dåligt insett

Introspektion är min superkraft, inte vidare händig att ha i allmänhet men kanske bra för den personliga utvecklingen, om någon sådan sker, det är lätt att inte ha tid för det när man tänker för mycket på vem man egentligen är

vet inte om du uppfattar instämmande som något positivt eller som oombedd nedsättande falsk medömkan (samma sak gäller denna disclaimer iofs, så ignorera om du vill), men jag känner igen mig i stora delar av det du skrev.

framförallt angående att låta idéer gå till spillo för att de verkar för bra för att minnas aktivt, att ständigt behöva improvisera samt kombinationen av strävan och förvirring. även den slutgiltiga uppgivenheten som ständigt överträffar sig själv. jag skulle inte beskriva sakerna på exakt samma sätt, men upplevelserna är troligtvis likartade.

antingen är du inte helt ensam i detta eller så har du en talang för att uttrycka dig och väcka igenkänning, överbrygga olikheter och skapa förståelse.

Uppfattar nog instämmande som något rätt neutralt, vet inte om sällskap i förvirringen är något att värdera åt något håll. Kondoleanser om det är hindersamt antar jag är det mest passande. Obs, låter mycket mer negativt och nedstämt än vad jag menar.

Antar att de flesta människor improviserar sig fram genom livet utan att egentligen veta vad de gör men ger sig själva någon övertygelse om att det går åt rätt håll för att kunna fortsätta utan att tänka sönder sig själva.

Pluspoäng för att du orkade läsa igenom mitt dravel

Har en märkligt proportionerad kropp

Är väldigt förundrad över människovarelserna

oftast förklarar jag saker jag gör för mig själv som "varför inte" eller
"neoism är vad som helst" men tror att bristande ambition och
genomförande mest leder till osammanhängande dravel och jag närmar mig
någon form av mental obalans där jag inte längre kan bilda kompletta
idéer begripliga för andra

hade tänkt mig "att förstöra mig själv" skulle ske på ett mindre direkt vis