Hej på er allihop.

Först och främst vill jag bara säga att jag skriver för att skriva av mig, och med tanke på att jag nyss kom hem från krogen så kommer jag nog att slutföra denna tråd imorgon.

Hur som helst.. jag har funderat på att skriva här länge, men det har aldrig blivit av. Varje kväll när jag ska sova har jag tänkt att jag ska skriva av mig, så nu gör jag det äntligen...

Då jag vill fortsätta vara anonym kommer jag inte att nämna några namn här.

Jag har kanske inte några "riktiga" problem, men det känns inte heller direkt som att jag har någon "riktig" glädje i livet just nu heller...

Mina huvudsakliga problem:

*Inte tillräckligt bra betyg
*Inte nöjd med min skolmiljö
*Ingen flickvän
*Väldigt få kompisar
*Inget sexliv

När jag växte upp så gick jag i en skola i närområdet, jag gick där i 6 år och umgicks aldrig riktigt med någon på fritiden. Det skulle vara en person, A. Som jag fortfarande har kontakt med, vet inte riktigt om jag kan kalla henne en vän dock, vi är mer som bekanta nu..

När jag bytte skola för att börja 7an så trodde jag att allt skulle bli annorlunda, nya vänner, ny miljö och en ny start.

Men jag gjorde ett felval direkt, i våran klass var det 16 tjejer och 10 killar - 5 "coola" killar som festade på helgerna, och 5 "töntiga" killar som tränade fotboll & hockey. Jag valde självklart "töntarna" eftersom att jag själv tränade fotboll den tiden.

Det var lite samma sak här, fick inte jättebra kontakt med någon på fritiden, jag hade väll helger då och då som jag hittade på något med någon... men ingen riktig sammhörighet på det sättet som jag vill ha.

Och sen blev det gymnasiet, trodde att allt skulle bli jättebra då, precis som i 6an trodde jag att man skulle ha en chans att visa upp sig som en ny person. Men detta blev ganska snabbt omöjligt då ca 30% från min gammla skola började på mitt gymasium, och redan hade ett "töntigt" smeknamn på mig som jag gärna hade sluppit. Men what to do right?

Inte så lätt att bryta mönstret när man väl kommit in i det, det sägs ofta att första intrycket är viktigt, och att det är svårt att rubba. Det håller jag med om. För jag har precis som från årskurs 1 aldrig riktigt kännt någon sammhörighet med någon från mina skolor.

För 2½ år sen, sommaren mellan 9an och 1a ring så ringde min tjejkompis mig. Hon sa att hon var hemma själv och att hon hade sin tjejkompis där, hon bad mig ta med någon killkompis så kunde vi 4 dricka och grilla!

Oh boy, det måste ha vart den bästa kvällen i mitt liv. Vi hade det trevligt först, och jag fick träffa min kompis A, samt hennes kompis B (som senare blev min flickvän) samtidigt som jag tog med mig min killkompis C.

Kvällen började med att vi grillade och drack och snackade, när vi alla hade fått i oss mer alkohol så blev det så att jag och B började kyssas och smekas samtidigt som A och C gjorde samma sak.

Det ena ledde till det andra, och den här kvällen fick jag testa på mycket nytt, fick min första avsugning, slickade/pullade en tjej för första gången, och allting var helt underbart skönt och spännande.

I en månads tid så umgicks vi 4, vi var ju det perfekta teamet, min kompis A och C blev tillsammans, och jag kunde umgås med min flickvän B samtidigt.

En månad efter den här kvällen så blev jag och B officielt tillsammans, samtidigt som A och C blev tillsammans. Men när vi blev två par istället för 4 kompisar, så blev det så att vi minskade att umgås alla 4. Och i dagsläget umgås jag knappt med någon av dem.

Jag var tillsamans med B i ca 6 månader, och A och C är fortfarande tillsammans (mer än 2.5 år).

Det enda problemet med det här var att jag som sagt slutade umgås med min bästa kill och tjejkompis (A & C) på grund av B. Och i dagsläget så är dem mer som bekanta.

Nu är jag på väg att ta studenten, och jag känner att mitt liv är så tomt. Jag har knappt någon att prata med, jag har så många tankar som bara bubblar inom mig, och hur mycket jag än vill få någon att förstå dem så rammlar orden till marken innan dem hamnar hos personens hjärna...

Jag önskar bara att jag kunde ha pluggat mer genom mina år så att jag hade haft bättre betyg, att jag hade gått en annan väg så att jag hade haft andra kompisar och också fått vara på alla coola festar och träffa alla snyggar brudar. Jag saknar också kärleken, inte just person B, men att ha någon att mysa med saknar jag, sen saknar jag sexet också... Och jag önskar att jag hade fler kompisar...

Den här texten tog mig ca 30 minuter att skriva, och jag har väll förklarat läget relativt bra, jag kommer att komma med en updatering imorgon, men just nu är jag för trött för att beskriva allting.

Hade nog vart lättare att föra en blogg, för att skriva några minuter om dagen och få med alla detalejer.

Hursomhelst vänder jag mig till er nu, jag söker bara medlidande och tips på vad jag ska göra för att vända mitt liv till en "dans på rosor".

Tack.

PS: Ursäkta stavfel.