Hej! Är en tjej på 16 vårar. Har ett jättestort problem över mitt ex, att jag aldrig kommer över honom. Ska försöka skriva så kortfattat så möjligt. Iallafall så han jag känt den är killen sen vi var barn som blev till tonåringar  , alltså sen 13-14 års åldern. Vi var tillsammans då i 8 månader , hade inga problem i förhållandet förutom små bråk då och då som det brukar vara i förhållanden. Ni tänker säkert "åå dom var så små, dom vet inte vad kärlek är" , men man kan visst känna något för en annan.människa i 14 års åldern. Iallafall så har han & jag varit med om mycket sen 13-14 års åldern tills nu när vi är 16. Han betyder väldigt mycket för mig och bryr mig mer om honom än mig själv, för vi har haft 2,5 år med varandra ungefär. När vi gjorde slut för 1 år & några få månader sen så bråkade vi och han jävlades med mig hela tiden. Och jag upphörde verkligen kontakten med honom, men han sökte upp kontakt med mig ändå och vi bråkade men sen löste det sig iallafall. Han såg till så att vi började prata via telefon, Skype, sms och sånt där. Han ville träffa mig, och jag var lite smått tveksam men träffade honom iallafall. När vi träffades och hälsade höll han om mig ett tag sen satte vi oss och snackade om allting mellan himmel & jord.  Han höll på med mig lite (höll om mig , kramade mig bakifrån, retades med mig på skoj hela tiden) och sånt där och jag kände av att han var glad med mig. Och jag kände verkligen detsamma TYVÄRR. Jag hoppades verkligen på att det fanns en chans att det skulle bli vi två igen. Men på kvällen när vi skildes åt för båda skulle hemåt smsar han mig att han inte gillade mig mer än vän och att det bara var lite mysigt att kramas och så men inte mer än så. Fick en vääääldigt stor besvikelse och gick in lite i depression och tänker "varför gick jag med på att träffa honom" , för mina känslor hade alltid funnits kvar för honom, sen blev dom mer när vi sågs igen efter allt bråk och att jag var i hans armar igen gjorde mig verkligen lycklig. Men han ville ju inget mer än vänner så jag sa till honom att inte leka med mina känslor. Han bad verkligen om ursäkt , och vi fortsatte prata och han ville träffas igen. Så vi träffades 3 gånger till och han höll på med mig likadant alla gånger , och vi var såååå nära på att kyssas. När han höll om mig kom ett stjärnfall , vilket var helt otroligt. Kändes som ödet HAHA. Iallafall så förklarade han sen att det inte var mer än vänner fast allt som hände. Jag blev jätte ledsen och förbannad och sa satt om vi var vänner skulle han låta mig vara , alltså inte hålla om mig och göra saker som får mig att älska honom ännu mer. Det var väl de han ville , tyckte om att få min uppmärksamhet. Han fick jätte dåligt samvete och bad verkligen om ursäkt. Vi pratade sen och träffades endast som vänner sen då. Vi kom närmre och närmre varandra och blev varandras bästa vänner. Vi pratade i telefon exakt HELA tiden oavbrutet i timmar (förutom då vi var i skolan). Han var som en del av mitt liv. För vi har känt varandra i 2,5-3 år ungefär , vi hade såklart perioder vi bråkade även fast vi var vänner, men vad vi än sa & gjorde löste det sig ALLTID och blev alltid normalt igen. Han sa att han aldrig tröttnade på mig fast än vi pratar oavbrutet varje dag i 1 år. Hemlighetsfullt kände jag fortfarande inom mig att jag hoppades på att det skulle bli nånting. För han kändes rätt på något sätt. Iallafall för min ålder just nu. Han gav mig komplimanger ibland , vi hade intern skämt som bara vi förstod , vi berättade aaaaaallt till varann. Asså verkligen allt! Och jag var den enda han litade på , och jag var den enda som förstod honom helt och hållet. Jag hjälpte honom med allting , fick han alltid att skratta. Och jag kände verkligen lycka med den där killen. Hade känslor & hoppades fortfarande på nått med honom, men berättade inget för ville inte förstöra vänskapen. Iallafall vi fortsätter och prata , och vi pratade och var med varann som om vi var tillsammans. Han sa att jag betydde allt för