Djävlarnas sken är inte rött, det syns aldrig på långt håll
Det är inte ens säkert att man ser det om man tittar närmre
men det spelar ingen roll
Vem som helst kan bli lurad, alla har fel
Och vetskapen om detta gör att man aldrig lyckas bli hel
En skapelse utan egna åsikter
som går igenom livet helt utan insikter
Det lilla som tycktes vara förståeligt
Är bara tomt, ihåligt
Drömmar, tankar, önskningar och magi
Kan aldrig bli sanning, man blir aldrig fri
Trasiga ögon som aldrig kan se där dimman täcker
Den eviga sömnen som alarmet aldrig väcker
Vad man än gör och vad man än väljer
blir det ändå alltid samma slut när dödens käftar sväljer
I kalla gränder, där det stinker piss och järn
känner du dig som ingen, en fånge, en intern
En återvändsgränd med högt staket
det går inte att klättra över, aldrig tillräckligt diskret
Att rymma leder sakta till döden,
och att stanna kvar släcker den inre glöden
Inbilla dig gärna att en förändring kan ske
det är ändå alltid livet vi får ge
Ingenting är gratis vad de än säger
Går du på det blir du snart en av djävulens lakejer
Dumhet, jag blir en av er
synen försvinner alltmer
Från början såg jag klart
nu är näst intill ingenting gripbart
Ingen går att lita på, jag lurar mitt inre
för var dag som går blir mitt psyke mindre
Vänder jag min andra kind till
är det som att tiden hela tiden stått still
Att tänka för mycket är en plåga
men hur lite jag än tänker är måttet alltid rågat
Stäng av mina tankar
låt det vara tyst istället för att hjärtat bankar
