjönk med ett rytande ner över den tjocka, lite korta, kuken. Lucien satte tillbaka proppen. Hällde upp lite vin, tog en brödbit och tyckte att avslutningen på veckan höll på att uppfylla hans vildaste förväntningar. Han snurrade ett hack på stolen. En smal tavla med en naken kvinna hängde ovanför en byrå med en blomvas. En karmstol stod framför en schläslong. På den satt en naken kvinna med benen uppdragna. Framför henne stod en kvinna med små bröst och handen mitt i hårbusken mellan benen. Lucien drog ur proppen. - Du är så vacker att jag inte kan se mig mätt på dig. Visa mig din blomma. Kvinnan som poserade tog bort handen. Kvinnan på schäslongen började smeka ett hängbröst under pärlhalsbandet. Hon reste sig och satte sig i karmstolen. - Kom och sitt hos mig. Jag har längtat efter dina mjuka händer flera veckor. Kvinnan på golvet tog ett par steg framåt och satte sig tillrätta. Kvinnan i stolen lade ena handen på höften på den andra kvinnan och den andra handen började smeka hennes mage. Lucien snurrade ett hack medsols. Två män och en kvinna. Lucien såg hennes ansikte. En av männen låg med byxorna neddragna på sängen. Kvinnan hade ett fast grepp om staken. Den andra mannen hade just knäppt upp byxorna. Kvinnan greppade hans lem. Han hade armen runt hennes hals, som för att hålla balansen. Kvinnan bar en florstunn klänning. Mannen på sängen hade dragit upp den till höften på ena sidan och blottade hennes vita stadiga lår. Lucien kunde inte låta bli att lyssna. - Michelle, ditt lilla stycke! Åh, runka mig. Jag orkar inte stå upp! - Inte den här heller verkar det som. De gapskrattade alla tre. - Jag måste bara få av mig byxorna så jag kan knulla muttan på dig. - Sakta i backarna min favorithingst. Sakta i backarna. Jag vill ha den hård. Inga slapptaskar slipper in i Michelles grotta! Alla tre gapskrattade igen. Lucien lutade sig bakåt i stolen. Han hungrade efter mer. Han tog en klunk vin, åt bröd och ost och slukade ett päron i fyra tuggor innan han vred stolen ett hack till. I förgrunden satt en brunett i en stol med låga armstöd. Bakom henne hängde en svart sidengardin draperad som en halvmåne. En hand vilade på knäet. Den andra smekte skötet. Hon var naken så när som på en skir mintgrön negligé som kasat ner från ena axeln. Hon pratade och tittade mot dubbelsängen längre in i rummet. Lucien drog ut proppen. - Är hon bättre i sängen? - Det vet du att jag tycker. Mannen i sängen hade sällskap av en kvinna med långt brunt hår. Hon runkade honom långsamt. - Runkar hon bättre än jag? Gör hon det skönare? - Kan du inte vara tyst en sekund din gamla häxa? Du är värdelös i sängen. Dina hängpattar eggar mig inte. Inte din slappa fitta. Det här är riktiga kvinnobröst. Han började smeka brösten på kvinnan i sängen. Kvinnan i stolen smekte sig fortare. - Fast kvinnokött. Inte hängiga russin. Titta noga nu! Det här är en trång fitta! Han körde in ett finger i kvinnan på sängen. - Hörde du? Du har inte varit våt sedan vi gifte oss, din frigida kärring. Kvinnan i stolen började snyfta. Vad det berodde på var svårt att säga. Men hon ryckte till ett par gånger och stönade. - Snälla älskling. Knulla mig istället! Mannen drog ut fingret och luktade länge. - Ahh. Färsk fitta. Det är vad jag vill ha. Lägg upp dig jänta! Han började frenetiskt knulla brunetten. Kvinnan i stolen gick fram till sängen. Hon och mannen kysstes. Kvinnan lät som ett rovdjur i röret. - Jag vill ha den lilla slinkan efter dig. Lucien satte i proppen. I nästa rum låg en naken flicka på sängen. På en stol satt en biskop med pussiga röda kinder och med den grå peruken på sniskan. Han andades tungt och försökte få den lilla slappa skinnbiten redo. - Kom och hjälp mig flickunge! En kvinna i blå korsett låg kvar på sängen. Gäspade. - Monsieur har försökt nästan en timme nu. Hon snurrade lojt runt och tittade på honom. - Det är samma sak varje gång. Nästa gång får ni gå till någon annan. - Men det är bara du som kan få mig tillräckligt febrig. Han reste sig och gick fram till sängen. Hans breda svartklädda bak putade upp i luften. Han