Moralism + relativism = nihilism ?/!
Jag finner det väldigt ologiskt att få ihop moralism med relativism och få något annat än nihilism. Vad anser ni? Kan man vara ärlig med sig själv, förståndig, tro på sin egen moral och samtidigt vara en vetenskaplig ateist (d.v.s. en sådan ateist som inte tror på andevärldar) och relativist? De filosofer som inte har trott på alternativa andevärldar har insett att det är omöjligt med moralism och relativism i samma livsåskådning. Det är ologiskt. Flera idealister har dock inte insett detta... Antingen tror man på sin egen moral som en sanning eller så är man relativist och vet att ingen moral (inte heller ens egen) är bättre eller sämre än någon annan, vilket logiskt leder till nihilism. Nihilismen säger att värden som moral inte existerar utan bara är våra egna illusioner. Detta eftersom existensen av många olika moral är en kontradiktion och en sådan kan ej existera i ett logiskt konsistent universum vilket vårat bevisligen är.
Enkelt uttryckt: om moral 1 är sann och moral 2 är sann och moral 3 är sann, men moral 1, 2 och 3 motsäger varandra, då kan antingen bara en av de vara sann eller ingen av de. Om ingen av de är sann, då existerar de bara som egna illusioner. Om de bara existerar som egna illusioner, då kan ingen människa säga vad som är rätt eller fel, då saknas det fullständigt rätt eller fel moral. Det innebär i sin tur att varje människa som säger att något är fel...är fast i sin illusion om rätt och fel. Det innebär också att ingen alls kan säga vad som är rätt eller fel. Man kan t ex säga att handling 1 leder till konsekvens 1 och att konsekvens 1 är att vissa människogrupper skadas. Att säga att det är fel att vissa människogrupper skadas saknar däremot grund då var och en av oss avgör vilka människor de anser får skadas eller inte skadas. Är ni med?
birgrrr:
Birger, du är den av oss som jag tycker är bäst på logik och filosofi. Skulle du vilja skriva något om vad du anser? Stämmer mitt resonemang eller har jag missat något?
Jag skulle vilja veta vad ni andra tycker? Hur kan man tro på en personlig moral när man som relativist vet att all moral är egna illusioner som saknar någon egentlig allmän betydelse? Tror ni själva att det finns rätt och fel som är universellt? Varför tror ni det? Vad grundar ni dessa åsikter på?
mynona:
Hej mynona!
nachac:
Hej Nachac!
C'est moi.
Du måste lära dig följande ord:
Moralism.
Illusion.
Nachac:
Du måste lära dig följande ord:Moralism.Illusion.
Jag kan de mycket väl.
Moral = varseblivning om ett existerande yttre objektivt rätt och fel
Illusion = fall av bristande överensstämmelse mellan varseblivning och verklighet
Tror man därför på moral samtidigt som man vet att detta inte existerar i verkligheten förutom ens sinnesinbillningar, ja vad säger det om ens logiska tankekedja? Den logiska slutsatsen som konsekvens av relativism är nihilism. Nämn en filosof som inte tror på andevärldar och som samtidigt har varit relativist och moralist (d.v.s. inte nihilist)?
xyz123:
Jag kan de mycket väl
Verkar inte så. Moralism är inte synonymt med moral.
xyz123:
Moral = varseblivning om ett existerande yttre objektivt rätt och fel
Il
Nej.
xyz123:
Illusion = fall av bristande överensstämmelse mellan varseblivning och verklighet
På ett ungefär.
xyz123:
Tror man därför på moral samtidigt som man vet att detta inte existerar i verkligheten förutom ens sinnesinbillningar, ja vad säger det om ens logiska tankekedja? Den logiska slutsatsen som konsekvens av relativism är nihilism.
Återigen: Nej. Du har ett allvarligt behov av att få din moral dikterad för att du ska kunna följa den och se den värdefull, alla har inte detta behov. För många räcker det med "sunt förnuft", principer och empati (ingen "illusion" utan en mänsklig funktion.) Var och ens uppfattning om moral blir inte mindre värd för att den är subjektiv. Det är långt ifrån bara moral som är subjektiv och relativ, princip hela vår föreställningsvärld lyder under denna princip.
