Min drömnatt med Henrik

"Henrik är tillbaka!!!" jag fick SMS:et från Elin och kände en lycka inom mig. Förutom just Elin fanns det en person som betydde något extra för mig, och det var Henrik. Han skulle tydligen spela på en klubb inne i stockholm, och Elin hade vunnit en biljett och ett backstage pass som hon gav till mig i present.

Jag hade aldrig varit så lycklig, jag skulle inte bara få se min idol framträda utan även få träffa honom!

Senare samma fredag stod jag där i publiken, Henrik spelade No Time For Us på akustisk gitarr och showen var slut för alla i publiken, förutom för mig. För detta var början på en intressant och vacker vänskap.

Jag drack en Äppletini innan jag träffade Henrik för att samla på mig mod, och nu stod jag framför hans dörr. "Stjärnan" stod det på dörren. Mer behövdes inte säga, för Henrik var stjärnan.

Jag gick in i rummet och där stod Henrik med huvudet lutat mot en vägg. Hans kläder var svarta och han hade en stjärna klistrad under ögat. Jag såg en tår rina från hans öga och hans kajal smutsades ut och stjärnan ramlade i marken.

Jag gick fram till honom och omfamnade honom. "Henrik gråt inte, den här staden har ihjäl oss när vi är unga, men det finns fortfarande tid för dig! Och fortfarande tid för oss...".

Jag släppte han lätt ur mitt grepp, han tittade mig i ögonen med sina stora vackra pandaögon. "Jag har bara älskat en tjej, och hon var en superstjärna. Om jag var en virvelvind kunde jag blåsa hennes hjärta iväg, med mig".

Jag tog tag i hans haka och tittade honom i ögonen, "Då var du pandan, men nu är det du som är superstjärnan". Våra läppar möttes i en lång och intim kyss.

Vi tog varandra i handen och gick ut genom bakdörren. Hand i hand promenerade vi genom slottsparken, vi ställde oss vid en strandlinje och tittade ut över stjärnhilmen och det blanka havet. "Livet är dåligt, det är dåligt i sig själv. Det är som mitt huvud fastnat i en istid, men nu är mitt hjärta hårt och jag vågar möta näve med en näve".

Jag tog fram en trocadero ur fickan och gav honom som tröst, jag ville inte se Henrik ledsen. "Pop läsk" sa han med en glad min. Han torkade ut den utsmetade kajalen ur ögonen, klistrade fast en ny stjärna och drack sin läskeblask. Vi kystes en sista gång i månskenet, innan vi skiljdes åt.

"Om man ska vara något annorlunda, så måste man kämpa..."

Henrik 4 Ever