slickade och sög kvinnans toppiga bröst med köttiga läppar. - Din lilla slyna! Gör mig hård! Han började gråta. Så lade han sig ovanpå henne. Flickan började gapskratta. - Monsieur får ta med biskopskräklan nästa gång. För jag känner absolut ingenting i musen! Biskopen stötte ursinnigt ett par gånger till. Hon fortsatte gapskratta. Då sprang dörren upp och en vakt kom in. - Ni har betalat för en timme, monsieur. Klä på er och lämna rummet! Biskopen svor ett par gånger innan han fått på sig kläderna. Ett rör kvar. En stor säng och ett stort träskåp. En man satt på sängkanten med uppkavlade skjortärmar. - Kom hit och lägg dig över mina knän! En kvinna i svart kort klänning, med bar överkropp och en liten hätta på huvudet trippade fram. Stannade framför mannen och neg. Mannen körde upp handen under kjolen på henne. - Du är en liderlig slinka som måste bestraffas! Kvinnan neg. - Oui, monsieur. Je suis une salope! - På plats! Hon lade sig över hans knän. Han smiskade henne med handflatan så det dånade. Efter en kort stund började hon gråta. Han lade mer kraft i slagen. - Du skall lära dig veta hut, piga! Hon grät och skrek att han skulle sluta. Han skrattade åt henne. - Jag är trött i armen. Upp på sängen med dig! Hon lade sig på rygg med tårarna rinnande över kinderna. Han gick fram till skåpet och öppnade dörren. Så slog han en ridpiska genom luften ett par gånger. - Nej. Nej. Snälla. Jag ber om förlåtelse. Inte piskan. Snälla. Inte piskan. - Det är det enda som hjälper. Piskan är den enda som kan förlåta dig. Han ställde sig jämsides med henne och kopplade ett grepp bakom hennes knä. - Så ja. Är slinkan redo? - Förlåt. Förlåt. Hon skrek när det första slaget randade henne. Hon försökte skydda sig med händerna, men det var dömt att misslyckas. Efter ett tjugotal rapp låg hon och hulkade. - Seså! Jag har knappt börjat. Vänd dig om. Puta på stjärten och sära på benen. Nu är det muttans tur! Lucien satte i proppen. Han somnade i stolen. Madame kom och väckte honom. Han tog sig till rummet där han träffat David. Klädde av sig, lade börsen och breven under huvudkudden och somnade direkt mellan de svala vita nytvättade lakanen.
Lucien vaknade långsamt. De senaste dagarna hamrade i kroppen. Han kände efter under kudden. Allting låg kvar. Planen att få greve d'Épigny att kräla på golvet hade börjat ta form under natten. Han måste ordna ett gömställe för sina pengar, halskedjan och introduktionsbrevet. Tiden var knapp. Han måste förekomma greven. Annars var spelet över.mHan öppnade kuvertet från Moulinsarts. De hade givit honom lika mycket pengar som han fått av David. Det kurrade i magen. Han steg upp och klädde sig. Öppnade försiktigt dörren och kikade ut. Soffor, mattor, stolar och små bord avtecknade sig i ljuset från de nästan helt fördragna draperierna. Han stängde dörren efter sig. Hittade en trappa och gick upp på andra våningen. I rummet rakt fram satt Madame bakom ett skrivbord vid fönstret. Hon hörde honom komma. Bordet var fyllt av sorterade sedlar och mynt. - Godmorgon Albert. - Godmorgon Madame. Han kysste hennes hand. - Sovit gott? - Tack, mycket gott. - Jag skall bara avsluta det här. Sedan äter vi frukost. En dov morrning fick Lucien att vända sig om. Bakom honom stod två muskulösa hundar med blottade tänder. - De är alltid med när jag gör finanserna. Sitt! De satte sig. Den ena gäspade. - Dresserade av mig. Pålitligare än människor. Lucien satte sig i stolen framför skrivbordet. Om Madame drog in så mycket pengar en söndagkväll skulle hon behöva två skrivbord efter veckans bästa dag. Madame askade cigarren. - Hur skall du göra, Albert? Lucien tittade oroligt på henne. - David har berättat det jag behöver veta. Var inte orolig. - Jag måste hitta någonstans att bo under ett par dagar. - Var då? - Vet inte. Ni har kanske ett passande förslag? Hon tittade på honom och blåste ett rökmoln mot fönstret. - Hôtel Termidor. Diskret och bekvämt. Hälsa från Signorina dell' Alba. Då blir du inte uppskörtad. Lucien tackade henne. Hon lade ner pengarna i en plåtlåda och ställde den på