honom och att han behövde mig och att han älskade mig. Jag kände verkligen samma sak. Som jag gjort sen 1-2 år sen. Känslorna försvann aldrig helt liksom. Vi drev & skojade lite om sex osv. Och sen blev det allt seriösare och seriösare. Och Efter ett tag hade vi sex. Han tog min oskuld och jag hans. Jag kände hur starka mina känslor var för honom när vi hade sex och efter sexet. Tror aldrig jag varit så lycklig i hela mitt liv. Det var som på film, det var mysigt och han var försiktig med mig och hade full respekt. Frågade mig om jag var säker, om jag verkligen ville osv. Han kysste mig under sexet och på halsen och liksom allt var så bra. Han sa till mig att det var perfekt för honom. Och när vi var hos en kompis och kollade på film myste vi där och kysstes och han smsade mig direkt när jag gått därifrån. Jag var så kär igen och var nöjd över att det startat om på nytt. Men efter ett tag börjar han prata om en tjej, han berättar att hon är sjukt fin, jätte snäll & en bra tjej, lätt att prata med, att dom smsar lite och har träffats fast med andra kompisar då, inte själva. Och jag kokar , blir förkrossad och kall och allt bara stannade i mitt huvud. Jag som trodde att allting betyde något speciellt. Att det var vi igen liksom. Jag & han börjar bråka mer och mer och till slut säger han att han vill upphöra kontakten , att vi har växt ifrån varandra, men att om han ångrar sig så kommer han säga det , och att han vill kunna hälsa på mig om han ser mig men inte mer än så. Jag Tar allt mitt mod och berättar att jag älskade honom, att det var jobbigt att höra det där med andra tjejen osv. Och jag blir jätte arg och säger att antigen så vill han eller så vill han inte. Han kan inte komma och gå som han vill, och sånt där. Han valde det så vi slutade prata. Och har får reda på att han träffar den där tjejen ganska ofta, att dom snackar hela tiden om allt preciiiis som han & jag brukade göra, han använder VÅRA skämt , hans & mina internskämt med henne, han hade skrivit "puss godnatt " till henne , han kramade om henne och sånt när dom sågs, han gillar hennes bilder på instagram och verkligen lägger märke till henne. Det har tagit hårt på mig psykiskt och känns jätte jobbigt för mig för är så ledsen.. Han kunde bara byta ut mig mot en som är likadan som mig typ bara sådär! Och han bryr sig knappt verkar det som. Han tog dessutom min oskuld , vilket är ganska stor sak, och Sen några veckor efter blev det såhär. Var ute för ett par dagar sen och stötte på mina kompisar & honom. Hälsade på alla förutom honom och hälsade på hans kill kompisar och alla förutom han HAHAHA^^, och en kille höll på med mig lite (retades med mig på skoj, kollade mig i ögonen och var nära mig hela tiden) framför mitt ex ögon och såg att han kollade ner i marken och åt sidan då. Men sen har det inte varit något mer med det. Han fortsätter prata med den dör tjejen och har fått reda på allt av mina vänner. Och fått veta att mitt ex & den där bruden verkar vara lite smått " på g " fast dom säger att dom endast är vänner vilket jag inte tror på så som dom håller på med varann. Vill erkänna till honom att jag saknar honom och vill ha kontakt med honom. Men kommer anses som svag och det är de sista jag vill anses som. Plus att det var han som sa hejdå till mig, ville sluta snacka med mig. Och han sa att om han ångrade sig skulle han säga det men det har han inte gjort. Men samtidigt har jag pratat lite med tjejen han är lite halvt på g med och hon sa att hon vet att han saknar mig för att han brukar prata lite grann om mig ibland med henne. Men jag vet inte.. Jag älskar honom fortfarande fast än allt det här. För han var den ända jag kunde öppna mig till , berätta allt till, få hjälp av med mina problem med allt som händer , och vi har hållt ihop från när jag blev från flicka till en tjej , tonåring. Han blev en del av mig på något sätt. Och ingenting känns som det ska vara efter det här.. Vad ska jag göra? Bryr mig så mycket och mina känslor försvinner aldrig..