Jag gillar att skriva om "negativa eller jobbiga saker". Bara det har sin egna charm.
Skulle vara roligt om ni skrev vad ni tyckte om den.
Ja, jag vet att den är väldigt kort så det behöver ni inte ens påpeka.
Ja, det är även jag som skrivit den.

"Mörker.
Panik.

Jag kan inte se. Inte ens en ljus springa.
Bara mörkt.
Vågar inte resa mig upp, rädd för vad jag kan tänkas vidröra.

Panik.
Ångest.

Jag hör något/någon, men bara tomma ord.
Kan inte identifiera vad som låter eller vems mun det kommer ifrån.
Vänta, det är bra. Att vänta på något är det smartaste.
Ville inte förvärra situationen, även fast jag inte vet vad som händer.

Det enda jag kan känna är ett kallt betonggolv som antagligen är riktigt smutsigt.
Vågar inte göra något drastiskt.
Ser någon mig?
Kan någon höra mina rädda andetag?
Förföljer någon mig med blicken ?

Panik.

Fortfarande mörkt.
Går inte att identifiera vad som finns runt omkring mig.
Bara jag är här, det vet jag.
Röster igen.
Kan fortfarande inte urskilja vad som sägs.
På andra sidan väggen hörs det ifrån, jag är inte dum.
Fotsteg utanför rummet.

Panik.

Jag kopplar bort och tänker på något annat.
Som om det skulle hjälpa.
Det går inte.
Går inte att tänka på någon annat med panik känslan i magen.
Måste bort härifrån, bort från mörkret.

Är detta ett test?
Ett test för överlevnads instinkt?
Test för reaktion?
Jag slutar att tänka, det blir bäst så.

Starkt ljus möter plötsligt mitt ansikte.
Ser ett par fötter.
Jag ser upp och det känns som jag dör inombords"