bordet. - Nu äter vi frukost. Hundarna lade sig tillrätta på varsin sida om skrivbordet. Efter frukost i Madames privata del i huset satte sig Lucien att vänta på David. - Monsieur! Han vände sig om. Det var Maribelle. Hon var rufsig i håret och bar en tunn morgonrock. Han reste sig och kysste henne på hand. De satte bredvid varandra i soffan. - Ursäkta om jag var tvär mot er förra gången vi träffades, monsieur. - Åh. Inte alls. Jag är så glad att återse er. Kalla mig Albert. De fortsatte prata. Länge och otvunget. Till slut lättade Lucien sitt hjärta för henne. Han berättade om duellen, om natten med baronessan, flykten undan polisen, helgen med paret Moulinsart och mordet han bevittnat. - Vilken berättelse! Hon tog hans hand och berättade sin historia. Styvmodern som tagit henne till Paris. Sålt henne till en bordell. Hur David dykt upp som en räddande ängel första natten. Hur han tagit henne till Madame och lämnat henne under Madames beskydd. Det fanns ingen självömkan eller bitterhet i hennes röst. - Det är min historia Albert. De kramade varandras händer och lovade dyrt och heligt att alltid förbli vänner och hjälpa varandra. - Men Albert! Redan ute på friarstråt! David dök upp från ingenstans. De omfamnade varandra. - David. Låt mig presentera den vackraste flickan i Paris som också skänkt mig sin eviga vänskap, mademoiselle Maribelle! Maribelle vände sig om. Hon och David såg på varandra. Lucien kände hur rummet vibrerade. David tog hennes framsträckta hand och kysste den mjukt. Det sprakade i luften. - Albert. Vi måste ge oss av. Vi har inköp att stå i och du måste hitta någonstans att bo. - Madame föreslog Hôtel Termidor. - Ett utmärkt val. David bugade och kysste återigen Maribelles hand. Lucien tyckte att hennes hand och arm glödde till en kort sekund. - Droskan väntar! Arm i arm lämnade David och Lucien bordellen och steg upp i den täckta vagnen som väntade utanför. Lucien försökte låta bli att stirra på allt nytt och fantastiskt som gled förbi utanför. Husen, vagnarna, statyerna, parkerna, människorna. Det var en helt annan värld än den smutsiga, trånga och fattiga del av Paris han tillbringat de första dagarna i. Här hörde han fåglarna och slapp byrackornas skall. - Det här är det riktiga Paris! Var försiktg så inte ögonen trillar ut. David klappade honom på armen. Först åkte de till Hôtel Termidor. - Välkommen monsieur Rastignac. Vi gör alltid det lilla extra för signorina dell'Albas vänner. Betalar monsieur i förskott eller på löpande räkning? Hotellchefen lämnade tillbaka Albert Rastignacs papper över disken. - Löpande. Jag vet inte hur länge jag behöver stanna. - Ert bagage? - Det kommer senare i eftermiddag. - Jag förstår. Ring om ni önskar något. Vi kan tillgodose alla era önskemål. Dygnet runt. Han blinkade och Lucien sköt en sedel över disken. - Garçon! Visa monsieur Rastignac och hans sällskap till monsieur Rastignacs rum! En betjänt fiskade upp nyckeln och gick två trappor upp. Låste upp dörr 13, gick in och drog bort gardinerna. - Badrummet till vänster. Sovrummet till höger. - Tack. Lucien gav honom ett par mynt. - Tackar, monsieur. Jag får önska er en trevlig vistelse. David slog ut med armarna och dråsade ner i en soffa med sidentyg. - Vad tycks? Lucien gick som i ett rus. - Albert, jag har sagt det förut och jag säger det igen. Jag har aldrig sett någon spela teater så övertygande förut. Banne mig, du var Albert Rastignac från det du gick ur vagnen till betjänten gick sin kos. Lucien ryckte på axlarna. Med pengarna i börsen kunde han stanna flera veckor i rummet. - Kan man leva så här David? - Åh Albert. Du har inte sett mycket ännu. Det här stället är en drängstuga jämfört med ställen jag varit på. Men det duger! Lugnt område, vacker utsikt och två rum. Lucien gick in i sovrummet. Kom ut och rusade ivrigt in i badrummet. - Skall jag verkligen bo här? Det är som en dröm! - Se till att inte vakna upp ur den bara! Det sista hörde inte Lucien. Han var fullt upptagen med att öppna en vinflaska. Han slog i och räckte ett glas till David. - För vänskapen! David höjde