Rejvtröjan
Kläderna på trance- och tecnhotillställningar – i folkmun kallade rejv – tillhör inte direkt de mest diskreta av plagg. Här gäller det snarare att få plats med fler färger på utstyrseln än vad som är kända av människan. Helst ska de snurra och lysa också.

Du förstår, det är en utmaning att över huvud taget synas bland alla alvluvor, neonstavar och utsvängda brallor. Dyker man då upp på dansgolvet i jeans och t-shirt kommer folk förväxla dig med antingen ett tomt utrymme eller en svart stödvägg. En tröja som denna fungerar därför som en ståtlig påfågelskrud kombinerad med en varningslampa så att du slipper bli hoptryckt mellan två genomsvettiga individer och bli både blötare och saltare än döda havet.

En rejvtröja är ingenting jag skulle ha på mig på jobbet, bröllopet eller svärföräldrarmiddagen, jag tar nog inte ens på mig den när jag haltar ner till närbutiken på söndagsmorgonen, men på rejvet, där är den helt rätt.

Ska vi inte skriva om våra favoritplagg också? Jag är väldigt sugen på att berätta om min häftiga mantel.

Erik Nahlén:

Rejvtröjan

Erik Nahlén skriver, hör och häpna! Om det inte vore för att jag redan satt skulle jag skaka lätt på huvudet och säga "Jösses, jag tror jag måste sätta mig ner".

Erik Nahlén:

tecnhotillställningar – i folkmun kallade rejv – tillhör inte

Jag skulle skrivit det där inom parentes istället.

Erik Nahlén:

söndagsmorgonen, men på rejvet, där är den helt rätt.

Föreslår att du sätter punkt efter "söndagsmorgonen". Blir snyggare och stunsigare avslutning.

Erik Nahlén:

Ska vi inte skriva om våra favoritplagg också?

Mja, det beror på. Om alla gör det lite oseriöst, som du med din mantel, så kan det ju funka. Annars kan det nog bli ganska tråkigt.

Så, mina vänner. Erik har satt standarden. Bara till att börja leverera!

Skinnkjolen

Hösten '09 förde fuskskinnet korståg genom Sveriges alla butiker. Vi hade det på våra jackor, som tighta, svettiga byxor och på alla våra accessoarer. Och så var det jag, som gjorde det briljanta inköpet i form av en kjol. Med visionen om att matcha den med lite senapsgult och stickat skulle jag se underbart importerad ut direkt från 70-talsblaskan Hänt i veckan. I själva verket såg det ut som om jag rymt från en glasbur på närmsta strippklubb.

Kjolen var några centimeter för kort, men min plan var att välja outfiten på dagar då jag helt enkelt inte behövde sätta eller böja mig så ofta. Redan där kan man ana att den kvinnliga logiken fallit. Att den sen var så tajt att jag dessutom var tvungen att planera in den under dagar då jag inte heller skulle andas så mycket visade sig vara svårare än väntat. Jag väntade och väntade, men av någon anledning avtog aldrig suget efter syre.

Tillslut kom dagen då kjolen äntligen fick göra sin debut. Under min fasligt långa vecka som universitetsstudent i Linköping så ruckade tillslut den nya dygnsrytmen på det logiska tänkandet och under min näst sista kväll var det äntligen skinnkjolen som fick omfamna min rumpa. Och nog måste den ha gjort ett förträffligt jobb, för jag hade nå fasligt kul på dansgolvet, och när jag vaknade, ja, då hade jag kjolen som tröja.

------------------------------------------------

Är texten för ärlig så får ni säga till. Tyvärr är den dock helt sann.

Bild kommer ikväll, när jag tagit mod till mig och bett mina pojkar fota mig i den ...

Bandana-kjolen

Jag var 17 år och skulle åka på min första FF-kryssning och kjolen, som knappt räckte ner över rumpan, var det viktigaste i min packning. Viktigare än pass, pengar och mobiltelefon. 600 spänn fick jag hosta upp, men jag intalade mig själv att jag skulle använda den hela tiden och att det skulle vara värt varenda krona. Mamma försökte hindra mig från att bära kjolen genom att gömma den. Jag stod i hallen en halvtimme innan vi skulle åka iväg och grät förtvivlat. Tillslut gav mamma upp och plockade fram kjolen åt mig.

De sexhundra kronorna tjänade jag snabbt in eftersom jag inte betalade för en enda drink på hela kryssningen. Så här några år senare känns det väldigt ovärt och ovärdigt att ha klätt sig som en prostituerad i en kjol som mer liknade ett hårband, bara för att få bekräftelse. Men i en osäker 17-årings ögon var alla vägar till mer uppmärksamhet bra val, även de ovärdiga.

Sanningen och det skämmigaste i den här historien är att jag fortfarande inte har hjärta att slänga den.

Marielle Hagblad:

stickat så skulle jag se unde

bort med så

Marielle Hagblad:

talsblaskan ’Hänt i veckan’

Du kan ta bort citationstecknen.

Marielle Hagblad:

I själva verket såg det ut som om jag rymt från en glasbur på Röda kvarn.

Vad är Röda kvarn?

Marielle Hagblad:

välja outfiten på dagar då jag helt enkelt inte satte eller böjde mig så ofta.

Förslår "välja outfiten på dagar då jag helt enkelt inte behövde sätta eller böja mig så ofta".

Marielle Hagblad:

Är texten för ärlig så får ni säga till. Tyvärr är den dock helt sann.

Mja, jag vet inte riktigt. Ska fundera.