Det är emellertid, fortfarande, riktiga människor det handlar om, med riktiga känslor och tankar.
Nachac:
Du har ett allvarligt behov av att få din moral dikterad för att du ska kunna följa den och se den värdefull, alla har inte detta behov.
Inte dikterad men logiskt härledd från något verkligt, med andra ord något som inte bara är min egen smaksak då denna varierar rätt kraftigt.
Nachac:
För många räcker det med "sunt förnuft", principer och empati (ingen "illusion" utan en mänsklig funktion.)
Sunt förnuft i en individualistisk värld är att det som tjänar mig är rätt, och kan jag fixa det genom att lura någon utan att denne vet vem det var, då är det förnuftigt d.v.s. rationellt egennyttigt.
Principer är idioti i en meningslös värld där jag själv är viktigast för mig. Första chansen jag får att göra något som skadar andra men tjänar mig själv är därför logiskt sett helt ok så länge sannolikheten är stor att jag undviker straff.
Empati är en programmering som evolutionen skapat. När jag är medveten om det vet jag också att den lurar mig lite när den vill det. När man är medveten om det kan man med lite rationalistering kringgå den för att man ska tjäna sitt eget syfte. Ta t ex filmer som exempel på empatins illusion. Man kan se en sorglig film och känna för karaktärerna...trots att dessa inte existerar. Ett klockrent exempel på illusion. Ja, lidande är något verkligt i världen men nej, jag behöver inte bry mig om lidandet och speciellt inte om de jag inte vill känna för.
Nachac:
Var och ens uppfattning om moral blir inte mindre värd för att den är subjektiv. Det är långt ifrån bara moral som är subjektiv och relativ, princip hela vår föreställningsvärld lyder under denna princip.
ja, men om jag tycker blå färg är bäst och du tycker grön är bäst så funkar det för oss båda. Om jag däremot tycker att abort är fel och att kvinnor ska underordna sig män...missstänker jag att du inte håller med mig. Moral handlar om mellanmänskliga relationer och därför finns det stora problem med subjektiv moral som sanning. Sanningen är snarare att det inte existerar moral.
xyz123:
Inte dikterad men logiskt härledd från något verkligt, med andra ord något som inte bara är min egen smaksak då denna varierar rätt kraftigt.
Hela din verklighetsbild är färgad av "din egen smaksak".
xyz123:
Sunt förnuft i en individualisk värld är att det som tjänar mig är rätt, och kan jag fixa det genom att lura någon utan att denne vet det var, då är det förnuftigt d.v.s. rationellt egennyttigt.
xyz123:
När man är medveten om det kan man med lite rationalistering kringgå den för att man ska tjäna sitt eget syfte.
Du kan naturligtvis vara amoralisk eller nihilistisk, men bara för att du har problem med att respektera andra människor innebär inte det att nihilism är det naturliga resultatet för alla. Nihilism är också ett subjektivt ställningstagande.
xyz123:
Om jag däremot tycker att abort är fel och att kvinnor ska underordna sig män...missstänker jag att du inte håller med mig.
Riktigt, än sedan?
xyz123:
Sanningen är snarare att det inte existerar moral.
Det existerar inte objektiv moral. Grav skillnad. Vi har gått igenom detta.
Nachac:
Hela din verklighetsbild är färgad av "din egen smaksak".
Det förstår jag men när min egen smaksak kan variera från vitt till svart (dessa är ju varandras motpoler vilka motsäger varandra), ja då blir det lite svårt att lita på sin intuition som någon vägledning. Vad har man en kompass till om den snurrar hejvilt?
Nachac:
Nihilism är också ett subjektivt ställningstagande.
Nihilism är det mest objektiva ställningstagandet man kan göra, därför det mest sanna. Rent subjektivt vill jag ha en moral som är gör det bäst för alla, men rent objektivt vet jag att all moral är värderingar som saknar grund. Det är lite som att tro på gud och samtidigt veta att gud är en illusion. Hur exakt gör man detta?
Nachac:
Riktigt, än sedan?
Därför räcker det inte att bara säga att moral är subjektivt och lämna det så, "ha din moral du så har jag min" fungerar inte eftersom fler än en person drabbas av en viss moral.