sitt glas och drack. - Albert. Du behöver kläder och skor. Ett par resväskor och ett rejält bad. Skräddaren och skomakaren vi var hos har dina mått. Jag ser till att skaffa dig en garderob. Sedan kommer allt hit i resväskorna. Så kan du vila så länge. Han plockade upp hatten. - Jag behöver pengar. Ju mindre du syns utomhus desto bättre. Jag ser till att det kommer en frisör och barberare till rummet. Måndagkväll är Madames stora kväll. Dit skall vi. Stanna inne på rummet under dagen. Lucien gav David en bunt sedlar. När David lämnat honom lade han börsen och kuverten på det blankpolerade bordet. Han måste hitta ett gömställe. Han gick in i sovrummet. Under den breda sängen? För uppenbart och enkelt. Men så slog det honom. Samma gömställe han använt om somrarna på prästseminariet! Han gick tillbaka till vardagsrummet och fram till kaminen i hörnet. Röret var böjt. När han stod på stolen var det inga problem att dela det. Insidan var alldeles ren. Han kom ihåg munkarnas förmaningar att sota rören för att undvika gnistbrand. Rädslan att brinna inne höll kaminrören skinande rena. Han placerade kuvertet och det mesta av sedlarna i röret. Handkassan skulle räcka flera dagar framåt. Sina nya identitetspapper stoppade han i innerfickan. Han gick in och lade sig på sängen. Fortsatte fundera på planen. Den var djärv och han skulle behöva hjälp. Så ångrade han att han berättat allt för Maribelle. Inte för att han inte litade på henne. Men det var alltid onödigt att avslöja för mycket. Han somnade och vaknade kallsvettig. Det bultade på dörren. Det var resväskorna. Våningsuppassaren fick ett par mynt. Lucien lade ut allting på sängen, tog ett långt bad och skrubbade sig ordentligt. När han torkat sig och suttit och tittat en stund på de eleganta ekipagen som passerade förbi ute på gatan kom frisören och barberaren. Efteråt klädde han sig, satte sig i soffan med käpp och hatt bredvid sig. Det var mörkt ute. David hämtade honom och vagnen tog dom tillbaka till bordellen. Facklorna flammade på gårdsplanen framför huset i parken. Droskor anlände och åkte. Några privatekipage stod på gräsmattan. Kuskarna ryktade, smorde seldon och skvallrade mellan vagnarna. - Följ mig. Lucien tappade nästan bort David i trängseln innanför dörren. Män med monokel gick arm i arm med sina fruar som fläktade med solfjädrar. En del med mycket snuskiga motiv. Betjänter navigerade skickligt runt enorma brickor med champagneglas genom trängseln. Han greppade Davids rockskört i trappan upp till andra våningen. Lika mycket folk här. En orkester lyckades ibland överrösta det uppslupna bullret, skriken och skratten. Madames flickor bar alla lager på lagerklänningar av tunt tyg som knöts under brösten. De var målade, parfymerade och svärmade runt som nattfjärilar med fantasifulla frisyrer. David förde Lucien längre in i rummet. Orkestern satt på ett litet podium som var uppbyggt där Madame suttit och räknat pengar. Lucien snappade åt sig ett champagneglas. Orkestern slutade spela. David drog upp Lucien på podiet. - Du ser bättre härifrån. Madame hade klivit upp på den runda soffan i mitten av rummet. Hon klappade i händerna. Ett par officerare skrek ett par grovheter åt henne. Hon gav blixtsnabbt svar på tal, log mot officerarna och fick hela salen att skratta. Hon höjde sitt glas. - Låt föreställningen börja! Soffan flyttades undan och gästerna trängde ihop sig mot väggarna. In genom dubbeldörrarna kom Madames nattfjärilar. De snurrade på brinnande klot i kedjor. Bakom dom kom två män som dunkade på varsin trumma. Lucien log mot David. De fick perfekt utsikt över det tömda golvet. En man med bar överkropp kom in i rummet. Han ställde sig mitt på golvet och började dansa i takt med trummorna. Han dansade fram till en äldre dam. Vickade på höfterna i takt med musiken framför henne. Lossade på tygbyltet han bar runt höfterna och gav henne änden. Så snurrade han ut på golvet med en sådan fart att Lucien inte kunde urskilja hans ansikte. Det gick ett sus genom publiken. Mannen stod bredbent med armarna i kors naken mitt i rummet. Den