Alexandra Algerydh:

Jag stog i hallen

stod

Alexandra Algerydh:

Såhär några år

Så här

Alexandra Algerydh:

Såhär några år senare känns det väldigt ovärt och ovärdigt att ha klätt sig som en prostituerad i en kjol som mer liknade ett hårband, bara för att få bekräftelse.

Föreslår att du lägger till något där efter. Typ "Men där och då kändes det helt rätt", fast snitsigare.

Bra jobbat båda två!

Den här tjusiga magtröjan fick jag i födelsedagspresent av min bästa kompis när jag fyllde 16. Och jag blev ju minst sagt överraskad när jag virade upp rosetten och ryckte loss omslagspappret. Den fabulösa t-shirten som låg däri var nämligen allt jag någonsin önskat mig och sedan dess har jag burit den med stolthet i stort sett varje dag.

Okej, kanske inte riktigt. Men jag har faktiskt använt den som sovtröja en hel del genom åren. Att den bara täcker halva överkroppen gör den sval och luftig och närmast idealisk under försommarmånaderna. Dessutom motverkar tajtheten att den veckar sig när jag vrider på mig i sängen.

Jag skulle dock givetvis aldrig få för mig att bära den i offentlighetens ljus. Inte för att den är tajt och kort och visar alldeles för mycket av min konservativa hud. Nej, orsaken till att jag skäms över tröjan är helt enkelt för att den påstår att jag skulle vara snyggast i en viss stad. Och sånt sticker ju i ögonen på folk. Betydligt mer än vad den skrikiga orangea färgen gör.

------
Vet inte om jag ska ta en ny bild eller om det går att använda den här gamla rackarn från min blogg: http://ungdomar.se/blogg.php?user_id=105962&blogg_id=151377

Ryssmössan

Sista året på gymnasiet valde jag och en kompis att förlägga vårt projektarbete i Ryssland. Vi tog ett sovjektiskt stridsplan av märket Aeroflot till Sankt Petersburg. Hälften av min budget där borta avsattes till det legendariska ryska modeplagget - pälsmössan.

Jag var fast besluten att köpa en överdrivet dyr pälsmössa, egentligen bara för att. I ett stånd framför "Kyrkan på blodet" hittade jag min drömmössa. Av den lilla ryska jag begrep på den tiden förstod jag att ett par kaniner tydligen ska ha gått åt under produktionen av den. I Ryssland syns dessa pälsmössor frekvent, bland annat på de korrupta poliskonstaplarna. I Stockholms tunnelbana, däremot, är jag tämligen ensam om den, och dessutom är jag den i särklass varmaste passageraren i länet.

Ty dessa tingestar uppfyller sannerligen kravet på att hålla värmen.Det fina med dem är dessutom att man efter tycke och smak kan fälla upp öronen, och fästa dem vid sidan med en vacker rosett. Ett par pilotbrillor på det, så ser man ut som en KGB-anställd. Bifogad bild illustrerar mössan nedfälld, då man kan liknas vid en ledsen hund. Oavsett vilket blir man per automatik en stjärna så fort man sätter den på sig.

Anders Sjölin:

Jag var fast besluten att köpa en överdrivet dyr pälsmössa, egentligen bara för att.

Så du

Anders Sjölin:

Kyrkan på blodet

Är Kyrkan ett namn? Å vad är blodet? Jag hänger inte med.

Anders Sjölin:

I Ryssland syns dessa frekvent, bland annat på de korrupta poliskonstaplarna.

Det blir lite lusigt från den tidigare meningen, så jag började fundera på om konstaplarna hade kaniner på huvudet.

Anders Sjölin:

värmen.Det

Här har det trillat bort ett mellanslag

---------------------------

Nu inväntar jag bara bilden med spänning. Eller ja, annars kan du ju ta bilden där du dessutom håller i Lejonkungen. Du är så söt där.

Marielle Hagblad:

Är Kyrkan ett namn?

Den heter, översatt från ryska, "Kyrkan på blodet". Jag kan inte den historiska anledningen till det dock!

Marielle Hagblad:

Det blir lite lusigt från den tidigare meningen

Det är sant, blir syftningsfel där ja. Ändrar

Marielle Hagblad:

Du är så söt där.

EDIT: Får bli Lejonkungen-bilden, blev inte så photogénique som jag hoppades på när jag försökte framför badrumsspegeln

Anders Sjölin:

vårt projekt i Ryssland.

projektarbete

Anders Sjölin:

St Petersburg

Sankt Petersburg

Anders Sjölin:

ryska modeplagget pälsmössan.

föreslår att du smäller in ett tankstreck där efter "modeplagget" för mer effekt.

Anders Sjölin:

Kyrkan på blodet

Sätt det inom citationstecken så sopar du undan alla missförstånd.

Grymt tjusigt skrivet annars Anders! Fast det vore fint om du fick in någon liten rad om skämsfaktorn, då det är textens huvudsyfte. Men språkligt var det lika välsnidat som en Matrjosjka!

Marielle Hagblad:

Jag och Erik diskuterade förresten ditt sista stycke tidigare och kom fram till att det inte var särskilt lämpligt. Så du får skriva om det, trots att det var tjusigt formulerat och fick mig att fnissa.

André Vifot Haas:

Jag och Erik diskuterade förresten ditt sista stycke tidigare och kom fram till att det inte var särskilt lämpligt. Så du får skriva om det, trots att det var tjusigt formulerat och fick mig att fnissa.

Är det spriten i sig eller att det blev lite för mycket av det goda jag måste korrigera?