Nachac:
Det existerar inte objektiv moral. Grav skillnad. Vi har gått igenom detta.
Vi är organismer som triggas av olika saker och bildar olika illusioner i sinnet. Dessa illusioner kan inte bevisas vetenskapligt eftersom de icke finns, de kan bara upplevas som inbillningar. De. Finns. Inte. Objektivt. Det som inte kan bevisas genom en objektiv betraktelse finns inte. Exempel: om en människa inbillar sig att denne blivit bortförd av rymdvarelser, har detta hänt eller inte? Är det fakta eller inte? Annat exempel: Om en människa ser människor omkring sig som ingen annan ser, är det fakta om något som existerar eller bara inbillningar?
Något som inte kan existera objektivt existerar inte alls då den objektiva världen är det enda som på riktigt existerar. Illusioner är ingen verklighet i den riktiga världen. Man kan lura hjärnan på många olika sätt, dessa upplevelser är inte sanningar om världen utan inbillningar.
Att filma sig själv när man runkar skulle nog inte ens kunna ses som lika självgott som denna tråd.
Dan_the_ironman:
Att filma sig själv när man runkar skulle nog inte ens kunna ses som lika självgott som denna tråd.
touché
xyz123:
Det förstår jag men när min egen smaksak kan variera från vitt till svart (dessa är ju varandras motpoler vilka motsäger varandra), ja då blir det lite svårt att lita på sin intuition som någon vägledning. Vad har man en kompass till om den snurrar hejvilt?
Om du lider av multipel personlighetsstörning kan jag nog inte hjälpa dig.
xyz123:
Nihilism är det mest objektiva ställningstagandet man kan göra,
Nej. Moral är till sin själva natur subjektivt, så även avsaknad av den, men det gör den inte mindre verklig.
xyz123:
Därför räcker det inte att bara säga att moral är subjektivt och lämna det så, "ha din moral du så har jag min" fungerar inte eftersom fler än en person drabbas av en viss moral.
Därför vi har styrelseskick som håller ordning. Alla håller inte med och då får de driva sin egen sak. Om alla var överens skulle värden och dess utveckling avstanna.
Dan_the_ironman:
Att filma sig själv när man runkar skulle nog inte ens kunna ses som lika självgott som denna tråd.
I beg to differ.
Har du något intelligent att skriva Dan? Jag hade faktiskt en riktig fråga i trådstarten.
Nachac:
Om du lider av multipel personlighetsstörning kan jag nog inte hjälpa dig.
xyz123:
Har du något intelligent att skriva Dan? Jag hade faktiskt en riktig fråga i trådstarten
Jag tycker ärligt talat det känns lite blöjfilosofiskt.
xyz123:
Rent subjektivt vill jag ha en moral som är gör det bäst för alla, men rent objektivt vet jag att all moral är värderingar som saknar grund.
Nej det vet du inte alls, bara för att moralen kanske inte är instiftad av en högre makt betyder inte det att den är meningslös. Man kan betrakta moralen i sig som en organism (på samma sätt som man kan säga detsamma om samhället) och då gäller samma regler för den, eftersom den överlevt har de delar som varit bra och fördelaktiga förts vidare och de dåliga sållats bort (inte för att jag själv ser det så men).
Nu lät väl fan jag som en runkfilmare med
Dan_the_ironman:
Jag tycker ärligt talat det känns lite blöjfilosofiskt.
Det var ett blöjfilosofiskt argument från din sida. Jag är inte ute efter att leka filosof, jag är ute efter att förstå.
Dan_the_ironman:
(inte för att jag själv ser det så men).
Biip. Det du skrev tappade kraft efter denna mening.
Dan_the_ironman:
Nu lät väl fan jag som en runkfilmare med
Dan, lägg ner jantelagsfjanteriet. Det är ok att vara lite stolt vet du.
xyz123:
Biip. Det du skrev tappade kraft efter denna mening.
nej det gör det inte alls, det jag skrev blir ju varken mer eller mindre rätt bara för att jag tror på det eller ej. Jag visade bara att man kan se det på flera olika sätt.
xyz123:
jantelagsfjanteriet. Det är ok att vara lite stolt vet du.
stolt över tankar andra har utformat?