grövsta och längsta kuk Lucien sett dinglade mellan benen. Han snurrade runt så att alla skulle se. Den var lång och grov som en mindre elefantsnabel och målad som en orm. Han började dansa igen. En av nattfjärilarna lade en madrass på golvet. Mannen lade sig på den. Kuken nådde nästan ner till knäna. Han vickade på höfterna. Det såg verkligen ut som en vit ringlande orm. Publiken klappade förtjust och visslade bifall. Mannen pekade på dasen och höll upp tre fingrar i luften. Efter lite tvekan kom tre kvinnor ur publiken fram. De satte sig på huk och började smeka honom. Ormen svullnade långsamt upp. Den började resa sig. Till slut stod den som en övergödd kobra i luften. Tre par händer fortsatte runka honom. Pungkulorna studsade som kanonkulor under kvinnornas försök att få den att stå i fullt majestät. En av kvinnorna kasade upp kjolen och tryckte halvstående hammarhuvudet mot fittan. Hon gled med ett återhållet stön neråt. Hon pallade en knapp fjärdedel. Den andra kvinnan slutade mjölka och lyckades faktiskt få in den i munnen. Ansiktet blev till en grotesk grimas innan hon röd i ansiktet var tvungen att ge upp. Publiken ropade och applåderade. Trummorna fortsatte dunka taktfast. Kvinnorna hittade en gemensam takt igen. Det var som att se en levande trästam i deras händer. Mannen på golvet hävde upp ett skrik. Det sprutade som en fontän. Flera tjocka strålar efter varandra. De bildade små pölar på golvet. Ett par mindre eftersprut sölade ner kvinnornas händer. De torkade av händerna mot hans nakna kropp och ställde sig åter med lyckliga miner bland publiken. Mannen fick tillbaka tygskynket, reste sig på stapplande ben och lämnade under ovationer rummet. - Han klarar det bara var tredje dag. Lucien log åt Davids kommentar. Så kom två kvinnor med vingar på ryggen in och dansade, nakna och under obscena smekningar. Sedan blev det paus. Lucien drack ytterligare två glas champagne. Så hördes gitarrspel. Publiken trängde upp sig mot väggen igen. In genom dubbeldörrarna kom två kvinnor i högklackade stövlar. De sjöng färdigt och bytte gitarrerna mot varsitt lasso. - Tvillingar. Från Texas. Lucien kunde inte ta ögonen ifrån dom. Det gick inte att skilja dom åt. De bar stora bredbrättade hattar och var smala som pinnar. Plötsligt singlade öglorna genom luften ut i publiken. Tvillingarna halade in fångsten. En fet dam med tiara och en ung kapten vid Livdragonerna. Lassot låste deras armar vid sidorna. Publiken tjöt av förtjusning. Tvillingarna band fast dom rygg mot rygg. Den ena tvillingen klämde kaptenen mellan benen och skakade besviket på huvudet. Publiken tjöt av skratt. Den andra plockade fram en måltavla och hängde runt halsen på den feta damen. En tvilling lade sig på golvet ett par meter framför måltavlan, drog upp knäna och särade på benen. Hennes syster gick runt med en skarpslipad kniv i handen. Skaftet var runt, kort och tjockt. Hon gick fram till systern och stack in skaftet i henne. Ett par sekunder senare kom kniven farande genom luften och satte sig darrande mitt i måltavlan. Man kunde hört en knappnål falla. Sedan slog det lock för öronen. Lucien var i extas. Tvillingen som prickskjutit med hängde måltavlan runt kaptenens hals. Bulls-eye hamnade mitt för grenen. Kaptenen var vit i ansiktet. Tvillingsystern lade sig i position på golvet tre meter framför kaptenen. Hennes syster höll upp kniven luften. Det var dödstyst. Kniven satt plats. Så spände hon kroppen och blev illröd i ansiktet. Kniven for i väg. Bladet dallrade i yttre delen av måltavlan. Applåderna ville aldrig ta slut. Tvillingarna bugade. De kopplade loss damen och kaptenen. De vickade provokativt på höfterna, snurrade sina lasson och försvann ut ur rummet. Så överröstades applåderna av tumult från undervåningen. Snabba stövelklackar smattrade upp för trappan. En man med bistert utseende ställde sig mitt i rummet med en revolver i luften. Han fyrade av den rakt upp i taket. Skriken ersattes av absolut tystnad. Lucien skakade i kroppen. Mannen var en av poliserna som jagat honom. - Era papper, om jag får be! Vid