Hej, Mitt namn är Sara, jag är just nu 17år, och innan detta årets slut vill jag berätta min historia, mitt liv om allt jag varit med om. Jag har aldrig berättat detta för någon förut utom en person. Nu vill jag gärna berätta för andra därför puplicerar jag denna text här om mitt liv. Släpp aldrig taget om något , du kanske förlorar det för evigt.

När jag var väldigt ung flyttade jag till en liten by, världen va för stor för att ana men det skulle snart komma fram.

När jag blev fem år skildes mina föräldrar eftersom min pappa var otrogen var det ganska självklart att de skulle skiljas. Dagarna gick och en dag ber pappa min bror och mig gå ut, bakom den tanken fanns det ett mysterium. Medans jag och min bror bråkade om en spade i sandlådan, bråkade mamma & pappa om annat.

Min pappa döms, åker in i fängelset. Jag fick aldrig veta vad som egentligen hände, men dagen då jag fyllde åtta blev min pappa frisläppt.

En dag sitter jag hemma i min pappas lägenhet, jag är 8år, första dagen jag är hos honom. han kommer in i rummet full, mer hat i hans ögon hade jag aldrig sett. Han drar med mig, hem till min mamma. Min mamma skulle precis ringa polisen då han släpper mig utanför ytterdörren med orden " du har ingen pappa längre ". han går därifrån, hatet i mitt hjärta blev allt större. Min pappa kom tillbaka någon vecka efter, men jag såg aldrig på honom detsamma som förut.

Efter två år gått, börjar min bror växa till sig. han blir femton jag blir tio. Han intresserar sig väldigt snabbt i porr och ville utforska nya saker. jag blir hans offer, inte bara en gång utan flera gånger smekte han mig, pulade mig. Hatet växte.

Skolan var mitt minsta problem, min skolgång var dålig och jag bråkade med alla jag lyckades med, elever och lärare. Jag rakade av mitt hår, jag ville se starkare ut, större vilket jag inte gjorde när jag gömde mig bakom mitt hår.

Jag var 12år, jag blev våldtagen av min närmsta vän,, han hade sagt sprit var något bra, sprit tar bort all smärta all hat inom en. jag var knappt medveten om vad som hände, utan mer att jag vaknade upp med sperma på kroppen.

Jag blev nu 13år, jag skulle börja 6an, jag var inte längre stor, nu var jag en liten fjant, en liten flicka som liknade en pojke. från populär gick jag till nolla. ingen var längre rädd för mig. Jag blev mobbad tills slutet av 9an. Under tiden hade jag fått en ny bästa vän, som snart skulle lämna mig för att vara större i andras ögon. Mitt hat växte ännu mer, för nu stod jag ensam kvar utan min vän.

Jag fyllde 15år, blev tillsammans med en kille som strax inte skulle vara den jag trodde han var. Under 1 år & 8 månader misshandlade han mig, stängde in mig i sitt rum och hade sex med mig när jag var drogad av amfetamin. Jag bildade en rädsla som jag inte förut känt, jag kände att jag inte kunde gå därifrån för då hade han dödat mig. jag hade blåmärken över hela halsen varje dag, jag gick från mullig till ben. jag blev slagen så hårt att jag hostade upp blod. under den tiden gick jag mycket på amfetamin eftersom han tvingade mig, jag fortsatte med detta strax efter jag kommit från honom också för att jag mådde bättre av det.

Jag blev 16år nära 17. För första gången i mitt liv kände jag något som tog bort allt hat inom mig. Någon lyfte mig från det djupa hålet jag föll rätt in i. Två personer så lika men ändå från så olika världar fick varandras hjärta att dunka för första gången. jag slutade med amfetamin, jag slutade med allt han bad mig om, jag gjorde allt jag kunde, för att äntligen ha kvar det mest dyrbara i mitt liv, inte ännu en gång behöva släppa något så värdefullt.

Efter 8 månader, en julafton då jag för första gången kunnat sitta där med ett leende på läpparna, får jag ett samtal. Han vill inte längre veta av mig. Han som fick all den smärtan att lossna, han som fick mig att se allting i färger. Han som var allting för mig. Han bytte nummer strax efter det.

Nu sitter jag här, ingen familj, ingen vän som nånsin kommer förstå och framför allt, ingen han.
Jag har inte hört något från honom över en vecka nu, det börjar närma sig nyår. ska jag behöva börja ett nytt år utan honom ? jag sitter varje dag och gråter, varje dag drömmer jag om dig och varje dag riskerar jag mitt liv för att få lite av din uppmärksamhet för du ska ringa mig. Jag har aldrig förut gråtit såhär oavsett vad jag gått igenom, oavsett vad jag förlorat. Han visste alla mina hemligheter, han visste vad jag gått igenom, han visste allt om mig och jag hade inget jag behövde dölja.

Jag har inget kvar mer än hat.