trappan stod fyra bistra beväpnade konstaplar. Mannen med pistolen fortsatte. - Kvällens festligheter är över. Efter identitetskontroll lämnar alla byggnaden. Polisen spanar efter en mördare. Senast kända namn är Sebastian Honfleur. Han påstår sig vara från Lyon. Han har också uppträtt under namnet Lucien Mirage. Ett upprört sorl uppstod. Några skrek något om skandal. Yrken som advokat, kammarherre, biskop, deputerad, senator, general och borgmästare flög genom luften. Till slut sköt polisen ett skott till. - Ställ upp på led, visa era papper och lämna under lugna former huset. Den här kontrollen är beslutad av justitieminstern. Ingen slipper undan. Den som bråkar får tillbringa natten bakom galler. Det är en fråga om rikets säkerhet. Lucien tittade ut genom fönstret. Män med facklor stod utposterade runt huset. Vid trappan stod nu sju bistra män med vapnen skjutklara. Inte en chans. David tittade på honom, vit i ansiktet av ilska. Men han rörde inte en min. - Du har en del att förklara om du slipper ur det här! Jag väntar utanför. David försvann från hans sida och in i kön som bildats mot trappan. Sorlet hade lagt sig. Kön rörde sig sakta framåt. Lucien närmade sig trappnedgången. Pappren brände i innerfickan. Det var två personer före honom. Då fick han se något i hallen på våningen under som fick hjärtat att hoppa över ett par slag. Över golvet mellan två civilklädda poliser gick Maribelle. Hennes klänning var sönderriven. Hon hade ett blodigt jack vid ögonbrynet. Efter henne gick greve d'Épigny som en mörk skugga. - Era papper, monsieur. Gendarmen petade honom mellan revbenen med revolverpipan. - Hör ni illa? Era papper. Lucien kom till sans. - Naturligtvis. Ett ögonblick. Han tog fram dokumentet ur innerfickan och lämnade över det. Mannen granskade det länge och väl. Tittade på honom. - Vilka slags affärer gör ni i Paris på obestämd tid? - Jag är delägare i ett rederi. Mannen tittade i pappret en gång till. - Jag ser det. Var bor ni? Lucien blev blank i huvudet. - Jag hyr ett rum vid stationen. Jag kommer inte ihåg adressen. Mannen sänkte revolvern. - Passera. Lucien stoppade lugnt in pappren innanför västen och gick ner. När han passerade konstaplarna vid entrédörren och stod på stenläggningen utanför dörren skrek någon ut en order där inne. - Stäng dörrarna! Lucien dök kvickt in bakom en vagn. Konstapeln drämde igen porten. Han kunde knappt andas. Det knastrade i gruset bakom honom. En kusk med kepsen neddragen i pannan och uppfällda rockslag granskade honom. Lucien gick mellan vagnarna och kom ut på infartsvägen så långt bort från entrédörrarna det var möjligt. Vid grindarna ut mot stora vägen dök David upp ur mörkret. - Du kom undan! Igen! Lucien tittade honom i ögonen. David försökte lägga band på sin ilska. - Nu får du vara så vänlig och berätta vad du håller på med! Du har utsatt mig och andra som hjälpt dig för oerhörda risker! Lucien tittade ner i marken och började viska. När han var klar tittade David misstroget på honom. - Är det hela sanningen? Varför berättade du inte allt det här i går? Lucien ryckte på axlarna och fortsatte titta ner i marken. - Det är en sak till. D'Épigny var där i kväll. De förhörde Maribelle. De har säkert fått ur henne det jag anförtrodde henne, de svinen. David grep hans arm så det gjorde ont. - Vad har det gjort med henne?? - Hennes klänning var sönderriven och hon blödde från ansiktet när jag skymtade henne. David släppte greppet om Luciens arm. Två hästar kom i sporrsträck uppför allén. De gömde sig hastigt bakom ett par buskar. - Vad berättade du för henne? - Att jag skulle flytta till Termidor bland annat. - Det var säkert dit ryttarna var på väg. Lucien grep Davids hand. - Förlåt mig. Förlåt mig. Jag har varit varit bottenlöst dum och oförsiktig. - Men allt är inte förlorat ännu. Vi måste få tag i halsbandet innan polisen hittar det. - Jag har gömt det i rummet på Termidor. - Jubelåsna! Det var droppen! Vad ska vi göra nu, tycker du? Lucien var tyst en stund och viskade sedan ivrigt. - Det finns en liten chans. Dom vet inte under vilket namn rummet är hyrt. Dom kanske väntar med att börja leta igenom rummen tills det blir ljust. D'Épigny vill ha tag på halsbandet i första hand. David tittade misstroget på honom. Lucien började gå i riktning mot Termidor. David följde efter. - Det är vår enda chans, David. Får vi inte tag på halsbandet först är vi förlorade alla tre. Du, jag och Maribelle. De närmade sig försiktigt hotellet. Den första vaktposten stod innanför dörrarna. Den andra upptäckte David vid köksingången. - Hur gör vi nu då? Lucien viskade sitt svar. - Jag har rumsnyckeln i fickan. Dom har mitt signalement. Men inte ditt. Du promenerar upp på rummet, hämtar halsbandet och promenerar ut igen. Innan dom hinner väcka och prata med dagportieren. David tittade på honom. - Det är så fräckt att det skulle kunna fungera. Men om dom sitter och väntar inne i rummet då? - Dom vet bara vilket hotell det är. Inte vilket rum.. David tittade på honom igen. - Du är inte lite fräck du! Han skrattade till och skakade på huvudet. - Jag gör det för din och Maribelles skull. Jag är dödligt förälskad i henne. Jag vill gifta mig med henne. Flytta från Paris. Börja om någon annanstans. Börja om? Lucien såg plötsligt David med andra ögon. Vem var han egentligen? Men det fanns inte tid för frågor. - Var tar vi vägen i natt då? - Oroa dig inte. Det fixar jag. Var har du gömt halsbandet? Lucien beskrev gömstället. - Det är det jag säger. Du är någonting alldeles extra. Nyckeln tack! Lucien såg David gå in genom dörren och bli stoppad. Men en stund senare tändes en fladdrande låga i rum 13. Det gick en evighet. David promenerade ut. - Har du allt? David nickade och gav Lucien börsen, kuverten och halsbandet. - Tack. De kramade om varandra försvann in i den mörka gränden. * På morgonen tog dom sig på bakgator till paret Moulinsarts våning. Lucien hade i detalj förklarat sin plan för David under natten. De hade suttit och huttrat under en presenning bakom en krog. Människorna som passerat under natten utan att upptäcka dom hade gjort Lucien mörkrädd. David hade kommit med förbättringar på Luciens plan. Till slut hade de båda vännerna enats om hur de skulle gå tillväga. David anmälde sig hos Moulinsarts tidigt på morgonen. Efter en stund kom Lucien till köksingången klädd i stinkande paltor och med en andedräkt av surt vin. Utan att tjänstefolket märkte honom klev han in i salongen och låste dörren efter sig. Monsieur M. satt i morgonrock, askgrå i ansiktet. - Sebastian, eller vad du heter. Du har fem korta minuter att förklara dig innan jag låter arrestera dig. Han vände sig mot David. - Ta bort revolvern. Så vände han sig mot Monsieur M. - Den är inte laddad. Lyssna utan att avbryta mig bara. Sedan berättade Lucien hela sin historia, från duellen till gårdagskvällen, utan att avvika från sanningen en enda gång. När han var klar plockade han fram halsbandet och lät det dingla i luften. Monsieur M. började skratta och slog sig på knäna. - Du är den fräckaste kanalj jag har hört talas om! Men jag tror dig. Fullt ut. Hur kan jag hjälpa er? David och Lucien hjälptes åt att förklara sin plan. När de gjort det skakade Monsieur M. på huvudet. - Messieurs. Det är en storartad plan. Problemet är bara att ni aldrig kommer att gå i land med den. Lucien suckade och såg gråtfärdig ut. Fårorna i Davids ansikte gjorde honom tio år äldre på en sekund. - Men.. De tittade förväntansfullt på Monsieur M. - Men. Med lite förändringar är det inte omöjligt att det kan fungera. Ni måste stanna här och tillåta mig att inviga Madame M. i våra planer. Utan henne kommer det nämligen aldrig att fungera.

Förberedelser. Monsieur M., David och Lucien satt kvar i den lilla salongen. - Ingen såg dig komma in? Lucien skakade på huvudet. - Du förstår att ingen på några villkor får se dig här? Du är Frankrikes mest efterspanade man just nu. David lade benet över knät. Monsieur M. tittade på Lucien. - Det finns någonting jag vill ha i utbyte. Lika bra att jag säger det med en gång. David och Lucien tittade på honom innan han fortsatte. - Jag vill bli chef för säkerhetspolisen. Det där halsbandet skall hjälpa mig att bli det. David vände sig till Lucien. - Det skulle göra Monsieur M. till en av de mäktigaste männen i Frankrike. Lucien räckte Monsieur M. handen. - Självklart ingår det i planen. - Bra. Då är vi överens. Lucien, du stannar här över dagen i ett vindsrum. Han vände sig till David. - Vad gäller.. David avbröt honom. - Ni måste ta reda på vad som hänt Maribelle, monsieur! Monsieur M. ställde sig vid fönstret innan han svarade. - Självklart. Jag skall göra vad jag kan. Men vi måste vara ytterst försiktiga. Han gjorde ett kort paus. - David. Polisen vet vilket rum Albert Rastignac hyrde. Kläderna ledde dom till skräddaren. Du får inte heller på några villkor lämna huset. - Men Maribelle.. Monsieur M. högg av honom. - På inga villkor. Blir någon av er två gripna kommer vi att bli avrättade. Ni två, jag, Madame M. och Maribelle. Ni måste förstå att det är Frankrikes justitieminister vi har emot oss. Insatsen i det här är våra liv! Monsieur M. drog fram en stol. De sammansvurna satt tätt tillsammans. Monsieur M. viskade ännu lägre än förut. - På fredag kväll är det middag hos justitieministern. Madame och jag är bjudna. Första delen av kvällen är för alla inbjudna. Den andra delen av kvällen är för speciellt inbjudna. Lucien rös när bilder från matsalen på greve d'Épignys slott dök upp i huvudet. Det fladdrande ljuset, det råa köttet och kvinnorna som dansade runt bordet. - Madame och jag skall ta med en gäst igen. Så på ett sätt spelar slumpen oss i händerna. Du skall följa med på middagen Lucien. Lucien och David stirrade häpet på honom. - Lucien! Du skall bli Innocence. Lucien och David fortsatte stirra på honom. - Men förstår inte herrarna poängen? Madame och jag kommer i sällskap med Innocence. Innocence blir den unga kvinna greve d'Épigny kommer att göra vad som helst för att få under andra delen av middagen. David visslade lågt. - Lysande! Lucien såg fortfarande ut som ett frågetecken. David och Monsieur M. log mot varandra. Monsieur M. fortsatte vänd mot Lucien. - Du skall till på fredag kväll förvandlas till Innocence. Hon skall förvrida huvudet på herrarna och göra kvinnorna gröna av avund. Hon skall bli samtalsämnet i Paris salonger på lördag. Lucien såg skeptisk ut. - Innocence kommer bara att existera en enda kväll. Hennes uppgift är att förföra justitieministern. Hon skall leda honom rakt i fällan utan att greven skall förstå vad som har hänt, innan det är försent. Han förklarade detaljerna i sin plan medan Lucien och David lyssnade med munnarna på vid gavel. - Mina herrar, det är så vi skall agera. Jag har min roll och mina uppgifter. David, du har dina och Madame M. och Lucien har sina. Brister en länk så brister kedjan och då är vi förlorade. Det snurrade i Luciens huvud. Men varken han eller David hann ställa några frågor. - Ni måste till vindsrummet nu. Ägna dagen åt våran plan. Lucien, du och Madame M. lämnar detta hus redan i natt. David, du stannar i vindsrummet till på fredag kväll. Han reste sig. De smög utan att bli upptäckta upp till vindsrummet med en korg fullastad med bröd, vin och frukt. - Madame M. hämtar Lucien sent i kväll. Vi får inte misslyckas. Lycka till Lucien. Vi ses på fredag kväll. Så drog Monsieur M. igen dörren. Dammet virvlade i solstrålarna från den runda vindskupan. Lucien och David var ensamma. * Det blev en lång, het dag av väntan. Ingen av dom var hungriga. Däremot hade de kunnat göra vad som helst för kallt vatten fram mot eftermiddagen. De hörde tjänstefolket. Deras enda sällskap var duvorna som då och då kuttrade utanför fönstret. De gick igenom Monsieur M:s plan. När solen försvunnit hade dom kommit fram till ett par förbättringar David skulle gå igenom med Monsieur M. Först när natten lägrat sig hörde dom lätta steg i trappan. Madame M. öppnade dörren. Hon hade med sig vatten. De omfamnade varandra. Lucien tyckte hon var vackrare än någonsin. - Mina stackars pojkar! Monsieur M. har invigt mig i planerna. Lucien, du och jag skall strax ge oss av. David, Monsieur M. kommer och hämtar dig i natt.